Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för vår nya konfirmandgrupp.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Tro och liv

Matt.21.28-31
”Vad säger ni om det här: En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade: ’Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag.’ Han svarade: ’Nej, det vill jag inte’, men sedan ångrade han sig och gick. Mannen vände sig till den andre och sade samma sak. Han svarade: ’Jag skall gå, herre’, men han gick inte. Vilken av de båda gjorde som fadern ville?” De svarade: ”Den förste.” Då sade Jesus till dem: ”Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike.

När jag var liten läste vi i skolan en spännande berättelse, om en man som hade köpt ett par fina byxor. Byxorna var cirka två centimeter för långa. ”Min fru eller en av mina döttrar fixar det,” tänkte han. Alla tre var skräddare. Han frågade först hustrun om hon kunde förkorta byxorna två centimeter. ”Nej”, sa hon. ”Jag har inte tid. Fråga en av flickorna”. Det blev, tyvärr, samma svar från den äldsta flickan som hänvisade pappan till den lilla systern. Men denna sa också nej! Litet senare tänkte mamman att pappan kanske hade blivit ledsen så hon bestämde sig för att fixa byxorna och hängde dem tillbaka där de hade hängt. Också den äldsta flickan ångrade sig och förkortade byxorna i sin tur. Litet senare gjorde även den yngsta flickan samma sak. Sen var alla glada och meddelade pappan, den ena efter den andra, att byxorna var färdiga. Men när pappan tog dem på sig märkte han att de hade blivit fyra centimeter för korta.

Den här berättelsen liknar på många sätt den som vi har hört läsas från Matteusevangeliet (21:28-31). Två söner skickades av sin far till fältet. Den första sa nej men gick, medan den andre sa ja men gick inte.

Inför en ny termin har dessa berättelser mycket att lära oss:

  • För det första får vi tänka på vår kallelse. Gud har gett oss en kallelse. Vi är alla hans barn. Han vill att alla skall bli räddade. Han vill också att alla skall få tjäna honom. Vi är syskon i Kristus.

Igår hade jag en livlig diskussion på Nyforsdagen, med en man som man skulle kunna kalla fundamentalist eller mycket konservativ. Han yttrade sig som de som följer bokstavligt de bibelverser som gynnar dem själva. Han betonade gång på gång att kvinnan skall vara underlägsen mannen. Det står i Bibeln, upprepade han. Men han glömde bort att den egentliga hierarkin bara finns mellan Gud och människan. Allt annat handlar om våra olika roller eller uppgifter. Ingen har rätt att se någon annan som mindre värd. Det är en sådan människosyn som splittrar vår värld och skapar bl.a. rasism. I dagens evangelietext ser vi två söner som får samma uppdrag av sin pappa. liksom i min berättelse där två döttrar och en mamma får samma uppdrag av en  pappa.

  • För det andra måste vi fundera på de svar som vi ger till Gud, han som kallar oss alla och inte lämnar någon utanför. Det finns de som säger ja och de som säger nej. Många människor har möjligheter, men saknar vilja, medan andra har viljan med saknar möjligheter. Paulus skriver om viljan och förmågan (Rom. 7:14-25). Ibland har man vilja, men saknar förmåga. Då kan man ingenting göra. Det betyder att vissa svar som vi ibland kommer med inte har med brist på vilja att göra. Ty, kroppen har sina begränsningar, säger man.

Man kan också säga att problemet egentligen inte  beror på vilket svar man ger, eftersom Gud själv har gett oss frihet att säga ja eller nej. Men frågan är vad man gör efter svaret. Det finns fyra alternativ:

  • Många av de som säger ja menar verkligen det och handlar efter det svaret. Det är det bästa.
  • Många andra säger ja, men de handlar inte efter sitt ja. De menar nej bakom sitt ja. Så vill inte Gud ha det.
  • Det finns de som kan säga nej och som står fast vid det. De söker Gud. Han vet att de har valt en annan väg, men han visar dem sin kärlek, så att deras nej förvandlas till ett ja.
  • Till sist finns de som säger nej, men som ångrar sig och förvandlar sitt nej till ett ja. Så vill Gud ha det.

Nu är det upp till var och en att tänka på våra svar!

  • För det tredje måste man tänka på konsekvenserna av svar och handling:
  • I ”familjen med byxorna” ser man att resultatet blev katastrofalt. Det fattades bara en sak, nämligen kommunikation mellan dem. Trots att de hänvisade till varandra, ingen meddelade till den andra att saken var gjord. Så kan det bli i en grupp där man saknar dialog, där det brister i gemenskap. Här i S:t Eskilskyrkan vill vi vara en växande gemenskap. Gå inte och prata bakom ryggen på varandra, utan låt oss prata med varandra och på ett gott sätt.
  • När det gäller familjen i Matteusevangeliet drar Jesus slutsatsen att tullindrivare och horor kommer till Guds rike före många av oss kristna. Det blir så, om det vi gör inte stämmer med det vi hävdar att vi står för. Det handlar om det hyckleri som präglar mångas liv.

Så var det t.ex.i Israels rike under Amos tid. Kungarna ägnade mycket av sin tid åt rikedomar, krig, makt, egen ära, hat mot invandrare, förtryck mot små folk osv, precis som det kan vara idag i vårt samhälle. Människans vilja var det viktigaste. Som följd av detta uppstod det sociala orättvisor och falsk fromhet, trots att folket fortsatte att kalla sig för Guds folk. Gud sände dit Amos, en profet från Juda, det lilla riket i syd, för att förkunna domen med starka ord: ”Jag avskyr era fester, jag hatar dem, jag står inte ut med era högtider” (Amos 5:21).

Det kan hända att Gud inte längre vill höra våra röster eller se vad vi gör p.g.a. av den lögn som präglar  våra liv.

Kära vänner, det var svåra och kanske mörka texter som har föreslagits för idag. Men nu när vi talar om tro och liv, när vi står inför en ny termin, när vi vet att Gud älskar oss och kallar oss till gemenskap, undrar jag vad du svarar honom på hans kallelse och hur du tänker handla efter ditt svar.

Jag vill avsluta min predikan med Jesu ord (Matt. 5:33 – 37):

”Ni har också hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt och: Du skall hålla vad du har svurit inför Herren. Men jag säger er: ni skall inte svära någon ed alls. Inte vid himlen, ty den är Guds tron; inte vid jorden, ty den är pallen under hans fötter; inte vid Jerusalem, ty det är den store konungens stad. Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda”.

 En god och välsignad termin önskas oss alla. Amen!


Elfte söndagen efter Trefaldighet
2019-09-01
Predikan av pastor Josef Nsumbu

Skriv en kommentar