Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för dem som på något sätt drabbats av Covid -19.

Vi ber för en positiv förändring kring det rådande läget.

Vi ber för alla barn och ungdomar som nu går på sommarlov.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Förlorad och återfunnen

2016-06-13 14_26_36-Free Bible images_ Free Bible pictures of the parable of the Lost Coin. (Luke 15Luk. 15:8-10 (s.1611 i Psalmboken)
Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte en lampa och sopar hela huset och letar överallt tills hon hittar det? Och när hon har hittat det samlar hon väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig, jag har hittat myntet som jag hade förlorat. På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.”

1600-talet
I tisdags berättade jag för dem som var med på terminens sista vardagsmässa om några i min släkt som försvann för länge sedan. Som ni vet förlorade Afrika många av sina barn under 1600-talet p.g.a. slaveriet. Min egen släkt drabbades också. En ung kvinna blev kidnappad när hon jobbade ensam på sitt fält. Hon var gravid och lämnade kvar en son i byn. Byborna visste inte vem eller vilka som hade fört bort henne. Man misstänkte att folk från grannbyn låg bakom kidnappingen. Då bestämdes det att inga äktenskap längre skulle ingås mellan dessa byar.

Över tre hundra år senare var en av min mammas kusiner på en affärsresa. Han kom till en by inte så långt till hamnstaden. Han välkomnades hem till en familj där han fick övernatta. Men när han hörde vad de hette upptäckte han att familjens namn kom från vår släkt. Under samtal fick han veta att den kvinna som hade blivit kidnappad köptes av hövdingen i byn. Han tyckte att hon var så vacker och ville inte sälja henne vidare till de vita i hamnen. Hon blev en av hans många fruar. Hon födde det barn hon hade i magen och fick flera andra med hövdingen. Kvinnan berättade händelsen för sina barn som i sin tur har vidarebefordrat berättelsen till andra generationer.

Glädjen blev så stor att min mammas kusin avbröt sin affärsresa för att skynda sig hem till sin by och berätta för hela släkten om det som han hade varit med om. Vi fick alla vara med på en stor fest när våra ”gamla nya” släktingar kom på besök. Även folk från den grannby som varit misstänkt för kidnappningen välkomnades. Vi fick återknyta relationen oss emellan.

I söndags talade jag om ”Kallelsen till Guds rike”. Det handlade om en inbjudan från Gud till oss alla, en inbjudan som vi också tar med oss till andra: ”Följ mig” eller ”Kom och se!” Ibland är det svårt för oss att förstå vad Herrens vilja är bakom den kallelsen. Men i söndags fick vi höra att Hans plan är att alla skall komma till frälsning. Ingen skall gå förlorad. Dagens tema är ”Förlorad och återfunnen”. Det betyder att Herren söker den som verkar vara förlorad, den bortglömda, den borttappade, den marginaliserade.

Liknelsen om det förlorade myntet är en av många som Lukas samlat i sin bok med samma mål: Att återfinna det förlorade. Här talar Jesus om en kvinna som har tio silvermynt och tappar bort ett av dem. Den korta liknelsen har mycket att lära oss, men låt oss idag stanna till inför tre viktiga saker: Ett förlorat mynt jämfört med nio som finns kvar, sökandet efter det förlorade och att dela glädje med andra.

1. Ett mot nio
Det är svårt att förstå den glädje man får när man finner någonting som man har tappat. Glädjens storlek kan mycket bero på hur viktigt det som man har förlorat är, eller vilken relation man har till det. För min släkt handlade det om en människa och ett helt folk. Men dagens text talar om en kvinna som hade tio silvermynt och som hade förlorat ett av dem. Man skulle kunna säga att hon kanske inte behövde bekymra sig, eftersom hon hade nio kvar.

Logiken i vår mänskliga bedömning lägger vikt vid mängden, kvantiteten, majoriteten. Vi nöjer oss med den största biten. Den minsta är inte så intressant. Även i politiken bygger mycket av demokratin på majoriteten. Då talar man om ”majoritetens diktatur”. Men i Bibeln finns många exempel som visar att minoriteten kan ha rätt medan majoriteten har fel, att det minsta ibland kan vara det viktigaste. Betlehem blev större inför Gud än Jerusalem. Nasaret som Natanael försökte ifrågasätta blev viktigare än Jeriko eller Kafarnaum. Den rätta vägen är smal, säger man, medan den som leder till fördärv är mycket bredare.

Det sägs inte mycket om vilken betydelse kvinnans mynt hade för henne. När det gäller berättelsen om det förlorade fåret sade någon att även om det står att herden lämnade de nittionio andra i öknen, så måste han nog ha lämnat dem på något säkrare ställe, innan han gav sig ut för att leta efter det som var förlorat. Man skulle också kunna säga att kvinnan hade de nio andra mynten på ett säkrare ställe.

När det gäller värdet kallades ett silvermynt på grekiska en drachma som motsvarade ungefär en romersk denar, värd ungefär en normal dagslön (Matt. 20:2). För många var det nog inte så mycket men för andra var det jättemycket pengar.

