Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för dem som på något sätt drabbats av Covid -19.

Vi ber för en positiv förändring kring det rådande läget.

Vi ber för alla barn och ungdomar som nu går på sommarlov.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan av Josef Nsumbu 21 juni ”Den högstes profet”

Luk. 1:67–80

Hans far Sakarias fylldes av helig ande och talade profetiska ord: ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som besöker sitt folk och ger det frihet.

Han reser för oss frälsningens horn i sin tjänare Davids släkt, så som han för länge sedan lovat genom sina heliga profeter, frälsning från våra fiender och alla som hatar oss. Han visar barmhärtighet mot våra fäder och står fast vid sitt heliga förbund, den ed han svor vår fader Abraham: att rycka oss ur våra fienders hand och låta oss tjäna honom utan fruktan, rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar. Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet, ty du skall gå före Herren och bana väg för honom. Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder genom vår Guds barmhärtighet och mildhet. Han skall komma ner till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga, och styra våra fötter in på fredens väg.” Och pojken växte och blev stark i anden. Och han vistades i öde trakter till den dag då han skulle träda fram inför Israel.

 

Jag vill börja denna predikan med att önska er alla en glad midsommarhelg. Hoppas att allting har gått bra i era familjer, bland släktingar och vänner, trots att vi fortfarande befinner oss i ”Corona-tider”.

I söndags talade jag om vårt dop. Den episteltext som lästes då handlade om Filippos som hade fått ett uppdrag av Herren. Han var tvungen att lämna sin församling som han hade grundat i Samarien, för att gå ut och möta en människa, den etiopiska hovmannen. Kanske är det många som tycker att vi inte behöver öppna kyrkan för gudstjänster under sommaren, speciellt i den situation som råder just nu. Men det som vi måste tänka på är att våra gudstjänster kanske inte främst är för oss själva, utan kanske för en eller två personer som kan dyka upp här och som Gud vill nå med sitt budskap.

Den evangelietext som vi läste i söndags handlade bl.a. om Johannes döparen och hans dop. Söndagen i midsommarhelgen brukar ägnas åt Johannes döparen, den högstes profet. Idag har vi läst i dagens evangelium om hans pappas (Sakarias) sång. Sången heter ”Benedictus”, det vill säga lovprisning. Namnet är från öppningsordet i den latinska Vulgata-översättningen. Den hymnen är mer lik en profetia än en psalm. För att bättre förstå den måste man ta hänsyn till dess sammanhang.

Sakarias var stum i nio månader. Han kunde inte säga ett enda ord sedan han fick besök av en ängel i templet. Ängeln hade meddelat honom att hans fru, Elisabeth, som redan var gammal, skulle bli havande och skulle föda en pojke. Sakarias hade säkert velat berätta för sin fru och sina vänner om sin upplevelse. Men han tvingades till tystnad i nio månader. Det måste ha varit mycket svårt för honom. Han var ju präst och som ni vet gillar vi pastorer att prata.

Ibland är det viktigt att ta en stund i tystnad. Man får mycket inspiration, eftersom det blir en tid då man får lyssna mycket. Detta kan vara ett bra tips inför sommaren.

När Johannes föddes var Sakarias den enda som visste vad det skulle bli av det barnet. Han fick skriva hans namn på en tavla och när han fick tillbaka sin talförmåga använde han ett speciellt sätt, en sång, för att framföra hela det profetiska budskapet han hade.

Budskapets innehåll bygger på tre viktiga delar, enligt de pronomen som Sakarias använder: Han, du och dem.

När det gäller ”Han”, talar Sakarias om Herren, om Gud. Sakarias prisar Gud. Han kallar honom Israels Gud, han som besöker sitt folk, ger frihet, reser för oss frälsningens horn och uppfyller sina löften. Han räddar oss från våra fiender och från alla som hatar oss. Han är barmhärtig och så allsmäktig att han svor Abraham en ed på att rycka oss ur fienders hand och låta oss tjäna honom utan fruktan.

När man hör dessa ord känns det tryggt att få tillhöra en sådan Gud som vi har. Ibland kan det låta som tomma ord, men varje gång vi hamnar i svåra situationer, inför prövningar eller inför katastrofer, upptäcker vi att vi verkligen behöver Herren som enda räddning. Det finns ingen anledning att oroa oss när vi har Herren på vår sida. David kunde förstå det och fick t.o.m. skriva sin välkända psalm: ”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig!” (Ps. 23).

