Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för alla terminsstarter.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Att växa i tro

Tiden förändrar vår tro

Bibeltexter: Jes 57:15-16, Gal 5:13-18, Joh. 17:9-17
När man är ung vet man inte hur det är att vara äldre. Man har inte provat. När man blir äldre inser man vad lite man visste när man var ung. Att växa innebär att uppleva nya saker, att förhålla sig till nya erfarenheter, att finna sig själv i nya omständigheter. Att ta vara på nya möjligheter.

Att växa i tron innebär samma sak. Du kommer inte vara på samma sätt om fem eller tio år. Din tro kommer inte att vara likadan heller. Du kommer att ha varit med om saker, tänkt saker, hört saker som gjort att du blivit lite annorlunda. På samma sätt är det med tron. Nu kanske du tänker att du vet vad tron innebär. Om några år kommer du förmodligen att tänka annorlunda – din omgivning och dina upplevelser påverkar dig. Din tro utvecklas med dig. Någon har sagt – ”Ditt nuvarande läge säger inget om var du hamnar. Bara var du börjar.” Jag tror väldigt få kristna känner att de förstått allt de vill förstå. Den känslan hanterar vi olika. En del blir skrämda av det. En del blir lockade av det.För en del är att inte förstå ett hinder för tron. Man känner att jag inte kan förstå eller tro på det, det är för obegripligt eller osannolikt. En del tycker det är spännande, de söker upptäckter. De vill ta reda på mer.

Din tro är alltså inte färdig för du har inte levt färdigt.

Jag tänker på en person jag känner som en gång sa till mig- Jag kan inte tro men avundas dem som kan. Den personen har utan att veta det lagt en grundsten för en livslång tro. Vilja att tro är det viktigaste – det är egentligen det enda som förenar oss troende, att vi vill tro. Hur vi tror, hur mycket eller på vilket sätt är inte lika för några av oss. Ingen av oss är på samma plats i tron. Det finns inte två personer som förstått, insett, känt, upplevt samma saker. Vi är alla olika men på väg åt samma håll. Mot samma mål. Någon känner att det går långsamt. En annan rusar fram i omvälvande erfarenheter och hela livet förändras. Ofta tar vi Tomas som exempel på detta med tro och otro. Tomas kunde inte tro att Jesus uppstått. Men när han fick se och känna honom sa han ”Min Herre och min Gud.” Tro och otro ställs här mot varandra. Men Jesus anar att detta inte kommer att vara det vanliga i framtiden. Han säger ”Du tror för att du har sett. Saliga de som inte har sett men ändå tror.” Det skulle komma att bli det allra vanligaste fram till våra dagar. Vi har inte sett men vi tror ändå. I olika grad.

Att leva vidare i sin tro

Vårt samhälle är idag besatt av utveckling och förändring. Stagnation eller stillastående är dödssynder i samhällsdebatten. Allting måste utvecklas – från kontorslandskap till sillinläggningar.

Allting ska ha utvecklingspotential, man ska vara förändringsbenägen, forskning och utveckling är nödvändigt, alla barn har utvecklingsplaner i skolan, alla organisationer omorganiseras i en takt som gör att själva organen inte hinner med. Men ett organ förändras utan att någon säger åt det att förändras. Ett organ förändras av sig själv. Det förändras organiskt. Det är själva livet som gör att det förändras – när det skapats rotar det sig, får fäste, ta nya vägar, mognar, blir större och stabilare. Så fungerar organen i vår kropp och alla andra organismer. Det sker automatiskt och naturligt för att det är skapat så. Tron växer organiskt om vi ger den näring. Näringen är vår vilja. Sedan kan den behöva stöd, något att fästa sig vid, en spaljé, att växa på i form av en tillåtande omgivning, vänner, bibelord förstås, en församling bl a.

