Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för en bra konfirmationsundervisning.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Påskens vittnen

 Johannesevangeliet 20:24-31
Vi kallar den här dagen för Andra Söndagen i påsktiden. Lite förvillande för det är första söndagen efter påsk. Alltså sju dagar efter den söndag som vi kallar påskdagen. Vår dag har undertiteln Quasimodogeniti som kommer från latinets quasi modo geniti infantes med betydelsen pånyttfött barn.  Jag minns genast sången:
Guds barn jag är!
Ack, saliga ro och glädje!
Guds barn jag är!
För vem skall jag säga min glädje?
För Gud vill jag säga min glädje!
Guds barn jag är!
Guds barn jag är!
Ack, saliga ro och glädje!
Så vittnade Lars Stenbäck och  Carl Olof Rosenius till Oscar Ahnfelts välkända melodi.

Den här dagen har många namn och firas på flera sätt. Dominica in albis ( ungf.Herrens dag i vita kläder) , de som under fornkyrkans tid döptes under påsknatten kläddes i vitt och behöll dessa kläder till första söndagen efter påsk. Ett tydligt sätt att vittna om sin kristna tro, påskens vittnen.  Vi använder än i denna dag vita dopkläder.

 Katolska kyrkan firar Den gudomliga barmhärtighetens söndag och här finns en koppling  till Faustina Kowalska som  för lite mer än tio år sedan helgonförklarades av Johannes Paulus II. Faustina som gick bort 1938 i Krakow kom från fattiga förhållanden i en familj med tio barn. Hon valde att leva som nunna. Vi vet en hel del om Faustina från hennes  dagbok. Hennes vittnesbörd om Jesus fick formen av omsorg om dem som hamnat snett i livet eller lämnat kyrkan. Hon ägde en omtalad förtröstan och sa själv att hon helst ville personifiera Jesu barmhärtiga hjärta. Hon gick bort i sjukdomen tuberkulos endast 33 år gammal. Hon förknippas med devisen ”Jesus, jag förtröstar på dig.”

 Bland östliga kristna är det inte ovanligt att man talar om St. Thomas söndag. Vi möter honom i dagens evangelietext som författats av Johannes. Vem var Johannes? Jo, en av Jesu apostlar, Sebedaios son, fiskare som sin bror Jakob. Han nämns inte I Johannes evangelium, men tros vara ”den lärjunge som Jesus älskade”, dvs den som uppges ha suttit intill Jesus under den sista måltiden, och den som vid korset fick Jesu uppdrag att ta hand om Maria i framtiden.Han blev med Petrus ledare för den första kristna församlingen i Jerusalem . Skrev förutom Johannesevangeliet de tre nytestamentliga breven som bär hans namn. Är kanske också densamme som Johannes på Patmos.

 Johannesevangeliet skiljer sig i språk och stil från de tre andra evangelisternas beskrivningar av Jesu liv. Vi finner här ett begränsat antal centrala ord som ofta återkommer på ett tydligt symboliskt och reflekterande sätt. Tro, kärlek, evigt liv, härlighet, vittnesbörd, tecken, ljus och sanning. De här orden beskrivs på ett sätt som gör att vi aldrig blir färdiga med texten. Så är det med Guds ord, det lever vidare inom oss och förändrar vår förmåga att se, förstå, uppleva och inte minst ge oss förmåga att handla, verka efter bibelordet.

Johannes beskriver relationen mellan Gud och Jesus genom ordparet Fadern och Sonen. Jesus berättar själv på det sättet genom sitt liv vem Gud är. I Johannesevangeliet presenterar Jesus sig med de sju kända ”Jag är-orden”. Jag är livets bröd, jag är världens ljus, jag är grinden, jag är den gode herden, jag är uppståndelsen och livet, jag är vägen sanningen och livet, jag är den sanna vinstocken och min fader är vinodlaren. Hos evangelisten Johannes finns ett tydligt syfte med texten. Du skall tro att Jesus är Messias , Guds son, och genom att tro skall du ha liv i hans namn.  Johannes goda förmåga att lyssna, komma ihåg och skriva ned det han och säkert andra upplevt i Jesu närhet gör att vi än i denna dag med tillförsikt kan tro på de samtida vittnesbörden om påskens händelser. Läs Johannesevangeliet noga och upplev vittnesbördets  djupverkan i ditt liv.

