Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för en bra avslutning på terminen.
Vi ber för dem som kämpar med psykisk ohälsa.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet:. Livets källa

Joh. 4:5–26

Jesus kom till en stad i Samarien som hette Sykar, inte långt från den mark som Jakob gav sin son Josef. Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen.

En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig något att dricka.” Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. Samariskan sade: ”Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.” (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.) Jesus svarade henne: ”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” Kvinnan sade: ”Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.”

Jesus sade: ”Gå och hämta din man.” Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.” Jesus sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.” Kvinnan sade: ”Herre, jag ser att du är en profet. Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.” Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” Kvinnan sade: ”Jag vet att Messias kommer” (alltså den Smorde) ”och när han kommer skall han låta oss veta allt.” Jesus sade till henne: ”Det är jag, den som talar till dig.”

I söndags började jag min predikan med en fråga: Hur behandlar vi de människor som vi möter i livet?

Faraos dotter visste inte att den judiske pojken, Mose, som hon hade adopterat, skulle bli en stor ledare. Johannes döparen visste inte att hans unge släkting, Jesus, var världens frälsare, trots att han själv till och med hade profeterat om honom.

Med tanke på församlingens vision under det här året, nämligen en växande gemenskap, förstår vi att vi måste sköta våra relationer på ett bra sätt så att vår gemenskap verkligen kan växa.

Dagens evangelietext handlar om ett möte, ett samtal. En samarisk kvinna kom att möta Jesus. Berättelsen är välkänd och den talar tydligt till var och en av oss idag. Låt oss ta upp några aspekter:

¤ Jesus lämnar Judéen och skall till Galiléen. Men han måste gå genom Samarien. Med tanke på hur situationen var mellan judarna och samarierna, borde han kanske ha undvikit den vägen. Ibland känner vi oss tvungna att göra saker som vi kanske borde undvika. Ofta ställer vi oss frågan varför vi befinner oss på en viss plats, fast vi kanske gärna hade velat vara någon annanstans. Gud har en mening med mitt/ditt liv här och nu, han har en plan för varje människa. Kanske vill han göra någonting för dig, eller kanske vill han att du skall göra någonting för någon annan.

¤ Kvinnan gick till brunnen mitt på dagen. Enligt traditionen på den tiden gick kvinnorna i detta område tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen till brunnen för att hämta vatten. Men den här kvinnan valde en annan tid på dagen. Ibland sägs det att hon kanske försökte undvika att träffa andra kvinnor, med tanke på sitt liv som prostituerad. Det finns också de som inte vill träffa andra människor. De låser in sig och går ut när ingen ser dem. Oavsett, fanns Jesus redan vid brunnen. Han kan möta oss var som helst.

¤ Jesus inleder samtalet med den kvinna som kanske inte vill träffa någon annan.

Ibland är det märkligt att se folk som bor tillsammans, eller sitter tillsammans på buss, på tåg, i tunnelbanan, utan att våga prata med varandra. Ibland vågar de inte ens säga hej till varandra.

Samtalet mellan Jesus och kvinnan börjar med att de talar om vatten. Förra söndagens texter handlade om dopets vatten, om det vatten som är tecken för liv. Idag är vatten en enande faktor.

I det gamla Afrika bestämdes släkttillhörighet genom bäckar eller floder. De som drack av samma ”vatten” var släktingar. Vatten var också viktigt när man skulle bygga relationer. ”Ge mig en kopp vatten”, kunde man höra när man skulle börja ett samtal med någon som man var på besök hos. Men ibland fick man också höra: ”Sätt dig en liten stund här, så får du en kopp vatten”.

Låt det levande vattnet, Guds ord, också hjälpa oss att bygga relationer och starta levande samtal med varandra.

¤ Jesus vet våra verkliga behov. Kvinnan var ute efter vatten, men Jesus märkte att hon behövde frälsning. ”Gå och hämta din man!”, sa Jesus till henne. ”Jag har ingen man”, svarade hon”.

