Predikan på nätet: Att inte döma

sverkerAndra Samuelsboken 12:1-7, Rom 2:1-4, Matt 7:1-5
I den första av dagens bibeltexter möter vi David. Han är en av Jishajs sju söner. Samuel som en gång smort Saul till Israels konung kom för att på Herrens uppdrag smörja någon av Jishajs söner till efterträdare. David är den yngste i syskonskaran och hans vardagsyssla är fåraherdens. Samuel lyssnar till Herrens ord som lyder: ” Herren ser till hjärtat”. Sex söner ratas av Herren. Den sjunde sonen har inte fått möta Samuel. Jishaj får hämta den unge fåraherden David från markerna. Herren säger: ” Han är det, honom skall du smörja.” Han tar emot smörjelsen mitt ibland sina bröder och Herrens ande faller över den här ljuse,ståtlige vackre ynglingen.Vilken början på en framgångssaga. Han har musikalisk begåvning och även en poetisk ådra. Han lindrar kung Sauls själsliga lidande med sitt harpospel. I andra Samuelbokens början finns ett berömt prov på hans skaldekonst i en klagosång över kung Saul och hans tre söners död i slaget vid Gilboaberget (2Sam 1:19-27). Han är den som slår ut den storvuxne fienden Goljat.

Allt är inte ärofyllt runt kung David. I alla ammonitiska städer sägs David ha tvingat ut invånarna att arbeta med sågar, järnhackor och järnyxor, och somliga sätter han att slå tegel.

När vi läser i bibelavsnittet före dagens text om hur David handlar mot Urea så blir vi upprörda. Urea blir trakterad, berusad och på ett falskt sätt smekt medhårs vid kungens hov för att sedan skickas hem med ett brev till krigsmannen Joav. I brevet beordras Joav att placera Urea i utsatt läge vid den kommande striden med ammoniterna. Urea stupar och David som begapat sig i den mycket vackra Batseba, Ureas hustru, tar henne till sig och hon föder en son. Bibeln uttrycker sig med ordvalet detta misshagar Herren. Jag misstänker att de enkla orden står för att vår Herre avskyr, betraktar Davids beteende som en vidrig handling.

Så kommer vi då att i denna söndags gammaltestamentliga text möta profeten Natan som besöker kung David och berättar om en av livets orättvisor. En fattig människa blir bestulen på sin mest betydelsefulla egendom. Något som var viktigt för överlevnaden. Ett lamm. Kanske var det ett djur av honkön som senare kunde bli en fruktsam tacka och föda nya lamm. En framtidsinvestering för den fattige mannen. En rik, maktfullkomlig snåljåp stjäl djuret och anrättar det som middagsmat åt sin gäst. Kung David som levt under enkla villkor i sin barndom blir ursinnig. Han vet hur betydelsefullt det är med ett djurinnehav för en fattig. Han minns sin ungdoms slitsamma arbete med husdjuren. Han vet hur viktigt det är att kunna hantera stenslungan mot vargarna. Här kommer en varg i människohamn och tar födan ur den värnlöses mun. Den fattige står ensam mot en rik familj. Berättelsen blir en orättvis betraktelse. David reagerar snabbt och avger en hänsynlöst hård dom över den rike mannen. Han förtjänar att dö så sant Herren lever. Så obarmhärtigt gjort! Han måste betala igen sju gånger om!

Tyvärr så vanligt mänskligt beteende att utan eftertanke uttrycka sig så här när vi hör talas om något skändligt. Det finns ofta en brist på självkritik när vi avger omdömen om andra.

Profeten Natan svarar David med de enkla men avslöjande orden att ”du är den mannen.” Nu måste nog kung David ompröva sin härlighet och ära. Han som smorts av Samuel på Herrens inrådan. Natan profeterar och påminner om allt som Herren gett David och nu drabbas han av sin egen dom över den rike mannen. Natan berättar för David om all förödmjukelse som skall komma. David vaknar upp och förstår att hans synd är stor. Herren låter honom leva men barnet han fått med Batseba dör. Det är en händelse som säkert de flesta av oss här idag inte kan förstå. Att förlora ett barn är det värsta en förälder kan råka ut för oavsett omständigheterna. Samtidigt tycker jag att den här berättelsen skildrar människors brister på ett tidlöst sätt.

