Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för ungdomssituationen i Eskilstuna.

Vi ber om en God Jul för alla.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Jesu dop

Mark.1:9–11
Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes. När han steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. Och en röst hördes från himlen: ”Du är min älskade son, du är min utvalde.”

Missionsmånaden fortsätter i S:t Eskilskyrkan. Igår var vi samlade till missionscafé för samtal om mission. Idag är det vår andra söndag med temat mission. Hela månaden kommer vi att höra och tala om mission. Begreppet mission kommer från latinet (missio, missi, mitere) och betyder sändning. Det vill säga att man blir utsänd för ett tydligt uppdrag. Detta gäller i olika sammanhang (i företag, organisationer osv.). Men den kristna kyrkans mission har sitt ursprung och sin grund i Gud.

Dagens tema, enligt kyrkoåret, är Jesu dop. När man kopplar det till mission blir det mycket spännande. Vi vet att det kristna dopet har sitt ursprung i Johannes döparens dop och i sen judendomens proselytdop. Johannes budskap var: ”Omvänd er (Gören bättring, enligt gammal svenska), ty himmelriket är nära.” (Matt.3:2). Frågan är: behövde Jesus någon omvändelse? Behövde han någon syndaförlåtelse?

I missionshistorien har man talat ibland om två olika linjer, när det gäller dopet. Den ena gick från mission eller kyrka och hade dopet som mål. Det vill säga att man missionerar för att nå människor som skall döpas och föras in i kyrkan. Den linjen styrktes av ”missionsbefallningen” i Matt. 28:19–20: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar. Döp dem …” (Matt. 28:19–20). Den andra linjen hade dopet som utgångspunkt och missionen som mål. Med andra ord, den som är döpt och är med i kyrkan får Andens gåvor som innebär ett uppdrag, en mission (1 Kor. 12).

När man sätter ihop dessa båda linjer kommer man fram till att kyrkan, den kristna kyrkan, är ansvarig för Guds mission på jorden. Även om någon skulle kalla sig till missionär, måste han/hon vara kopplad till kyrkan. Filippos, t.ex. (se dagens episteltext i Apg. 8), flydde från förföljelserna i Jerusalem. När han kom till Samarien förkunnade han ordet och bildade en församling. Men sen behövde han apostlarna som kom dit och välsignade verksamheten.

Den kristna kyrkans mission liknar inte företagens eller de humanitära organisationernas. Skillnaden gäller först och främst innehållet. Den kristna missionens innehåll är evangeliet. Vi kan bygga hus, hjälpa människor i nöd osv, men vårt huvudmål skall vara att leda dessa människor till Kristus. Ty, den kyrka som inte missionerar slutar att vara kyrka och den kyrka som inte evangeliserar dör.

Inkarnationen (Gud blev människa) är det starkaste uttrycket för Guds mission. Gud lämnade sin himmel för att söka oss människor. Han hade egentligen inte behövt komma till jorden om hans mission bara hade handlat om att hjälpa oss materiellt eller fysiskt. Men han blev människa för att komma nära oss, känna vad vi känner och för att bättre nå oss. Det vill säga mission är i första hand ett möte (M = M), inte insamling eller pengar eller projekt så som det oftast tolkas idag.

Genom Jesu dop får vi lära oss tre viktiga saker idag, när det gäller mission:

– Ödmjukhet: Jesus, Guds son, tog sig ödmjukt till Jordan för att döpa sig. Johannes sa att det var han som i stället, behövde komma till Jesus för att bli döpt. Men Jesus ville ödmjukt uppfylla Skriften. Tyvärr är det ofta så att missionären känner sig som den som skall bestämma, den som skall styra. Men när det gäller Guds mission är vi uppmanade till ödmjukhet.

– Vittnesbörd: Jesus dop handlade bl.a. om ett vittnesbörd. ”Du är min älskade son, du är min utvalde.” Dopet blir ett vittnesbörd från Gud, inte från människor. Det var samma vittnesbörd som Petrus fick erfara om Cornelius som inte var jude men som också hade rätt till det kristna dopet. ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör” (Apg.10:34), sa Petrus innan han döpte Cornelius och hela hans familj.

När du lämnar dig i Guds händer vittnar Gud själv om dig. Oavsett vad andra människor kan säga om dig, så är Guds vittnesbörd det viktigaste. Markus och Lukas rapporterar detta vittnesbörd i du-form, men Matteus gör det i han-form (Detta är min älskade son). Det betyder att det vittnesbördet har med både dig/mig själv att göra, men också med din/min omgivning. Tänk om du skulle få höra ett sådant positivt vittnesbörd om dig från Gud! Om Jesus fortsatte Gud i Matteus: ”Lyssna på honom”. Det vill säga att den människa som Gud vittnar om får en makt, ett förtroende och detta försäkrar henne om trygghet.

– Invigning: Jesu dop var början till en ny tid. Det markerade övergången till hans offentliga verksamhet och blev en invigning till denna. Hans messianska gärning kungjordes/förklarades vid dopet genom rösten från himmelen. Här får jag göra en kort parentes. När vi talar om Treenigheten finns det inte många ställen i Bibeln där man ser Gud i hans tre representationer samtidigt. Men vid Jesu dop hördes en röst ifrån himlen (det var Gud), Anden visade sig i form av en duva (Guds Ande) och Jesus själv var i vattnet (Guds Son).

Varje gång vi talar om mission bör vi tänka på att Gud inviger oss till speciella uppdrag. Jag kommer ihåg den dagen Kongokyrkan skulle sända ut mig. Jag fick svara på svåra frågor: Är du beredd att förkunna Guds Ord var som helst och när som helst? Är du beredd att gå (dvs bli förflyttad) vart som helst och när som helst? Är du beredd att dö för Jesus, var som helst, när som helst och hur som helst?

Det var allvarliga frågor. Men tyvärr, vi som kyrka ofta är rädda att engagera oss när Jesus kallar oss. Vårt dop tappar sin betydelse då. I Jes. 43:1–3 ger Gud oss garantin. Var inte rädd.

Nu är vi i början av ett nytt år och vi har en hel månad på oss för att samtala om mission. Det handlar om en övergång till någonting nytt, där vi behöver våga, i stället för att undvika eller bli rädda eller försiktiga. Vi vet att Jesus var/är en speciell person. Men du skall veta att du också är en speciell person inför Gud. Den som lyssnar till hans ord och handlar efter det kommer att få uppleva samma sak som Jesus upplevde. Idag, vill Herren vittna om och för dig/mig med kärleksfulla, barmhärtiga, mjuka och tydliga ord: ”Du är min son/dotter, du är min utvalde/utvalda.” ”Han/hon är min son/dotter, han/hon är min utvalde/utvalda.” Låt oss, därför, våga gå ut och förkunna hans ord.

Amen!

Första söndagen efter Trettondedag Jul
2020-01-12
Predikan av pastor Josef Nsumbu

 

Skriv en kommentar