Vid flera tillfällen har jag mött människor som sagt att de tvivlar. Det är inte ovanligt. Som människa kommer både du och jag att möta situationer som vi inte tillfullo klarar av. Vi begriper inte hur det kunde bli så här, säger vi. Det finns människor som befunnit sig i den s.k. hetluften, arbetat intensivt och hårt med det som är rätt och riktigt men ändå ifrågasatt och tvivlat på innehållet i sitt liv.De har drivits av en vilja att gå vidare, utvecklas i sanningens riktning.  Jag tittade på ett tv-program där livsfrågor diskuterades  uppriktigt med en ärlig dialog.  Jag minns speciellt ett inlägg  som jag omformat till någon slags för mig och kanske för er fruktsam inställning  när horisonten förmörkas. ” Som kristna möter vi problem precis som alla andra  och problemlösningen kommer inte ögonblickligen,men vår kristna tro är ett utmärkt verktyg  att hantera problem med. ” Den som lever sin vardag med bönen i sitt hjärta som ständig följeslagare  kommer att inse bredd, längd, höjd och djup i Kristi kärlek.

   Vi möter Tomas, tvillingen, i dagens text. Du kanske är en tvillingsjäl med honom?  Tomas har vandrat tillsammans med Jesus, sett hur Jesus botar sjuka, mättar hungriga, hör orden att inte arbeta för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen ger oss. Tomas tvivlar ändå på Jesu uppståndelse.  Oj! – Hur kan han det? Tomas som levt så nära Jesus. En lärjunge som Jesus kallat och undervisat .  Jesus förstår att Tomas är en människa med en uppriktig Gudslängtan, en lärjunge som drivs av längtan efter sanning . När Jesus  vid ett annat tillfälle säger att han skall väcka den döde Lasaros så reagerar Tomas tvillingen med att säga till de andra lärjungarna ”Låt oss gå med för att dö med honom”.  Vad menarTomas? Han tror nog att Lasaros ligger i koma och att döden bara är en tidsfråga. Tomas kan inte tänka tanken att en död väcks till liv igen. Vem kan det? Mot allt förnuft och erfarenhet. Tomas tvivlar som den förnuftsmänniska han är,driven av sanningspatos. Ändå får tvivlaren Tomas  vara  med om att Lasaros reser sig ur dödens grepp. Jesus säger till de närvarande när Lasaros kommer ut ur graven iklädd sin svepning ”Gör honom fri och låt honom gå”. Jag ser det Jesusordet som ett löfte till dig och mig i vår egen fångenskap. Du får andas in frihetens luft i dina lungor och du får gå bland människor som ett levande påskens vittne.      

Jesus vet vad som kommer att hända honom själv efter intåget i Jerusalem  under folkets jubel. Förödmjukelse, misshandel, korsfästelse, död. Lärjungarna lämnar och förnekar honom när han fängslas för att sedan korsfästas. På några dagar har lärjungarnas gemenskap med Jesus raserats. Nu gömmer sig lärjungarna bakom låsta dörrar och en inte obefogad rädsla för det religiösa etablissemanget som använder våldet och döden som allierade .  Lärjungarna har sett Jesus piskas och dö under svårt tortyrliknande lidande. Hur skall vi klara oss? tänker de. 

