[singlepic=66,160,120,,right]Text: Matt.19:27-30 / Tema: ”Nåd och tjänst”
Vad är det som gäller?
Det som fick Petrus att reagera och uppbragt fråga vad det var som egentligen gällde, det var samtalet som Jesus hade med en rik ung man Det visade sig att den rike unge mannen höll hårt om sin rikedom. Hans tanke, när han mötte Jesus, det var att hålla pengarna utanför.
Det mannen ville veta, det var om han gjort tillräckligt för att kunna tillförsäkra sig evigt liv. Det visade sig att han verkligen hade gjort allt det Jesus hänvisade till – allt det som lagen föreskrev.
När så Jesus hävdade att det ändå var en sak till, så var det inte utan att den unge mannen tyckte att Jesus var oschyst som ändrade spelreglerna mitt i leken.
En sak till, bara en sak till, och så menade Jesus att mannen inte kunde hålla sin rikedom utanför frågan om han verkligen gjort allt. Relationen till Gud inbegrep också hans rikedom.
Så uppmanande Jesus mannen att sälja allt det han ägde och ge pengarna till de fattiga. ”Kom sedan och följ mig!”
Då gick mannen sin väg och lärjungarna stod där överrumplade över det som hänt, och fundera över om det de hört Jesus säga också hade något med deras liv att göra.
Matteus berättar om hur lärjungarna bestörta frågade Jesus om vad det var som egentligen gällde om det eviga livet. Jesus hade framställt det som att detta hade dom inget inflytande över. ”För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.”
Det är där som texten vi läst tar vid och Petrus funderar över hur det ska bli. ”Hur blir det då bli för oss?”
Petrus insåg plötsligt att detta låg utanför hans kontroll och det gjorde honom uppenbart frustrerad.
Petrus var en handlingskraftig man och van vid att kunna påverka sin situation, men nu var inte det möjligt.
Jag tror vi är många som är som Petrus.
Om det är något vi hatar, så är det att inte ha full koll. Att det som händer oss ligger utanför vår kontroll. Att stå där som ett fån, utlämnad till andra, utlämnad till andras välvilja och andras beslut. Inget är så frustrerande som detta.
För Petrus och de andra lärjungarna handlade det om att de inte hade mer att lämna ifrån sig.
”Vi har ju lämnat allt och följt dig.” Tala om för oss hur det blir! Säg oss vad det är som gäller!
Det Jesus säger är att ytterst är frågan om evigheten en Guds sak, och jag tänker: tack gode Gud för att det är så. Att det är Gud som bestämmer. Att inte trons liv är som vårt pensionssystem, närmast lotteriaktigt, beroende av konjunkturer och där den som har, med fördel, skaffar sig en gräddfil in i systemet.
Att det i trons värld är på ett annat sätt, det är ju detta som är nåd. NÅD med stora bokstäver. Bortom det som är rimligt och möjligt att rationellt förklara.
Vad nåd är, det illustreras av den liknelse som Jesus berättade för lärjungarna, när de efter mötet med den rike unge mannen gick vidare mot Jerusalem.
Liknelsen är den om jordägaren som lejde arbetskraft till sin vingård. Han var verkligen ”på” och angelägen att få många i tjänst. Det var ju t.o.m. så att en del nästan bara hann in i vingården innan det var dags att sluta för dagen. Så kom det märkliga. När lönen skulle betalas ut, så överraskade denne jordägare med att ge alla samma lön. Dom som kom sent fick lika mycket i sitt lönekuvert som dom som jobbat se´n tidiga morgonen.
Så blev det ett förfärligt hallå. Inte för att jordägaren inte betalt det han lovat, utan för den orättvisa några menade låg i att de som jobbat länge fick lika mycket betalt som dom som kom alldeles före stängningsdax.
Jesus sa det inte direkt, men det är detta som är nåd. Det som ligger bortom våra måttstockar att vi får det vi förtjänat. Att inget är gratis. Att den som jobbat mer och längre naturligtvis ska tjäna mer, för hur skulle det annars bli?
Orättvist och oschyst tyckte sonen i en annan av Jesu liknelser, när han som lojalt slitit hemma på gården såg hur fadern ställde till med stor fest för hans bror som kom tillbaka efter ett liv i sus och dus.
Också detta är en illustration till det bibeln talar om som nåd. Det som vänder upp och ner på våra värderingar och ordningar.
Så återstår ändå det på ett sätt svårsmälta, det Jesus säger om att avstå. Det är inte utan tanke att vi läser den här texten när vi snart är på väg in i fastan.
Också detta vänder upp och ner på vårt sätt att tänka, då så mycket i vår tid handlar om att samla på sig och se om sitt hus. Mycket av det som ytterst handlar om att kontrollera och skapa en sorts säkerhet i livet – om än skimär, men ändå.
Jag tänker att vi ska förstå det Jesus säger, som att han vill få oss att se att ytterst handlar inte livet och livets mening om att hänga upp det på det som är förgängligt. Att det är just förgängligt, det vet den som separerat från den som tidigare var allt i livet. Det vet de föräldrar som mist ett barn. Det vet den som blivit uppsagd och på väg att mista sitt jobb. Det vet den som drabbats av sjukdom och där allt som varit så självklart inte längre är det. Det vet den som efter ett bråk mist en nära vän.
Vi vet det här även om vi värjer oss. Att mycket, för att inte säga allt i den här världen, kan vi inte ta för givet, än mindre något som gäller för evigt.
Nåd är det, när Jesus säger att det ändå inte är ute med oss. Han lämnar oss inte hängande över bråddjupet. Nåd är det att Gud står vid dörren och öppnar mot en större verklighet. Att det bortom det kortsiktiga vi lever med, där finns det som är evigt. I det som ser så irrationellt ut, där öppnar sig en annan verklighet.
Då handlar livet i hög grad om det jag nämnde om på Trettondedag Jul, att hitta en punkt utanför mig själv att förankra livet vid.
Det är ju detta som tron på Gud handlar om. Att göra sig beroende av det som ligger utanför allt det kortsiktiga och förgängliga som livet här och nu präglas av. När Jesus vänder upp och ner på saker och ting, så handlar inte det om att skapa förvirring och osäkerhet utan om tydlighet och trygghet i livet. Meningen är inte att slå sönder, utan att skapa en större helhet.
Det är detta som Gud kallar oss till. Till det som är större. Det som är mer. Till det som är evigt.
Amen.
Claes-Göran Ydrefors, pastor