Det finns någon slags upprepning i det här att vi dömer varandra. Vi lyssnar till en beskrivning av en felaktig dom och handling som begåtts. Därefter får ibland den som dömt ut någon själv bekymmer p.g.a. sin benägenhet att sätta sig på sina medmänniskor. Så kommer din och min kommentar: ”Det var väl skönt att den där misshaglige figuren fick sitt till slut.” Ja, på det här sättet kan våra felaktiga föreställningar leva vidare för lång tid framåt.

Vissa av oss konserverar medvetet sina dömande åsikter om andra människor. Folkgrupper, människors samlevnadsformer, politisk tillhörighet, religionsgemenskaper o.s.v. blir föremål för dömande hatfyllda uttalanden. Ibland på ett smygande förföriskt sätt med fina, välformulerade motiveringar. Det här sättet att leva och vara leder till polarisering och uteslutning av t.o.m. hela folkslag. Det jag nu beskriver kan man som man säger numera studera i realtid. Den som utövar sin förmåga att ge sig på andra människor får naturligtvis själv leva med misstänksamhet, hot, onda tankar om rädsla för hämnd. Läs en tidning så ser du tydligt de här sammanhangen på nyhetssidorna.

Nu finns ändå ordet dom. Vi har ett domstolsväsende. Jag tittade på Sveriges Domstolars hemsida. Där finns en uppsjö av information att studera. Personer som kan vara med vid tingsrättens förhandling i ett brottmål är: Målsägande, målsägandebiträde, åklagaren, den tilltalade, försvarsadvokat, juristdomare, nämndemän, protokollförare, vittnen, sakkunnig, tolk, åhörare. Jag har förstått det så att bibelns budskap handlar om gemenskap mellan människor och Herren med kärleksbegreppet som grund. Vi lever i en samhälls- gemenskap. Ingen finns utanför, inte ens den som annonserar sin icke tillhörighet. På något sätt finns vi alla med. Ibland fungerar gemenskapen mindre bra och därför har vi ett domstolsväsende. Jag tror inte att vår Herre har några synpunkter på att vi har ett sådant. Men vi ska verkligen lägga oss vinn om att vara rättsvårdande. Ytterst kan bara Gud döma rättvist.

I dagens evangelietext får vi en skarp tillsägelse av Jesus. ”Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.” Jag har funderat över hur vi skall göra för att efterleva Jesu uppmaning. Den judiske filosofen Martin Bubers mest berömda verk , Jag och du, kom ut 1923. Utan att på något sätt fördjupa mig i det här verket så finner jag rubriken intressant. Kan den vara utgångspunkten för ett rollspel där jag-du får prova att spela motpartens roll. Kan jag förstå mig bättre själv, se klarare på min egen brist och även styrka, när jag intar motpartens position? Kan jag förhindra mitt självförakt som isolerar mig från gemenskap med andra? Kan jag på det sättet få en djupare kärleksupplevelse av den främmande människan jag möter i min vardag? Pröva det här förhållningssättet, när du på något sätt inte vet hur du ska hantera ett möte som inte stämmer med det som tidigare varit din norm. Sätt ner din fot i den okända markens mylla och upplev glädjen över få känna dess skönhet svalka dina trötta fötter.Du kommer då att förstå den fråga som Paulus formulerar: ”Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse?” Du går nu i en annan riktning. Rädslan hamnar allt längre bakom dig för varje steg du tar.Tomas Tranströmer skriver om tillit. –Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer -med förtroende-den blinda ledstången som hittar i mörkret.-

Du blir en människa som ser och lever alltmer av att domen förvandlas till nåd.
Amen!

 

Predikan av Sverker Grohp den 28 juni 2015

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.