Begravningen av Jesus sker under mycket diskreta former. Hemliga lärjungar, sympatisörer sköter om den. Det är Josef från Arimataia och Nikodemos som bistår.  Två personer som genom sin handling på ett annorlunda sätt blir påskvittnen.  Det är inte slut efter begravningen. Efter natten kommer ljuset. I öster stiger solen upp och det är morgon på den tredje dagen . Något som förändrar lärjungarnas och mänsklighetens historia händer. Uppståndelsen! Döden kan inte behålla Jesus.  Denna händelse har lämnat ett speciellt avtryck i min närhet. Jag måste berätta. Jag kommer med ett sidospår, så bli inte förvånade. En hylla gick sönder i en garderob hemma. Jag satte igång en reparation och upptäcker en massa bortglömt skräp som legat i flera årtionden. En trälåda med arvegods från min pappas sida. Bouppteckningar, kvitton och även en liten bok. Det mesta är från 1800-talet. Jag läser på ett av försättsbladen i den lilla boken  ” Till Grohp Anders Andersson i Djurås  som minne av konfirmationsdagen den 23 April 1893. Är det inte den 23 April idag? Det har idag gått precis 124 år sedan min farfars konfirmation. Jag vet att min farfar levde med kyrkans budskap.  Den uppståndne Jesus ger tro, hopp och kärlek till lärjungarna, till farfar , till dig, mig och ett oräkneligt antal efterföljande vittnen. Jag citerar en vers ur farfars konfirmationsbok.   

                 Jesus allt mit goda är,
                 För mig har han sig utgifvit;
                 Honom vill jag blifva när;
                 I sin bok har han mig skrifvit.
                 Annat allt förgängligt är;
                 Jesum vill jag hafva kär.

Ja, genom min farfar och hans konfirmationsbok påminns jag  om den uppståndne Jesus. Ett överraskande vittnesbörd så här 124 år i efterhand när jag i en paus i mitt predikoskrivande får infallet att reparera en garderob.

Först uppenbarar sig Jesus för några kvinnor. Maria från Magdala får bli det första påskens vittne att berätta för bröderna om sitt möte med Jesus och ge budskapet  från honom: ”Jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.” Till kvällen på tredje dagen  kommer Jesus till rädda lärjungar bakom låsta dörrar och hälsar. ”Frid åt er alla.”   Blir det tyst i rummet eller gråter och skrattar de ? Det står skrivet att de blir glada. Den glädjen finns kvar än i denna dag hos dig och mig.

Tomas har inte varit med vid Jesu första möte med lärjungarna. När de berättar för honom  så tvivlar han på sanningshalten i deras vittnesbörd. Han kräver mer robusta bevis. Han nöjer sig inte med att ev. få se Jesus. Han vill t.o.m. peta med sin fingrar och sin hand i spikhålen på Jesu händer och skadan på kroppssidan. Tomas tvivel och sanningspatos blir verkligen tydligt. Han önskar klara besked. Han får vänta en hel vecka innan Jesus går in genom en reglad dörr och  återigen kommer med sitt ord:”Frid åt er alla.”  Jesus har inte glömt Tomas. Han vet att Tomas behöver hjälp.  Jesus har under sitt liv tillsammans med lärjungarna varit honom nära. Jesus vet att både du, jag och Tomas behöver hans tilltal och beröring inte bara för ögonblicket utan i en livsvandring tillsammans.  Tomas får sitt möte med den uppståndne. Han blir nästan mållös men säger ”Min Herre och min Gud.” Tomas får se Jesu sår och tror.

Vi har inte sett Jesus eller har vissa gjort det? Nog har vi hört talas om och läst om sådana händelser. Jesus är barmhärtig och möter oss på de mest skilda sätt.  Han ser vad var och en av oss behöver. Några behöver tydliga tilltal genom kanske drömmar, uppenbarelser, dramatiska frälsningsupplevelser.  Andra åter har trott så länge de kan minnas. Många finner sin frälsare i läsning av bibelordet och det personliga tilltalet av kristna. Jesus handlar med oss på ett medkännande sätt  som tar hänsyn till våra skilda personligheter.  Jesus sluter både dig tvivlande Tomassjäl och dig som tron på frälsaren känns så självklar för nära sitt barmhärtiga hjärta.

Hur gick det sedan för Tomas? Jo, enligt traditionen blev han den apostel som hamnade längst bort i världen och ses som grundaren av den Indiska kyrkan.  Det finns en plats för var och en av oss i Guds rike bland påskens vittnen.

Amen  !

Predikan av Sverker Grohp

 

Skriv en kommentar