Jag råkar ha med mig en spaljé här. På den här lappen skriver jag något som varit ett stöd för mig i min tro. Jag skriver… Lappen tejpar jag så här på spaljen. Spaljén får symbolisera det som stött och stöder din och min tro. Vid förbönsstunden senare får du om du vill fästa din egen lapp.

Allting ska också idag kunna förklaras, bevisas och testas. Saker som inte går att belägga förkastas. Med tron är det så att den bygger på den egna verkligheten och låter sig inte bevisas. Vi tillhör inte denna världen läste vi. Tron bygger på något annat. Den bygger på vår erfarenhet och vår känsla. Det gör tron lätt att ifrågasätta med dagens definition av sanning. Då är det lätt att tappa modet. Att tvivla. Att tystna och bli försagd.

I dagens GT-text läste vi Guds ord ”Jag finns hos den modlöse och försagde. Jag ska inte ständigt hålla räfst, inte vredgas för evigt, då skulle livsanden förgås, de levande väsen jag skapat. Jag blev vred över deras syndiga girighet, jag straffade dem och dolde mig i vrede men de fortsatte att trolöst följa sin egen väg. Jag har sett vad de hållit på med men jag skall bota dem, leda dem och ge dem tröst.”

”Jag ska bota dem, leda dem och ge dem tröst.” Gud vill ge oss tröst så vi kan förtrösta på honom. Är inte det ett av svenskans vackraste ord? Förtröstan. När man blir tröstad får man tillbaka tron. Det kommer att ordna sig, det blir bra. Tröst och tro är tvillingar. De föds samtidigt. Tröst och tro lever alltid med varandra. De har rum bredvid varandra och träffas varje dag. De växer tillsammans och hjälper varandra. Tillsammans med dem bor också syskonet trygghet. Tron är däremot inte släkt med Måste. Tron är nämligen icke av denna världen. Den kan få vila och vara som den är. Tron är ingen plats för prestationsmätande eller utvecklingsplaner. Vi är de levande väsen texten talade om. Vi kan leva i förtröstan. Vår tro kan vila. Och vi kan vila i tro.

Tron har ingen tidtabell. Du måste inte vara färdig när Jesus kommer tillbaka. Du måste inte ha nått si och så långt innan den yttersta dagen. Det finns ingen examen eller något mål du måste uppnå. Även om du känner att du tror bara lite tillhör du de troendes gemenskap. Frågan Jesus kommer att ställa oss till slut är inte hur mycket har du trott utan ”Älskar du mig? Vill du följa mig?” Det är de viktiga frågorna. Inte hur mycket du tror. Älskar du mig? Vill du följa mig?

Till sist några råd:

Jag sa tidigare att viljan att tro är den viktigaste. Hur kan vi då avgöra om vi vill och vågar tro? Om vi vill älska Jesus?  Hur kan vi växa i tro? Jag tror inte det är tron i sig vi ska söka. Att anstränga oss för att tro mer. I Johannes 14 säger Jesus ”Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig. — Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.”

  • Lär känna Jesus. Läs om honom. Samtala om honom.
  • Låt din tro få avtryck i livet – låt dina val påverkas av din tro. Se på människor med Jesu blick.

När du närmar dig Jesus kommer förtröstan. När du söker att bli ett med honom. Då kommer tron. Då växer tron. Då växer vi i tro.

Låt oss bedja.

Herre, vi vill lära känna dig och vara dina lärjungar. Vi vill likna dig och vara dig nära. Låt oss vara till välsignelse för våra medmänniskor.

Amen.

Predikan av Samuel Lindholm

 

Frågor kring kaffeborden:

”Ditt nuvarande läge säger inget om var du hamnar. Bara var du börjar.”

Vad svarar du när Jesus frågar – ”Älskar du mig? Vill du följa mig?”

Har du egna erfarenheter av att tro och tröst och trygghet samspelat i ditt liv?

Vad stödjer din tro? Hurdan ser din ”spaljé” ut?

 

 

 

 

Skriv en kommentar