Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för alla ensamkommande flyktingar.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Korset

Mark. 15:33 – 41
Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). Några som stod intill hörde det och sade: ”Han ropar på Elia.” En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, satte den på en käpp och gav honom att dricka och sade: ”Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom.”

Med ett högt rop slutade Jesus att andas. Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: ”Den mannen måste ha varit Guds son.”

Längre bort stod också några kvinnor och såg på, och bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor och Salome. De hade följt med honom och tjänat honom när han var i Galileen. Och där var många andra kvinnor, de som hade gått med honom upp till Jerusalem. 

Idag är det långfredagen. Det är den dag då vi i stillhet, brukar tänka på hur det gick till, när Jesus blev korsfäst. Det brukar upplevas som en tung, mörk och jobbig dag. Det var en svår, men också en viktig dag. Det finns mycket som man skulle kunna säga om den, men låt oss stanna vid två uttalanden:

  1. ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

Har du någon gång varit helt övergiven av de dina? Har du någon gång känt dig helt ensam? Har du blivit totalt besviken någon gång? Har du upplevt en situation där du fick lida mycket och ingen kunde hjälpa dig?

Den frågan kanske inte passar att ställa till en svensk som har haft det någorlunda bra i livet. Men mina tankar går först till alla föräldralösa barn, varav en stor grupp hamnar på gatan till exempel i Kongo. Jag tänker på alla de människor som tvingas lämna sina länder och allt det som de har samlat under ett helt liv i länder som krigsvapen slår sönder. Jag tänker på alla de kvinnor som våldtas, särskilt i områden där kriget rasar.

”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Det handlar om ett rop från någon som känner sig helt övergiven, helt ensam, helt bortglömd, helt besviken. Jesus citerar Ps. 22. Orden sades på arameiska, men med vissa hebreiska drag. Det visar hur djupt Jesus kände sin övergivenhet när han bar mänsklighetens synder. Davids ångestfulla bön av en gudfruktig människa, som lider p.g.a. fördärvliga och bestående attacker från fiender som han inte har provocerat och som Herren ännu inte har befriat honom från, passar så väl in på omständigheterna kring Jesus och hans korsfästelse.

Men låt oss tänka på två saker här. För det första har Jesus inte hamnat på korset för sin egen skull, utan för min/din skull. För det andra, oavsett hur Jesus kände det i det ögonblicket, ropade han till Gud. Vem brukar vi ropa till när vi har problem?

  1. ”Den mannen måste ha varit Guds son.”

Ett av ögonvittnena, en officer, som såg hur Jesus gav upp andan, märkte att denne man inte var som andra människor. Det är mycket möjligt att officeren hade varit med vid flera korsfästelser. Han var säkert inte kristen, men han kom med ett starkt vittnesbörd: ”Den mannen måste ha varit Guds son.”

Man kan ställa sig frågan om hur vi ser på varandra att vi lider. Vilka signaler sänder vi ut när vi är glada eller när vi är förkrossade?

Långfredagen har fått en stor betydelse, genom Jesu död:

  • Det handlar om en dag då trosbekännelsens ord förverkligas: ”nederstigen till dödsriket”. Jesus offrade sitt liv för hela världen. Det var en riktig död han dog för dig och för mig.
  • Det handlar om försoningens dag. Genom det blod som rann på korset får vi förlåtelse för våra synder. Gud försonar sig med sin bästa och viktigaste skapelse, människan.
  • Det handlar om den dag då vi fick ett tecken för hopp, nämligen korset. I påskveckan började vi med att läse om ett träd utan frukt som vissnade efter att Jesus hade förbannat det. Idag på långfredagen är det på ett dött träd som Jesus, Guds Son hänger. På söndag blir det detta träd utan Jesus på, som skall lyftas upp som symbol för segern eller för det framtida hoppet.

Långfredagen är en dag att komma ihåg som en dag för världens befrielse. Låt oss ta oss tid idag att gå runt i kyrksalen och stanna upp vid de olika stationerna som är uppbyggda här, och låt oss utifrån dagens texter begrunda, vilket budskap Herren vill ge oss idag!

Amen!

Långfredagen
2018-03-30
Predikan av pastor Josef Nsumbu

 

Skriv en kommentar