Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för vår nya konfirmandgrupp.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Bönen

Luk. 11:1–13
En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.” Då sade han till dem: ”När ni ber skall ni säga: Fader, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer. Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning.” Han sade till dem: ”Tänk er att någon av er går till en vän mitt i natten och säger: ’Käre vän, låna mig tre bröd. En god vän som är på resa har kommit hem till mig, och jag har ingenting att bjuda på.’ Då kanske han där inne säger: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’ Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver. Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?”

Hälsningar

Idag är det mors dag. Jag vill hälsa alla kvinnor som finns med i denna gudstjänst. Som afrikan ser jag i varje kvinna en mor. Därför vill jag gratulera er oavsett om man är ung eller äldre, om man har barn eller inte. Grattis!

Korta berättelser

I söndags hade vi som tema ”att växa i tro”. Vi fick höra hur viktig kärleken är i varje liv och att en gemenskap som vår, S:t Eskilskyrkan, behöver kärlek för att kunna växa.

Idag är temat ”Bön”. Jag vill börja min predikan med två korta berättelser. Den första har jag troligen redan berättat för er här. Kongokyrkan hade ett litet flygplan som den svenska ”Lion Club” hade skänkt som en gåva. Piloterna var ofta svenskar och de hade svårt att förklara för vissa kongoleser att man måste begränsa vikten i bagaget när man skall åka flygplan. En dag skulle en gammal man flyga med ganska mycket packning. Piloten bad honom lämna en del bagage. Men den gamle mannen ville inte. Piloten försökte förklara för honom hur farligt det var för ett litet flygplan att lyfta med mycket övervikt. Men mannen sa: ”Låt oss be bara”.

Den andra berättelsen handlar om en kvinna som låg på sjukhuset. Läkarna hade märkt att det inte skulle gå för henne att bli frisk igen. Då kom en god vän, förhoppningsvis en församlingsmedlem, på besök. Efter att hon hade hört vad doktorn hade sagt till patienten sa hon till henne: ”Låt oss be bara”.

I båda situationerna kan man undra om det var rätt av de här personerna att säga till piloten respektive till patienten ”låt oss be bara”. Utifrån deras svar kan man ställa sig många frågor som vad kan bönen betyda, varför och hur man skall be.

Vad är bön?

För några år sedan predikade jag också här över detta ämne Jag sa bl.a. att själva ordet ”bön” omedelbart leder tankarna in i religionens värld. Människan, som ett religiöst djur, ”har ett djupt och instinktivt behov av att åkalla eller besvärja makter och krafter i syfte att skydda sig eller be om hjälp mot hotande faror eller för framgång i livet”. Så definieras bönen också i Illustrerat Bibellexikon som Hugo Odeberg och Thoralf Gilbrant är redaktörer för.

Bön i någon form förekommer i de flesta religioner. Även hos buddhister, där man inte har någon gud som i kristen mening, blir bönen en koncentration omkring idéer eller sanningar, ett sinnets fördjupning för att nå det de kallar ”upplysning”, ”insikt”. Bönen i sin grundmening förutsätter tro på en personlig gud, som hör och uppenbarar sig för människan. Bönen blir då det mest centrala uttrycket för gemenskapen mellan Gud och människa. I bönen utformas människans behov och inställning i ord, och själva gemenskapen upplevs personligt i ett ”du – jag” -förhållande.

Ur innehållssynpunkt finner man bönen rik på nyanser. Den kan vara begäran (Fil.4:6), förbön (Jer.4:19, Gal.4:19), tacksägelse (Ef.5:20) eller lovprisning (2Kor.1:3, Jak.3:9). I alla dessa nyanser ser man att den som ber håller en speciell kontakt med Gud. Det är det man kan kalla en vertikal relation. Men när man tänker på förbönen finner man också en horisontell dimension. Det vill säga att båda relationerna (den vertikala och den horisontella) i bönen bildar Jesu kors.

Varför skall man be?

Det finns många bibelverser, särskilt i Nya Testamentet, som uppmanar till ständig bön. ”Be ständigt och tacka hela tiden Gud” läser vi i 1 Tess.5:17-18. Ibland vet man varför man ber, men det kan också hända att man undrar om man verkligen behöver be. I dagens gammaltestamentliga text säger profeten: ”Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er. När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig skall jag låta er finna mig, säger Herren. Jag skall vända ert öde och samla in er från alla de folk och alla de platser till vilka jag har fördrivit er, säger Herren. Jag skall låta er återvända till den plats jag har förvisat er från” (Jer. 29:11–14). Och i Luk.11:9 läser vi: ”Be så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas.” Det vill säga att bönen är en viktig nyckel för människans liv.

Det betyder att man ber eftersom man hoppas på att någon hör och man kommer att få ett svar. Man ber eftersom den som man vänder sig till vill oss väl. Man kan inte be om hjälp av någon som vill oss illa.

