Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för alla ensamkommande flyktingar.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Jesus förhärligad

Matt. 17:1–8 
Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom. Då sade Petrus till Jesus: ”Herre, det är bra att vi är med. Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.”

Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.” När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: ”Stig upp och var inte rädda.” De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.

Hälsningar: Idag står det att Mälardalen kanske slår värmerekord i hela landet. Hoppas att ni klarar det. Drick gärna mycket vatten!

Det är också final för VM i fotboll idag. Många har hälsat att de sitter hemma och följer matchen. Men du som är här får också en annan typ av VM. Jesus vill möta dig på ett speciellt sätt.

 Vi lever just nu under en tid då människan inte lättvindigt accepterar vad som helst. Allting skall bevisas ”vetenskapligt”. Vi är bundna till en rad regler som vi själva har byggt och krav som vi själva har satt. Det betyder att tron, så som den beskrivs i Hebréerbrevet (11:1), som grunden för det vi hoppas på och visshet om det vi inte kan se, inte längre får stort utrymme hos dagens människa. Det är kanske en av orsakerna till den sekularisering som vårt samhälle drabbas av under vår tid. Den situationen hotar kyrkans existens och försvårar kyrkans arbete idag. Hela det bibliska budskapet betraktas som en samling av sagor.

Det var mot en sådan uppfattning som Petrus reagerade när han skrev sitt andra brev till de församlingar som tidigare hade fått sitt första brev. Han ville lämna ett starkt och tydligt budskap till alla kristna om den kristna tron, med dessa ord: ”Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät” (2 Petr. 1:16). Han fortsatte att berätta om den upplevelse som han och de två andra lärjungarna hade fått på berget, då Jesus förvandlades och om den röst som de fick höra med sina egna öron.

Dagens evangelietext handlar om en händelse som berättas av tre evangelister (Matteus, Markus och Lukas), med nästan samma termer. Det kan betyda att alla tre fick använda samma källor eller också att det handlar om en sann historia.

Den sista versionen kan styrkas av den historiska metoden som kräver att händelserna skall placeras i rum (plats) och i tid (datum). Texten börjar med en viktig detalj: ”Sex dagar senare …” Den detaljen hittar vi även hos Markus (9:2) och hos Lukas som skriver: ”Ungefär en vecka senare …” (Luk. 9:28). Det visar att händelsen ägde rum i historien då den hänvisar till en annan situation. I det här fallet handlade det om den stora fråga som Jesus hade ställt sina lärjungar: ”Vem säger människorna att jag är? Och ni, vem säger ni att jag är?” (Matt. 16:13-20, Mark. 8:27-30, Luk. 9:18-22). Om Petrus svar sa Jesus att det inte var av kött och blod utan av Fadern i himlen. Med andra ord var detta omöjligt för en människa att begripa.

Det var kanske det som föranledde Jesus att ta med sig tre lärjungar upp på berget, så att de skulle få litet mer förståelse eller en förklaring till vem människosonen verkligen var.

Jesus tog med sig Petrus, Johannes och Jakob upp på ett högt berg. Dessa tre lärjungar hade redan varit med honom flera gånger i hemlighet, på berg. Även den dagen han blev förrådd tog han dem med sig, medan de åtta andra lärjungarna lämnades litet längre bort. Här är ett tecken på att ett viktigt vittnesbörd ofta inte behöver en stor lyssnarskara, men att det skall ha hörts av minst tre trogna människor.

Lukas skriver om att de var där på berget för att be. Men Matteus skriver att de var där ensamma. Ibland behöver vi sådana tider då vi behöver vara både ensamma och i bön. Observera att det inte handlar om en gudstjänst, som många kan missuppfatta det, utan om ett tillfälle då man kanske inte behöver träffa några andra människor. Det kan vara t.ex. en retreat. Där kan man möta Jesus i en helt annan dimension. För Petrus, Jakob och Johannes blev det så att Jesus förvandlades. Hans ansikte lyste som solen och hans kläder blev vita som ljuset.

På berget såg de Mose och Elia stå bredvid honom och samtala med honom. Två frågor brukar ställas här. Den första är: Hur kunde lärjungarna veta att det var Mose och Elia, eftersom dessa personer redan var döda flera hundra år innan och det fanns inga fotografier på dem? Den andra frågan är: Vad sa de till varandra? På den andra svarar Lukas som skriver att de talade om Jesu uttåg ur världen, som han skulle fullborda i Jerusalem. Det betyder att allting som kom att ske under påsken redan var planerat av Gud. När det gäller den första frågan kan man tycka att det bara är en liten detalj. Det kan hända att gästerna själva hade presenterat sig för dem. Tänk på den svenska hälsningen! Men det som är viktigt för oss är att det var Mose och Elia. Varför just de?

Bägge två hade någonting gemensamt, nämligen att ingen känner till var deras gravar finns. I så fall borde också Enok vara med. Men när man läser om frälsningshistorien lägger man märke till att Mose var ledare för Israels folk, befriare, räddare, representerade lagen, medan Elia i sin tur representerade profetior och profeterna. Det vill säga att mötet med Jesus på berget visar att lagen och profetian får sin uppfyllelse i Jesus Kristus.

Lagen, profetian och Jesus föder inom människan en kallelse, ett engagemang. Petrus kom med ett förslag som visar det. Markus och Lukas talar om ”vi”, medan Matteus talar om ”jag”. Petrus säger: ”Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia”.

Här vill jag att vi stannar lite grann och funderar över vårt eget engagemang i Herren. Vi vet att kroppen har sina begränsningar och vi kan inte göra allt vi gärna skulle vilja göra. Därför skall vi inte tvinga varandra eller i onödan lägga bördor på varandra. Men samtidigt skulle jag vilja säga att när reglerna och profetiorna möts med Jesus inom oss får vi en kallelse att kunna göra någonting för vår Herre, för vår församling. Den kallelsen är helt fri och upplevs inte som en börda som man bär med frustration eller med kritik mot varandra. ”Jag skall göra …”, säger Petrus. Är du beredd att göra någonting?

Upplevelserna i det kristna livet kan ibland sätta skräck i oss, så att vi inte vet vad vi skall göra och hur. Lärjungarna kastade sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck efter att de hade blivit täckta av molnet och hört Guds röst. Guds närvaro har ibland skrämt människan. Hans röst kan ibland upplevas så stark att man blir rädd. Men när

det gällde lärjungarna så kom Jesus och rörde vid dem. Låt Jesus röra vid dig! Då försvinner rädslan. Lärjungarna lyfte upp blicken och såg att Mose och Elia var borta, men att Jesus var kvar.

Många är de som Jesus har försökt röra vid, men som inte har vågat lyfta upp blicken. De har stannat i sina låsta situationer och tänker bara på det som skrämmer dem. De kan inte se Jesus framför sig.

Frågan blir: Hör jag Gud tala i mitt liv? Lyder jag hans röst? Vågar jag lyfta upp blicken? Lyssnar jag på Jesus i mitt inre?

Amen!

Kristi förklarings dag
20180715
Predikan av pastor Josef Nsumbu

Skriv en kommentar