Predikan på nätet: “Bland de klurigaste frågorna i kristen tro”

När man läst texter som dom vi lyssnat till här nu, så kan man som predikant tänka att det här går inte, jag väljer andra texter. Det här är för svårt. Så tänker jag att det är väl att fega ur. Hur kan vi åtminstone försöka förstå texter som dom som handlar om att du får vara med och du får inte vara med.

EJ EkmanNi som läst tidningen Sändaren den här veckan, ni har kanske läst det kollega Runar Eldebo skriver om frågan i evangelietexten, den som någon ställer till Jesus: “Är det bara några få som blir räddade?”  Så säger Runar Eldebo att detta är “bland de klurigaste frågorna i kristen tro”. Så berättar Runar Eldebo om hur den här frågan fick Svenska Missionsförbundets allra förste kyrkoledare på fall. Erik Jakob Ekman skrev en bok om “Evangelii fullhet och de ändlösa straffen” och fick hela det missionsförbundiska etablissemanget emot sig när han bestämt avfärdade tanken på att alla till slut inte får vara med.  “Han menade att det är mentalt omöjligt att leva och vara glad, skratta och lyssna till musik och samtidigt, enligt sin allra heligaste tro, omfatta föreställningen att några, eller många, av ens närmaste, av andra människor så lika en själv just i detta nu straffas och lider i ett evigt lidande alldeles utan slut”, Sändaren 6/2014. Så säger Runar Eldebo igen att “Visst är det en klurig fråga?” 

Jag tänker att detta är en fråga vi lever med i samhället i stort – om vem som får vara med eller inte? Vem duger när det kommer till umgängeslivet, gänget eller vilka som får plats på arbetsmarkanden? Det gäller också när det kommer till de riktigt stora internationella perspektiven då resurser ska fördelas som om det inte räcker till alla, inte ens om vi fördelar rättvist. Vilka får vara med? Vilka får del av det goda livet? Det ligger som något närmast genetiskt i oss, eller borde göra det, att vi tänker att alla måste naturligtvis få vara med. Som en typ av rättvisefråga som borde genomsyra allt. Vilka är vi att säga att inte alla ska få vara med?  Det är klart att alla ska få vara med! Ändå är det inte så och det sätter sin prägel på livet – i stort som i smått.

När Jesus svarar på frågan om hur det blir, så säger han att det är en fråga om att kämpa. Indirekt säger han att inte ens om man kämpar så är det säkert att man lyckas. Man skulle t.o.m. kunna läsa texten som att ingen lyckas. Kanske ligger poängen i just det.

I Matteusevangeliets nittonde kapitel finns berättelsen om en ung rik man som kom till Jesus och ville få svar på frågan om vad han skulle göra för gott för att få evigt liv? “Jesus sade: “Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god. Men vill du gå in i livet, så håll budorden.” – [18] “Vilka?” frågade han, och Jesus svarade: “Dessa: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, [19] Visa aktning för din far och din mor och Du skall älska din nästa som dig själv.” [20] Då sade den unge mannen: “Allt detta har jag hållit. Vad är det som fattas?” [21] Jesus svarade: “Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” [22] När ynglingen hörde svaret gick han sin väg bedrövad, för han ägde mycket.  [23] Men Jesus sade till sina lärjungar: “Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. [24] Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” [25] När lärjungarna hörde det blev de bestörta och sade: “Vem kan då bli räddad?” [26] Jesus såg på dem och sade: “För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt”, Matt.19: 18-26.

Den här texten också måste läsas den här söndagen. Att det till syvende och sist inte är en fråga om vad vi förmår utan vad Gud är beredd att göra, och att det öppnar upp närmast oändliga perspektiv , det som Bibeln talar om som nåd, och jag tänker – hur kan det egentligen vara på något annat sätt? Hur skulle det annars bli för den som inte orkar kämpa som Jesus uttrycker det. Eller den som inte förstår att kämpa? Som inte har de yttre förutsättningarna för att alls kämpa?  Hur skulle det då bli? Hur skulle det bli om det inte finns nåd – “nåd för nya världar, mycket större än den här, nya skapelser och tider, nåd för allt som blir och är”, PsoS 285:2. Nog menar vi att också detta är sant när vi sjunger det och vi ska göra det efter predikan.

Det enda jag kan landa i, det är övertygelsen att Gud ytterst rår i den här frågan, och utifrån det Bibeln berättar om Gud och vad som är viktigt för Gud, så är jag trygg i att veta att detta ytterst är så. Bilden för det är bl.a. pappan som väntade in sin son som vi känner som den förlorade sonen. Han fick vara med. Han var i en mening aldrig förlorad. Nog har också den berättelsen något att säga in i den här söndagens sammanhang. Vi får jobba med våra föreställningar liksom den hemmavarande sonen i liknelsen hade anledning att jobba med sina. Hade han fått råda hade han förmodligen kört sin bror på dörren. Vad hade han därhemma att göra? Och varför ställa till med fest? Varför denna glädje? Det är alldeles uppenbart att sonen inte kände sin far på djupet.

När detta är sagt, vill jag ändå att vi ska låta oss utmanas av texter som talar om hur avgörande det är att vi faktiskt gör och inte bara hör. Dag Hammarsköld formulerar det i sin bok “Vägmärken” som att “Vägen till helgelse går i vår tid med nödvändighet genom handling”. Att detta inte bara är, och kanske inte främst är, en fråga om det eviga livet, utan om livet här och nu. Att det är till detta vi är födda, att göra det som är gott – kärlekens gärningar – inte bara för mig själv utan för andra. Att det är det goda livet här och nu som är mitt livs största utmaning. Att det som hör samman med mening i livet handlar om det som fick den rike unge mannen att gå, nämligen att inte bara göra fromma övningar, utan göra det som på djupet också bidrar till att förändra livet för andra. Att här i livet förstå vad som gäller om livet efter döden, att dit kan jag ingenting ta med mig, annat än ett hjärta fyllt av tacksamhet över att ha fått älska min nästa. Att det som gjort mig gott är att ha fått göra gott för min nästa. Det kan inte ens döden ta ifrån mig.

Detta har vi att tala om, att livet här och nu har ett värde långt vidare än det som döden sätter en gräns för.

Amen.

Tema: “Sådd och skörd”

Text: Luk.13:22-30

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.