Predikan på nätet: Vårt dop

DopJoh. 3:1-8
Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemos och var medlem av judarnas råd. Han kom till Jesus en natt och sade: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom.” Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Nikodemos svarade: ”Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?” Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.”

Dop, vad är det?
Vårt dop är temat för denna söndag. ”Dopet” är ett av de mest debatterade ämnena i hela kristendomen. Det har t.o.m. förekommit många konflikter och även splittringar p.g.a. de olika uppfattningar om och de olika former som dopet har fått under historien.
Ordet ”dop” kommer från det grekiska verbet ”baptízô”, som betyder doppa ned, sänka, dränka. I verbets mening ligger det en tanke om rening, om tvättning. Begreppet används mycket i Bibeln i samband med den gamla judiska traditionen för att markera en förändring, ett slut på en situation eller början av en ny etapp, ett nytt steg.
I går var det studentfester överallt här i staden. De som blev färdiga med sin gymnasieutbildning fick en vit mössa på sig och skolorna ordnade en ceremoni i samband med det. Studenterna börjar ett nytt liv. Det blev en form av dop i utbildningssektorn.

För länge sen när man ordnade ”nollning” på universitet hade man en tanke om att välkomna de nya studenterna. Det hade ingenting med dagens sätt att göra det, med våld, misshandel, förnedring osv. Det skulle i stället visa att det var dags för de nya studenterna att gå från gymnasiet till det akademiska livet. Det handlade om att byta status.

Enligt den gammaltestamentliga synen innebar dopet också bl.a. att man gav ett namn till någon/någonting som inte hade något namn tidigare eller att man bytte namn på den/det som redan hade ett namn.

Ibland brukar man ge en magisk tolkning av dopet. En dag när vi hade dop i Kinshasa märkte jag att en ung pojkes ögon blev alldeles röda när han kom upp ur vattnet. Jag frågade honom efter dopet vad som hade hänt med hans ögon. Svaret var: ”Jag undrade om jag skulle se någonting där under vattnet, eftersom man brukar säga att dopet är en speciell handling.” ”Har du sett någonting?” frågade jag honom då. ”Nej!” sa han.

Vad är dopet då?
I den gamla judiska traditionen fanns det många andra betydelser av verbet ”baptízô”. Det handlade även om ett tecken som visade att man tillhörde en särskild grupp. Omskärelsen efter mosaiskt bruk är ett exempel bland många andra på ett sådant tecken. De olika uppfattningar som har funnits under historiens gång om dopet har blivit grunden till olika dogmer, olika förkunnelser. Det vet vi en del om här i Sverige. Även den första kyrkokonferensen som Lukas skriver om i Apostlagärningarna 15 handlade mycket om dopfrågan.

Det kristna dopets bakgrund är Johannesdopet och senjudendomens proselytdop. Man kan också dra linjer längre bakåt i tiden till den gammaltestamentliga lagen med dess föreskrifter om reningar (4 Mos.19:20, 31:19-20). Det som är viktigt att veta om den gamla uppfattningen som man hade om dopet är att det innebar en markering av icke-judars övergång från hedendom till Guds utvalda folk. Dopet invigde till folkgemenskap och religiös gemenskap och vattnet användes som ett medel för att åskådliggöra detta.

Johannes döparen hade en profetuppgift. Han skulle bana vägen för Herren Jesus. De som hade hört Johannes budskap skulle markera sitt beslut genom att döpa sig för att visa sitt nya engagemang. På detta sätt avskilde Johannes en skara som väntade på Messias, beredd att ta emot honom och Guds rike (Luk.1:16-17, 76-77). Hans förkunnelse handlade då om omvändelsen: ”Omvänd er (Gören bättring, enligt en gammal svenska), ty himmelriket är nära” (Matt.3:2). Det märks att Johannesdopet mest betonade syndernas förlåtelse. Frågan är om det var samma betydelse som detta dop hade för Jesus, han som kallades Guds son. Svaret är säkert nej!

