Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för en bra avslutning på terminen.
Vi ber för dem som kämpar med psykisk ohälsa.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Vägen till livet

Joh. 14:1–14
”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni.” Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.” Filippos sade: ”Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.” Jesus svarade: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.

Efter valborgsfirandet förra veckan hade vi igår trädgårdsloppis, båda arrangemangen i fint väder. Här vill jag tacka alla som har bidragit på olika sätt till att det blev så lyckat.

Nu kan vi säga att sommaren är här. Den känslan ger oss hopp om ett nytt liv i värme, efter den långa vintern som ligger bakom nu.

I mitt uppdrag som pastor har jag ibland blivit uppringd från sjukhuset eller häktet. Oftast hände detta när jag jobbade i Stockholm och senare i Västra Götaland. Många av dessa telefonsamtal har handlat om människor med psykisk ohälsa. Det som är märkligt idag är att många av dem som drabbas av detta är ungdomar och unga vuxna. Man kan ställa sig frågan: Varför?

I ”Uppdrag psykisk hälsa” står det att psykisk ohälsa inte är helt lätt att definiera. Själva begreppet ”psykisk ohälsa” används som ett samlingsbegrepp för allt psykiskt illamående, från lindriga psykiska tillstånd, som lättare ångest och nedstämdhet, till allvarliga tillstånd som schizofreni, bipolär sjukdom eller funktionsnedsättningar som autism och allvarlig ADHD.

Frågan om orsakerna till att en person drabbas av psykisk ohälsa kan vara svår att svara på, eftersom det fortfarande saknas mycket kunskap. Det talas allmänt om olika orsaker som spelar in. För det första hur vi är konstruerade som människor, vilket i sin tur styrs mycket av vårt genetiska arv. Det är, t.ex., vanligare med psykisk sjukdom hos en person som har sådan i släkten. För det andra påverkas vi genom vad vi är med om i livet – olika typer av trauman ökar risken. Det vill säga att den situation vi lever i spelar stor roll.

Varje gång en människa hamnar i en desperat situation, där hon inte ser någon framtid eller där allting ser bara mörkt ut, befinner hon sig i en riskzon för psykisk ohälsa. Det var kanske det som Jesus försökte rädda sina lärjungar ifrån. Han ville försäkra dem om en framtid efter att han skulle lämna dem.

Vi har firat påsken enligt Johannesserien i år. Det vill säga att vi har läst påskens berättelse från Johannesevangeliet. Dagens evangelietext är en inledning av Jesu sista tal till sina lärjungar. Han ville tala till dem om framtiden. Samtalet låter tryggt när han börjar med orden ”Känn ingen oro…”, spänt när han talar till Filippos och frågar: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos?” och djupt och kanske komplicerat när han säger: ”Jag är i Fadern och Fadern i mig.”

Det här talet kommer direkt efter att Jesus har avslöjat för lärjungarna stora saker, bl.a. – Han utpekar förrädaren utan att nämna honom vid namn och han förutsäger Petrus förnekelse, Petrus som t.om. vågar säga till Jesus: ”Jag skall ge mitt liv för dig” (Joh. 13:37). Orden liknar dem som Jesus själv använt tidigare när han talade om den gode herden (Joh. 10:11). Allt detta blev säkert oroväckande för lärjungarna. Då säger Jesus: ” ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.”

Det händer att vi hamnar i situationer där oron stiger, hoppet är borta och vi känner ingen trygghet. Det kan handla om sjukdom, arbetslöshet, sorg, osv. Men Gud är alltid där med sin tröstande, utmanande och kärleksfulla röst för att säga till oss: ” ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig!”

Framtiden presenteras i form av en resa, en flyttning till ett ställe där alla får plats. Här tänker jag på alla dem som tvingas lämna sina hemländer eller dem som inte är välkomna till de länder som de har hamnat i. Vart skall jag ta vägen och hur, blir den svåraste frågan. Så kan det också vara för den som inte hittar någon lösning på sina problem. Hur kan man komma ifrån det här? undrar man säkert.

”Och vägen dit jag går, den känner ni”, säger Jesus. Men då kommer Tomas med en replik: ”Vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?”

