Predikan på nätet: Lönar det sig?

hjärtaRedan förra söndagen återberättade jag det som utgör själva upptakten till den här söndagens evangelietext. En rik, ung man kom till Jesus för att få svar på sin fråga om vad han skulle göra för att få evigt liv. Bara denna enda fråga. “Jesus sade: “Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god. Men vill du gå in i livet, så håll budorden.” – [18] “Vilka?” frågade han, och Jesus svarade: “Dessa: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, [19] Visa aktning för din far och din mor och Du skall älska din nästa som dig själv.” [20] Då sade den unge mannen: “Allt detta har jag hållit. Vad är det som fattas?” [21] Jesus svarade: “Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” [22] När ynglingen hörde svaret gick han sin väg bedrövad, för han ägde mycket. [23] Men Jesus sade till sina lärjungar: “Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. [24] Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” [25] När lärjungarna hörde det blev de bestörta och sade: “Vem kan då bli räddad?” [26] Jesus såg på dem och sade: “För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt”, Matt 19:17-26.

När Petrus och de andra lärjungarna hörde hur Jesus la ut texten, blev dom uppenbart oroade. Dom gick igång på ett sätt som vi kan känna igen också från vår tid, frågan om det lönar sig? Hur blir det? Har vi satsar förgäves, eller? Petrus såg det som att hade dom nu lämnat allt för att följa Jesus, så måste dom få något “betalt” för det. “Hur blir det då för oss?” Vad händer? Frågan jag skulle vilja ställa till Petrus, det är ju den om vi ska tänka så, att det måste “löna”sig att vara en kristen?

Det ligger en typ av from egoism i detta. Att det inte räcker med att skapa göra skillnad för en annan, utan att jag också måste få “betalt” för det. Inte gjorde den barmhärtige samariern i en av Jesu liknelser det han gjorde, därför att han såg en chans att s.a.s. skaffa meritpoäng.  Tvärtemot de andra som gick förbi, så drevs samariern av sitt medlidande. Det fanns inget kalkylerande i detta. Bara 100 % för en annan människas överlevnad. Frågan var inte vilka fördelar detta gav honom, utan vilken skillnad det gjorde för den slagne mannen.  Så lyfter Jesus fram samariern som ett föredöme för oss. Var som han! Tänk som han! Gör som han!

Den rike unge mannen trodde att han hade evigheten som i en liten ask. Det som till det yttre såg så hundraprocentigt ut, visade sig vara tämligen ihåligt. Nog hade han brytt sig, men det för honom viktigaste i livet hade han behållit för sig själv. Han hängde kvar i det han såg som fördelar i detta livet och såg inte hur bräckligt det var för evigheten.

Jag tänker att det Jesus svarade på Petrus fråga, att “var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv”, det handlar om den oförmåga, som den rike unge mannen uppvisar, att inte förstå vad det är som ytterst håller i livet. Det är inte så att Jesus menar att du som är far eller mor inte ska bry dig om dina barn eller att du inte ska ge all din kärlek till den du älskar, men glöm inte hur bräckligt det är då det kommer till frågan om vad som håller i ett evighetsperspektiv. Bara tron på Jesus Kristus gäller, och det jag nämnde om i predikan förra söndagen – ett hjärta fyllt av tacksamhet över att ha fått älska min nästa.  Det kan inte ens döden ta ifrån mig.

Jag tänker om detta som just nåd. Att i tro på Jesus Kristus ha fått leva med andras bästa för mina ögon. Att det är nog. Att jag med det duger i Guds ögon. Allt blev inte hundra procent, men nåd är det att Gud ser med tacksamhet på det som blev. Nåd är det att jag inte behöver jämföra mig med andra. Nåd är det att det som i våra ögon ser alldeles för ynkligt ut, det lyfter Gud fram som något stort.

Gud kallar oss samman för att snart sända oss vidare. Det kan inte vara på något annat sätt. Att få säga som vi nu ska sjunga att “nu till din tjänst, o Herre, ger jag min kropp och själ”. Nåd är det att Gud tar oss till sig och i den heliga andens kraft sänder oss vidare. Det är inte så att det i Guds rike finns en avbytarbänk där en del får sitta och aldrig får förtroendet att bli en i laget. Den bänken finns inte. Den människa finns inte som inte Gud är beredd att kalla till sig för att se´n sända vidare.

Nåd och tjänst. Nåd och tjänst. Tänk vad ett “och” kan betyda.

Amen.

Text: Matt.19:27-30

Tema: “Nåd och tjänst”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.