Hur skall man be?

Jesu lärjungar märkte hur viktigt det var att be. De såg sin Herre be, inte bara under speciella händelser, så som vi ofta gör det, men här t.ex., gör han det under resan. ”Herre, lär oss att be”, sa de till honom. Här finns det många saker att tänka på. Först är det frågan om formen och innehållet.

Genom bönen har olika traditioner utvecklats. Man blundar, man pratar, man faller på knä, man lyfter sina händer, man tänder ljus, man sitter stilla, man gråter osv. Man kan be i kyrkan eller hemma. Vid bordet eller när man är på resa kan man be. Man gör det när man skall gå och lägga sig och även när man går upp. Jesus tar inte hänsyn till formen. Kanske hade den inte en så avgörande betydelse. Det var en gång som han talade om att gå in i kammare, eftersom vår fader som ser i det fördolda kommer att svara på samma sätt. Han tänkte på dem som vill göra bönen till en prestation.

Men när det gäller innehållet, låt oss bara nämna några viktiga punkter från dagens evangelietext:

– För det första märker vi att bönen inte var någonting nytt för lärjungarna. Judarna hade redan den traditionen. De bad. I Gamla Testamentet finns det olika verser där man läser om hur Israels folk bad till Gud. När det gäller Mose så står det t.o.m. att han fick tala med Gud på samma sätt som man talar med en vän. Men lärjungarna visste inte hur man skulle be.

– För det andra märker man att Johannes hade lärt sina lärjungar att be. Det vill säga att den som inte kan be får lära sig. Man behöver inte skämmas om man känner att man inte kan be. Man kan få lära sig.

– För det tredje ser man att lärjungarna nämner Johannes som exempel för det de vill att Jesus skall göra. Jesus säger inte: ”Jag är Guds son och jag behöver inte följa någon annans exempel”. På samma sätt som han visade sin ödmjukhet inför dopet accepterar han att gå i Johannes fotspår. Utan att ge någon kommentar börjar Jesus lära sina lärjungar att be. Jag återkommer till den punkten i följande meningar.

– För det fjärde brukar vi kalla den bön som Jesus lärde sina lärjungar för Herrens bön. Den är en bön i sig, men också ett sätt att be. Den innehåller olika delar.

¤ Först handlar det om en bekännelse av Guds storhet. Det innebär att vi alltid måste prisa honom. Det visar vår tro på den som vi vänder oss till. Vi kan inte söka hjälp hos den som vi inte tror att han kan göra någonting för oss. Samtidigt kan den allsmäktige Guden aldrig tvingas. Där är meningen till det som finns i Matteusversionen:  ”låt din vilja ske”. Det är en fråga om ödmjukhet, som jag ovan har sagt/skrivit.

¤ Sen får vi formulera våra behov. Dem känner Gud till. Men genom att ta upp dem visar vi vår egen förståelse för vår situation. Det handlar inte om att etablera en lång lista utan om att vi får komma inför Gud precis sådana som vi är med allt det vi har. Det blir också en bekännelse som handlar om vår egen situation. Vi erkänner vår svaghet. Den här delen som handlar om ödmjukhet får med sig också syndabekännelsen. Idag vill man nästan inte höra talas om synder i kyrkan. Nådens budskap prioriteras. Men här grundas syndabekännelsen på kärlek till våra medmänniskor. Vi ber till Gud om det som också vi själva gör för varandra.

¤ Sedan kommer överlämnandet för beskydd inför framtiden, eftersom bönen också är en ny start, där man ser framtiden mycket ljusare.

¤ Den sista delen som vi brukar läsa i Herrens bön är en avslutning till Guds ära för att inrama hela bönen.

– Den femte punkten som vi kan tänka på i dagens tema är hopp om att få ett svar. Jesus jämför vårt eget sätt att agera med Guds. ”Om redan ni som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?” Med andra ord svarar Gud på våra böner och hans svar handlar alltid om vårt bästa. Därför säger Jesus till dig och till mig idag: ”Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas”. Det betyder inte att den som inte ber, inte kan få. Gud tänker i sin kärlek på oss alla. Låt hans vilja ske.

– Jag vill avsluta denna predikan genom att säga att Gud svarar på sitt sätt, inte alltid på samma sätt som vi själva hade tänkt. Det händer också att vi upptäcker Guds bönesvar mycket senare. En missionär i Kongo blev räddad från rånare medan hans församling i Sverige bad för honom. Själv visste han inte det och förebedjare visste inte heller att han var i fara. Men det upptäckte de mycket senare.

Nu uppmanas vi alla till bön för varandra. Amen!

Bönsöndagen
2019-05-26

Predikan av pastor Josef Nsumbu

Skriv en kommentar