Där ligger problemet. Ofta söker vi rastlöst för att fylla olika behov som vi har. Men Jesus vet vad vi verkligen behöver. När kvinnan senare sprang iväg till byn lämnade hon sin kruka vid brunnen. Det betyder att vattnet i brunnen inte var det viktigaste hon behövde i sitt liv, utan den befrielse som hon hade fått genom samtal med Jesus.

¤ Trots att hon hade dåligt rykte i samhället hade hon kunskap i religiösa frågor. Hon hade lärt sig mycket av det sammanhang hon levde i och hon hade hört mycket om tro.

Tyvärr har vi blivit så försiktiga eller kanske slarviga, att vi inte lär våra barn att be på morgonen, vid matbordet eller på kvällen. Även om vi kanske inte lyckas göra dem till engagerade kristna, så kan de böner vi ber tillsammans med dem bli ett frö som vi sår och som lätt kan växa och blomma när de själva möter Jesus.

¤ Mötet med Jesus kan leda till en ”aha-upplevelse”.

”Jag vet att Messias kommer”, sa kvinnan.

”Det är jag, den som talar till dig”.

Ett sådant ögonblicket är mycket avgörande för en människa. Kvinnan hade säkert en annan föreställning om Messias. Så kan det vara när vi gör oss föreställningar om det gudomliga. Det du söker är kanske så enkelt att du missar det, eftersom du tänker för stort.

Ibland ställer vi stora krav på varandra: ”en församling skall vara si eller så, en pastor måste göra si eller så, en kristen skall se ut si eller så osv”. Man kan t.o.m. hamna i en situation där man tycker att det är ”grönare på andra sidan”.

Men Jesus är precis där du befinner dig.

Med tanke på dagens tema, livets källa, vill jag avsluta min predikan med en berättelse. En kvinna i Kongo fick nio pojkar. Den äldste flyttade till Kinshasa, medan den yngste fortfarande var liten. Familjen bodde i byn. Pappan dog och den äldste brodern fick ett stort ansvar, särskilt för att betala syskonens skolavgifter. Den yngste kände inte igen sin äldste bror, eftersom han var så liten när denne flyttade hemifrån. Men han visste att det fanns en äldre bror i Kinshasa som skickade gåvor och pengar till dem. De t.o.m. kallade honom ”Mfumu’eto” (vår herre eller vår äldste).

En sommar bestämde den äldste att bjuda mamman och de yngsta syskonen på besök till Kinshasa. När de kom till Brazzaville, som ligger på andra sidan av floden ställde den yngste pojken frågan till mamman: ”Nu är vi i stan, men var är ”Mfumu’eto”? Mamma svarade: Du kommer att se honom på andra sidan av floden. De tog sig sedan med färjan till Kinshasa där den äldste brodern väntade på dem vid hamnen. Efter att han hälsat på dem började han lasta väskorna i bilen. Då ställde den yngste pojken igen frågan till sin mor: ”Mamma, när får jag se Mfumu’eto”? Mamman svarade: ”Här är Mfumu’eto”. Pojken tittade på honom och sa: ”Oj, Mfumu’eto är bara en vanlig människa!”

Så är det för många som kanske bär med sig en färdig bild av vår Herre. Pojken trodde att ”Mfumu’eto” som försörjde dem måste vara en jätteperson, men han var en vanlig människa.

Du är kanske den vanliga människa som Jesus vill sända till andra, eller kanske är du en den vanliga människa som Jesus vill använda för att möta andra. Mötet med Jesus skall vara kravlöst. För att vår gemenskap skall växa måste vi öppna kyrkans dörrar och inte ställa några konstiga krav för alla de som vill komma in. Låt vår kyrka vara brunnen, där viktiga möten får äga rum. Vänta inte på att det skall ske först i Jerusalem, utan låt det ske här och nu.

 Låt alla komma och få vatten. Ställ inga krav på pengar eller på någonting annat (Jes. 55:1–4).

Amen!

Andra söndagen efter Trettondedagen
2019-01-20
Predikan av pastor Josef Nsumbu

Skriv en kommentar