Det kristna dopet är en invigning
En ny betydelse: Enligt Johannes själv skulle inte allting ta slut med honom. En utveckling var på väg. Det innebar en ny tolkning, en ny betydelse. ”Efter mig,” sade han, ”kommer den som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar.” Han fortsatte och sade: ”Jag döper er med vatten, han skall döpa er med helig ande och eld” (Mark.1:7-8, Luk.3:16).

När Jesus döptes handlade det inte om syndernas förlåtelse. Det var detta som gjorde att Johannes tvekade att döpa honom. I dopet invigdes Jesus till sin livsgärning som Herrens lidande tjänare, ”Ebed JHWH” (Jes.53). Jesus gjorde sig solidarisk med syndare, i det att han lät döpa sig inte endast som Israels utan som hela släktets ställföreträdare. Dopet i Jordan var egentligen ett föregripande av hans död under Guds dom på korset och hans begravning i örtagården (Luk.12:50). Samtalet mellan Jesus och Nikodemos gav nya andra dimensioner för dopet.

Vattnet och Anden blev två viktiga delar av dopet
Till Nikodemos talade Jesus om en ny födelse genom dopet. Det visade en ny tolkning av dopet genom vatten. Men egentligen var det en sammanfattning av hela begreppet. Nikodemos kunde inte begripa det, eftersom det var en ny förkunnelse för honom. ”Hur kan någon födas när han är gammal?” frågade han Jesus. ”Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?” fortsatte han (Joh.3:4). I sitt svar till Nikodemos talar Jesus om ”att födas på nytt”. Det handlar om ett mysterium med vattnet och anden som två olika symboler: det ena, vattnet, handlar om det materiella, det synliga, medan det andra, anden är det icke-materiella, som är osynligt, men som man kan känna.

Den här teorin blev svår eller kanske omöjlig för Nikodemos att förstå. På samma sätt har vår värld idag svårt att förstå det gudomliga, det andliga. Vi fokuserar mest på det materiella. Samtidigt upplever vi precis som då en annan dimension av spiritualitet eller andlighet som nästan förnekar det materiella och tror att allt det som är materiellt är syndigt. Det märks genom en stor brist på ödmjukhet som dagens människa präglas av. Var och en vill styra sitt eget liv och vill inte ha någon makt över sig. Men det liv som Jesus talar om för Nikodemos liknar han vid en vind som man kan känna eller höra, men som man inte kan se. En vind som rör sig, som blåser utan att veta ursprung eller mål. En vind som styrs av Gud själv. Med andra ord kan dopet vara beroende (t.ex. vuxendop) eller oberoende (t.ex. barndop) av den som skall bli döpt.
Det viktigaste är att bejaka den nya födelsen i Kristus.
Ibland har vi fastnat på olika detaljer när det gäller dopfrågan:
-Vem har rätt att döpa? -Vem kan bli döpt och vilken ålder skall beaktas för dop? -När får man döpa/döpas? -Var skall man bli döpt? osv. Alla dessa frågor verkar inte ha någon betydelse under samtalet mellan Nikodemos och Jesus. Det viktigaste är att man skall födas på nytt, att man skall bli en ny människa, att man skall lämna hela sitt liv till Herren som får styra det, och att detta skall synas och kännas även av vår omgivning. Man kan bli döpt genom några vattendroppar på huvudet eller genom att bli sänkt i den största floden eller även i havet. Detta har ingen betydelse om det inte leder till ett nytt liv. Däremot om man har fått sitt dop som liten och genom förkunnelsen uppfostrats i det nya livet och har erkänt dopet i sin tro, är man en ny skapelse inför Herren.

”Vet ni inte att alla som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död?” frågar Paulus. ”Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet” (Rom. 6:3-4).
”Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött” säger Herren (Hes. 36:25-28). Det handlar om ett nytt liv, ett liv i Herrens händer.

Amen!

Vårt dop
(1:a söndagen efter Trefaldighet)
2015-06-07

Predikan av pastor Josef Nsumbu

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.