Man kan också tänka på vissa saker som får en speciell kulturell betydelse. Allting som man ärver efter någons död, alla presenter eller gåvor som man får från speciella människor eller i speciella sammanhang är exempel på saker med särskild betydelse. Min pappa har en hel del fint porslin hemma. Men han har också en speciell låda som han inte vill att vem som helst skall röra. Där finns gamla muggar och några andra saker som inte är snyggare än dem som vi använder varje dag. Men de har sitt värde i att det är våra förfäder som har lämnat dem efter sig. Alla dyrbara tallrikar och muggar som brukar ställas på bordet hemma kan gå sönder utan stora bekymmer. Men skulle en av dem i lådan bli förstörd kan pappa bli mycket ledsen.

Därför kan man också förstå Anton, Emils pappa (i Astrid Lindgrens berättelse), som försöker laga den kruka som hade gått sönder. Även om man ibland tror att det kanske bara var i ”småländsk anda”, att inte vilja bekosta en ny, så ser man att han hade sin kärlek till den krukan. Så är det också med Gud när han ser oss, var och en. Du är mycket värdefull i hans ögon. Han vill inte förlora dig någon gång.

2. Sök ordentligt!
Med vilja och hopp om att återfinna det förlorade myntet börjar kvinnan söka. Här får vi nämna några viktiga aspekter. Först tänder hon en lampa. Det vill säga att det var mörkt i huset. Man säger att på den tiden hade många hus i Mellanöstern inga riktiga fönster. Men man kan också tänka sig att hon tappade myntet på natten. Det viktigaste är att det var mörkt och att kvinnan först ville bekämpa mörkret. Vi kan sällan finna det vi söker i mörker. Här tänker jag på den fred som världen har förlorat idag. Vi kan inte återfå den om vi inte belyser sanningen.
Efter att kvinnan har tänt lampan börjar hon sopa huset. Ibland händer det saker som tvingar oss att städa hela vårt hus, ta bort all smuts. Här handlar det inte om ”att sopa under mattan”. Den som sopar något under mattan är en hycklare som döljer sanningen och vill att allting skall stanna i mörkret. Han kommer aldrig att kunna hitta myntet eller vill helt enkelt inte hitta det. Genom att ”sopa under mattan” döljer man bara problem som kan bli värre i framtiden. Man skall vara modig, öppen och man skall ha god vilja och tålamod för att kunna hitta det som man söker.

Om lampan symboliserar sanningen, är ljuset kärleken. Den kärlek som kvinnan hade för sitt förlorade mynt strålade och blinkade på det så att hon kunde hitta det. Vi vinner ingenting på att dölja någonting inför Herren eller för varandra. När vi gör det låter vi bara mörkret ta över. Som konsekvens blir det misstankar, misstolkningar, ilska, missförstånd, onödig kritik, missnöje mm. Många relationer har gått förlorade bara för att man inte ha velat tända sanningens lampa och låta kärlekens strålar lysa över det som vi har förlorat för att kunna återfinna det. Tänk att myntet inte hade lämnat huset. Det fanns kvar där. Det vill säga att det som vi letar efter ofta finns kvar hos oss, i vår närhet, mitt ibland oss. Men vi måste låta ljuset komma över det för att det skall återfinnas. Låt oss i kärlek vara öppna mot varandra!

3. Dela glädje med andra!
Det är alltid glädjande när man har hittat tillbaka det som man verkligen älskar och som man kanske hade förlorat. Glädjen blev stor i vår by när vi fick tillbaka våra försvunna släktingar. Även den by som vi hade problem med fick vara med på festen och ungdomarna kunde gifta sig igen mellan byarna.
Men att kvinnan kallade på sina grannar för ett återfunnet mynt kan låta galet. Man kan tolka det så, att under sökandet blir man mycket upptagen och har kanske inte mycket tid med vänner och grannar. Man är koncentrerad på sökandet. Men när man har funnit det som man söker, ändras humöret och kontakten med andra blir helt annorlunda. De också får del av ens innersta glädje.

Alla har vi säkert förlorat någonting någon gång i livet. En del har man kanske återfunnit. En annan del hoppas man återfinna. Men det finns också det som man aldrig kommer att återfinna. Man skulle kunna ställa sig frågan: Vad är det som du helst skulle vilja återfinna? Hur söker du det?

För Gud är det du som är den viktigaste, den som Han gärna vill få tillbaka. Tro inte att Han redan har så många barn att Han inte längre vill ha dig. Som kvinnan tänder Han lampan, Jesus den största stjärnan, för att söka dig mitt i mörkret.

Du som redan är i Hans händer, dig vill Han inte tappa bort, eftersom du också är värdefull. Han vill att glädjen skall delas med alla när någon som var försvunnen är återfunnen.

Amen!

3:e söndagen efter Trefaldighet
2016-06-12
Predikan av pastor Josef Nsumbu

Skriv en kommentar