Ibland är det viktigt att stanna upp en stund och ställa sig frågan: Vad är meningen med det som jag gör just nu? Konkret kan man undra varför man är med i en kyrka, varför man sjunger i en kör, varför man är gift med den mannen eller den kvinnan, varför man befinner sig här just nu, varför man är med i S:t Eskilskyrkan osv. När man saknar svar på de frågorna blir livet bara jobbigt och man känner sig tvingad att göra det man gör.

Men Jesus säger: ”Jag är vägen!” Den vägen har tre viktiga aspekter:

  1. Den vägen är en person. Det betyder att den lösning som man behöver för sina problem kan handla om en person. När jag hade en högre ställning i kyrkan i mitt hemland fick jag lära mig att när man blir välkomnad till ett stort möte skall det alltid finnas någon som visar vägen och var man skall sitta. Det är den personen (som vi kallar på franska chargé du protocole) som man alltid skall titta på när man skall röra sig. Jesus är vår guide, vår vägvisare. Han är vägen!
  1. Den vägen är också sanningen och livet. ”Jag är vägen, sanningen och livet”, säger Jesus. Men detta svar betyder, enligt grundtexten, att Jesus, som är ”Jag är” så som Gud själv kallade sig inför Mose, inte är ”en väg” bland många, utan ”vägen” (jfr. Apg. 4:12, Hebr. 10:19-20). Den uppfattningen gjorde att i den tidiga kyrkan kallades den kristna tron för ”Vägen” (t.ex. Apg. 9:2; 19:9, 23). Idag finns det också flera rörelser som använder det namnet. Men den enda väg som är både sanning och liv är Jesus Kristus.

Sanningen är central i Johannesevangeliet. Den syns redan i bokens inledning (1:4). ”Ordet blev människa … och … var fylld av nåd och sanning.” Jesu förhör avslutas också med Pilatus fråga: ”Vad är sanning?”

  1. Den vägen leder till Fadern. Den vägen, Jesus, är också sanningen och livet, eftersom den leder till Fadern, livets källa. Jesu svar till Tomas väcker en viktig tanke hos Filippos. Om vi får veta vem fadern är räcker det. Det låter helt logiskt. Vet man vart man ska kan man veta hur man kan ta sig dit. Vi känner oss ofta förvirrade när vi söker lösningar på våra problem. Ibland vet vi inte exakt vad vi vill. Men Jesu undervisning var inte av mänsklig logik. Mänskligt är det nästan omöjligt att begripa att Jesus är i Fadern och Fadern i honom. Det finns alltid mycket i det gudomliga som vi inte kan förklara. Den rationella sidan är bra. Men utan den mystiska delen förlorar vi mycket av vår tro. Därför jag brukar säga: Den dag människan vet allting om Gud slutar Gud vara Gud, men tacksam att det aldrig kommer att hända. Genom Jesus ser vi och får vi komma till Fadern.

Vårt ansvar ligger i det praktiska. Om våra ungdomar drabbas mycket av psykisk ohälsa kan orsaken för många vara den situation, den stress, den orättvisa, det förtryck som de upplever i samhället. Därför vill jag säga till dig här och nu: ”Se inte din situation som slutet på allting”. När Jesus påpekar att det finns ett oskiljbart samband mellan hans ord och hans gärningar handlar det inte bara om mirakel/under. Han vill i stället utmana oss till goda gärningar som kan förvandla vårt samhälle, vår kyrka, till en fin och växande gemenskap. Men vi måste veta att det inte är alla som gör det goda som är goda, men den som är god gör alltid gott. Många är de som gömmer sig bakom goda gärningar för att dölja sina synder eller sina konstiga sidor. Men den som tror på Jesus skall utföra gärningar som Jesus, eftersom allt vad vi ber om i Jesu namn skall han göra. Detta är framtidens väg som Jesus visar oss idag!

Vägen Jesus handlar redan om det liv som vi har här på jorden. Det är den vägen som beskrivs i dagens gammaltestamentliga text: ”Tänk på livets slut och hata inte mer; minns döden och förgängelsen, håll fast vid buden. Tänk på buden och vredgas inte på din nästa; minns förbundet med den Högste och glöm andras fel” (Jesus Syraks Vishet 28:3–7).

Amen!

Fjärde söndagen i Påsktiden
2019-05 12
Predikan av pastor Josef Nsumbu

 

Skriv en kommentar