1 Mose 1:15-21 (s.1435 i Psalmboken)
Kungen av Egypten talade med de hebreiska barnmorskorna — en hette Shifra och den andra Pua — och sade: ”När ni hjälper de hebreiska kvinnorna vid förlossningen, se då efter: är det en pojke skall ni döda honom, är det en flicka får hon leva.” Men barnmorskorna var gudfruktiga och gjorde inte som kungen hade befallt utan lät pojkarna leva. Då kallade kungen dem till sig och frågade varför de gjorde så. De svarade: ”Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är starka, de har fött innan barnmorskan hinner fram.” Gud lät allt gå väl för barnmorskorna, och folket växte till och förökade sig kraftigt, och eftersom barnmorskorna var gudfruktiga lät Gud dem få hem och barn.
Mark. 10:13-16 (s.1436 i Psalmboken)
Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.
I söndags hörde vi om att rädslan kanske är människans värsta fiende. Den som är rädd tappar lätt kontrollen över sig själv och kan då göra nästan vad som helst. Ens medmänniska blir ett hot och man kan ibland hamna i en situation där man undviker nästan alla, även sina bästa vänner. Man gläder sig inte längre över sin nästas lycka. Man blir bitter.
Det var det som hände med egypterna när israeliterna bodde hos dem. Trots att de hade fått leva tillsammans i många år, i flera generationer, så blev israeliterna ett hot, en börda, en fiende när rädslan tog plats i egypternas hjärtan. Kungen tappade kontrollen över sin makt och gav order till de hebreiska barnmorskorna Shifra och Pua, att döda alla hebreiska pojkar som skulle födas. Den ordern hade kanske kunnat fungera om det hade varit egyptiska barnmorskor som skulle hjälpa hebreiska kvinnor. Shifra och Pua lyssnade inte på vad kungen hade sagt, utan de lät pojkarna leva.
Lärjungarna var kanske också rädda när föräldrarna kom med sina barn till Jesus, eftersom det redan på den tiden gick rykten om att översteprästerna och fariséerna ville döda honom. Idag skulle man tala om att man ville skydda honom mot eventuella terrorister och självmordsbombare, eller kanske var lärjungarna bara rädda att det skulle bli för mycket för Jesus och att barnen skulle störa den goda ordningen. De hindrade föräldrar att ta sig med sina barn till Jesus.
När Jesus föddes blev Herodes också rädd när han fick höra talas om en annan kung. Han gick så långt så att han gav order om en stor massaker på små pojkar i hela regionen. Josef och Maria var tvungna att fly med det lilla barnet till Egypten.
Så kan det också kännas idag när man talar om hur många flyktingar som försöker ta sig till Europa. Man blir rädd. Man ser i dem bara en börda, ett hot, svåra tider. Gränserna stängs, stödet för flyktingarna minskar och attityden ändras från att ha varit välkomnande till att bli avvisande.
Jesus säger: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de…” Man kan ställa sig frågan om vad ett barn kan betyda för oss idag. Utöver den vanliga synen vi har på våra barn, nämligen att de är en gåva, en välsignelse, framtiden mm, ser man också ett barn som en liten människa som behöver tas om hand. Man ser svaghet, man ser fattigdom, ödmjukhet, men också ärlighet och trofasthet.
Idag firar vi 2015:s sista söndagsgudstjänst. När det gamla året går mot sitt slut bör vi fundera lite grann på om vi verkligen beter oss som barn inför Gud eller som stora människor som t.o.m. vill styra Gud. Det är viktigt att se om vi verkligen håller fast vid vår Herre och hans ord liksom ett barn som alltid ser sina föräldrar som de bästa, oavsett om dessa är fattiga eller rika. Vi måste också fundera lite grann och se om vi själva under det år som går mot sitt slut har varit ett hinder för de små och svaga som har velat ta sig till Jesus. Vi måste ställa oss frågan om vi har varit en orsak till att någon har lämnat kyrkan eller att någon inte har vågat komma till kyrkan på grund av oss.
Amen!
Söndagen efter Jul
2015-12-27
Predikan av Josef Nsumbu