Sen vände sig Sakarias till sin egen son, ett litet barn och började Du-kapitlet. ”Och du, mitt barn”, sa han. Det är alltid viktigt när en far eller en mor talar till sitt barn och betonar: ”Du, min son, du min dotter, du mitt barn”. Det handlar om en stark relation, ett djupt förhållande som präglas av en ärlig kärlek och ett ömsesidigt förtroende. Vi kan tänka på den sommarkväll, då Emil i Lönneberga hade ett öppet samtal som lilla Emil tyckte var så ärligt. Han sa till Alfred: ”Ja, Alfred, nu är det bara du och jag!” Och Alfred i sin tur svarade också: ”Ja, det bara du och jag, Emil!”

Ofta när man hör ett sådant uttryck som ”du min son” eller ”du, min dotter” eller också ”du, min fru”, ”du, min man”, ”du, min vän”, betyder det att det handlar om någonting allvarligt eller seriöst. ”Du skall kallas den Högstes profet”, säger Sakarias till Johannes. Det var en profetia och en välsignelse. Men det var också en kallelse till ett särskilt uppdrag: ”du skall gå före Herren och bana väg för honom”, fortsatte Sakarias.

Gud som älskar oss, talar också till oss precis i samma termer: ”Du, min son, du min dotter, du mitt barn”. Så skall det vara också mellan oss, när vi älskar varandra, när vi älskar vår nästa. Det handlar om att ta ansvar för varandra.

Johannes var så liten och förstod säkert ingenting då, av vad hans pappa sa. Men kallelsen blev en verklighet i hans liv. Han tog på allvar allting som föräldrar hade berättat för honom. Tyvärr är det idag så att föräldrar ibland inte visar sina barn vägen. Barnen måste, enligt samhället och i ”demokratins namn”, styra sig själva. I Kongo säger man att flodens väg till havet blev krokig, eftersom ingen hade visat den raka vägen. Låt oss ta ansvar för varandra.

Men det finns också personer som har fått goda råd av sina föräldrar eller av kloka människor, utan att lyssna på dem. Så är det även för andra som har fått Guds välsignelse och Guds kallelse, men som har slarvat med den. Var och en av oss måste försöka finna vad han/hon är kallad till och vilken välsignelse man har fått.

Medan Sakarias talar om ”du” kopplar han ”du-talet” till dem-kapitlet. Det handlar om Guds folk. I vissa meningar handlar det om ”vi/oss”. Men det gäller Guds folk som vi är en del av. De skall få ”veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder”. Att Guds folk skall komma till syndaförlåtelse, handlar det om ödmjukhet och om rätt väg till frälsning. Idag vill man nästan inte tala om syndaförlåtelse, eftersom man inte vill tänka på en gud som lägger skuld på sitt folk. Men Guds godhet och barmhärtighet får inte bli en orsak till att vi glömmer att vi är syndare, att vi är svaga och att vi behöver ropa efter att Gud skall hjälpa oss.

Under vår tid har det nästan blivit så att människan känner sig som allsmäktig över allting. Nej, låt oss böja oss inför Guds, den riktiga allsmäktiges, ansikte. Naturkatastrofer och andra problem liksom den pandemi som pågår just nu, har fått många att förstå hur liten och hur svag människan är.

Det är bara Gud som kan ”styra våra fötter in på fredens väg”. Människan själv har misslyckats med att etablera fred på jorden. Allting det hon gör bygger på egoistiska intressen, på krig, på främlingsfientlighet, på marginalisering av vissa folkgrupper osv. Men Sakarias sa att Johannes uppdrag var att bana vägen för Herren. Han skulle försöka jämna de steniga vägarna och göra de krokiga raka.

Sakarias sång för oss idag, och särskilt när vi går in i sommartiden, blir en påminnelse om att vi måste prisa Gud,för all välsignelse vi får av honom. Vi måste låta honom regera över våra liv och vi skall vara ödmjuka inför honom. Det är han som ger oss trygghet när han älskar oss. I hans kärlek finner vi välsignelse och kallelse till våra respektive uppdrag.Genom att tala till sitt barn anknyter Sakarias sitt budskap till framtiden. Så kan vi också tänka på den framtid som ligger oss nära och den som ligger litet längre borta. Just nu, oavsett var vi kommer att befinna oss under sommaren, är Herren med oss alla och leder oss på fredens väg.

Amen!

 

Skriv en kommentar