Några jultankar av Josef Nsumbu (i samband med julkonserten den 22 dec)
Luk.2:1–20 (s.1422-1423 i Psalmboken)
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.”
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.
Vid den tiden …
Det är en stor glädje att få se så mycket folk i kyrkan idag, en vardags- kväll. Vi brukar samlas till gudstjänst på söndagarna, men idag är det tisdag. Jo, vi sjunger in julen.
Allt har sin tid, säger Predikaren (Pred. 3:1ff). Det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa, en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag, en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta, en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala, en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred.
Julens berättelse i Lukasevangeliet inleds med dessa ord: ”Vid den tiden …” Sedan fortsätter den med orden: ”Medan de var där var tiden inne …” Hela den citerade texten i Predikarboken beskriver hur livet ser ut på vår jord. Allting förändras med tiden. Allting räknas och berättas i tidsperspektiv, där man ser det positiva växla med det negativa, liksom man kan se att samma sak gäller för olika fakta. Klimatet är ett exempel där man ser plus och minus, värme och kyla växla med varandra.
Situationen i världen ser också annorlunda ut. Medan vi är samlade här och firar gudstjänst finns det många andra som är ute för att orsaka problem för sina medmänniskor. Många organisationer har bildats för fred i världen, men krigen ökar och flera länder drabbas varje år av politiska konflikter. Idag talar man om flera tiotusentals barn på flykt från krigszoner. Här festar man, där bråkar man. Här äter man sig mätt, där svälter man. Här blir man rikare och rikare, där blir man fattigare och fattigare. Här växer kyrkorna, där minskar de kraftigt. Här gifter man sig, där skiljer man sig. Här älskar man, där hatar man.
Låt oss skynda till Betlehem
Julen är en tid för att tänka på varandra. Efter att änglarna hade lämnat herdarna och återvänt till himlen skyndade sig herdarna till Betlehem. Låt oss skynda till Betlehem där ligger ett fattigt barn utan hem. Låt oss skynda till Betlehem där finner vi en bortglömd kvinna som är alldeles ensam. Låt oss skynda till Betlehem där möter vi en maktlös man som plågas av samhällets orättvisa osv.
Men det barn som herdarna hälsade den natten var Guds stora gåva till världen, Jesus. Den person som Gud har placerat på din väg kan bli en stor gåva från Gud till dig.
Med dessa ord vill jag önska er alla en riktig God Jul och ett Gott Nytt År!
Amen!
Foto: Catharina Dahlén
