Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för alla terminsstarter.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Vägen till livet

Joh.13:31-35 
När Judas hade gått sade Jesus: ”Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.”

Inledning
I söndags hörde vi att efter påsken kommer en söndag då man talar om påskens vittnen, om hur Jesus visade sig efter uppståndelsen. Sedan brukar det, enligt kyrkoåret, komma två söndagar då man tar lärjungarnas plats och ställer sig frågan om vem Jesus egentligen var eller är. Två teman tar upp denna fråga, nämligen ”Den gode herden” som vi hörde om i söndags och ”Vägen till livet” som gäller denna söndag.

Olika människor – olika vägar
Alla människor är olika. Olikheterna finns både till utseende och karaktär. Man skulle kunna tala om form och innehåll. Formen eller utseendet kan man inte välja, även om man kan ändra lite grann på vissa detaljer. Men innehållet eller karaktären har vi som en identitet som vi själva utformar utifrån det som vi har ärvt i vårt inre och det som vi får ta emot från vår omgivning.

Vissa människor utvecklar en karaktär som gör att många, om inte alla, vill umgås med dem, vill prata med dem eller vill bli vänner med dem. Men det finns andra människor vars karaktärer bara skrämmer bort folk. Ingen vill närma sig dem, eftersom de kanske oroar, hotar eller helt enkelt skapar obehag.

Dagens tema, vägen till livet, får mig tänka på människans liv och se att varje människa har en väg att gå, en resa att göra i livet. Det visar också hur olika vi är varandra. En del människor verkar ha det lätt i sitt liv, medan andra har det mycket jobbigt. Men alla försöker kämpa för att få det bra i livet. Det finns de som hittar rätt och går en rak väg, medan andra går på krokiga, steniga och jobbiga vägar. Det handlar om vår väg genom livet.

När vi tänker på de olika resor som vi gör i livet finns det stunder, händelser eller platser som vi aldrig glömmer bort. De hjälper oss att minnas hela vår resa. Det kan handla om goda minnen eller svåra stunder.

Dagens gammaltestamentliga text talar om hur Gud ledde israeliterna i öknen, utan kompass.  Molnpelare och eldpelare fanns där på dagen respektive natten. Evangelietexten börjar med en viktig referens/hänvisning som jag vill att vi skall fundera lite grann på: ”När Judas hade gått”.

När Judas hade gått var tiden inne för Människosonen att förhärligas.
Jesus närmade sig den svåraste stunden i sitt liv. Han skulle kämpa mot döden. Innan dess samlade han sina lärjungar vid ett bord. De åt tillsammans. Det var ett tecken på enhet. De delade måltid med varandra. Men när Judas hade gått, läser vi i texten, så sade Jesus till sina lärjungar: ”Nu har Människosonen förhärligats och Gud har förhärligats i honom.” När Judas hade gått …

En svår stund kommer, en kamp börjar. Döden ligger så nära. Men bakom svårigheterna ser Jesus glädjen. Bakom kampen ser han segern. Bakom döden ser Jesus livet. Han ser härligheten i det hela. Han ser det liv som segrar över döden.

Att Jesus säger detta när Judas hade gått kan betyda mycket. Judas som skulle förråda sin Herre presenteras här som den person vars hjärta inte var med de andra lärjungarnas. Hans tankar, hans planer liknade inte deras.

I de olika grupper som vi bildar kan det ibland finnas personer som vi kanske tycker är viktiga och som tros vara en välsignelse för gruppen, men som egentligen bara är en förbannelse. När de lämnar gruppen kan det verka som en förlust. Men så småningom kan det upplevas som en välsignelse, i stället.

Här får vi ett böneämne för var och en av oss:

”Herre, gör mig till en välsignelse för mina medmänniskor!”

När Judas hade gått kallade Jesus sina lärjungar ”Mina barn”.
Han sade: ”Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn.” Det var inte så ofta som Jesus använde detta uttryck till sina lärjungar. Ty de flesta var mycket äldre än han själv. Men när Judas hade gått tog Jesus en fadersroll för dem. Han kallade sig fader för sina lärjungar, som inte visste vad som egentligen var på gång, en kamp ”på liv och död”. Jesus visar här att han och Fadern (Gud) är ett. På vår resa vill också Jesus lära oss en ny typ av relation som vi kan få till varandra. När jag ordinerades som pastor var jag den yngste av alla, ogift. Men när jag kom till min församling såg mina medlemmar, även de gamla, en fader i mig. Man skulle kunna tycka att det var konstigt, men så kan det bli när ”Judas” inte finns med.

Vägen till livet är avgörande för alla människor, därför skall ”Judas” inte vara med, när Jesus kallar oss ”mina barn”. Det viktigaste som ett barn kan ha är nog sina föräldrar. Ett barn kan inte förråda sina föräldrar. Alltså måste jag tänka på att jag inte förråder min Herre i det jag gör.

När Judas hade gått talar Jesus om kärlek.
Ett nytt bud ger jag er:  ”ni skall älska varandra.” Jesus visar livets väg, den väg han tog från himlen till jorden. Vi brukar läsa i Bibeln: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv” (Joh.3:16). Den väg (i form av ett ”V” med nedgång och uppgång) som förde Jesus från hans tron till jorden var kärlekens väg. Han fortsatte på den ända till dödsriket. Han fortsatte på den genom uppståndelsen och steg upp till himlen. Det är den vägen som vi har fått följa sedan fastlagssöndagen. Men den vägen har Judas missat. För honom blev det bara nedgång utan någon uppgång. Judas hamnade själv utanför och tog livet av sig.

Kommer man bort ifrån Jesus missar man livet. Avskild från Kristus saknar man den riktiga kärleken. Han är den stora kärleken.

”Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra”, fortsatte Jesus i sitt tal till lärjungarna, samlade vid ett och samma bord. Det handlar om en utmaning för ett liv tillsammans, en stark och djup gemenskap med varandra. Det var den gemenskapen som gjorde att lärjungarna, efter Jesu uppståndelse, trots förföljelserna, kunde hålla samman, för att vittna om den levande Herren,

När Judas hade gått kunde vittnesbördet bli starkare.
Jesus sade: ”Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.” Det går inte för en grupp människor att leva i riktig kärlek om en ”Judas” finns med. Det är som en kedja med flera kedjelänkar. Alla länkar skall gå in i varandra för att hela kedjan skall hålla ihop.

Vårt samhälle behöver idag ett starkt budskap, ett levande vittnesbörd från den Kristna kyrkan. Alla skall förstå, inte med tvång, inte med höga rop på taket heller spektakulära uppvisningar, utan genom kärlek.

Man kan säga att vägen till livet heter ”kärlek”. Jesus sade: ”Jag är vägen, sanningen och livet” (Joh.14:6). Den vägen utesluter splittringar. Den vägen bekämpar alla möjliga motsättningar. Den vägen sätter stopp på utanförskap, ensamhet och marginalisering som vårt samhälle lider mycket av idag. Den vägen måste vara grunden för mission inom hela Sverige och i världen. Den vägen skapar enhet för alla kristna. Den vägen leder till en gemenskap där alla finner sin plats i kärlek.

I kärlek, låt oss hålla varandras händer i en djup och stark gemenskap med varandra, för en ny och levande kyrka och mission i Sverige, med början i Eskilstuna, i S:t Eskilskyrkan.

Amen!

Fjärde söndagen i Påsktiden

2017-05-07

Predikan av pastor Josef Nsumbu 

 

  

 

Skriv en kommentar