Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för de som har drabbats av CoVid-19.
Vi ber för en positiv förändring kring det rådande läget.
Vi ber för höstterminen.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan av Birgitta Keller Palmsöndagen 2020

Joh 12:1-16

Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. 2Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: ”Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?” Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. Men Jesus sade: ”Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.”

En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus.
Intåget i Jerusalem

Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung.” Jesus fick tag i en åsna och satte sig på den, som det står skrivet: ”Frukta inte, dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en ungåsna.” (Lärjungarna förstod först inte detta, men när Jesus hade förhärligats kom de ihåg att som det stod skrivet om honom, så hade man gjort med honom.)

 

Palmsöndag. Lov och hurrarop. Det är känslan inför dagen. Det är en känsla som är svår att ta till sig i dessa dagar. Har vi något att glädja oss över, något att hurra för. Vad vill texterna säga oss. Är det bara glädje och hurrarop.

Dagens evangelium är uppdelad i två händelser. Dels när Maria smörjer Jesus fötter och dels intåget i Jerusalem.

Jesus har kommit för att hälsa på hos Lasaros och då kommer Maria fram med en flaska med nardusoljan för att smörja Jesu fötter. Säkert var det många års besparingar som Maria hade med sig. Hon offrar något dyrbart för Jesus skull. Hon avstår något viktigt för egen del. Kanske skulle vi precis som Judas ha tyckt att det var ett slöseri, Tänk vad man kunde ha använt de pengarna till. Vi har ju så lätt att se och tänka vad vi skulle ha gjort med de möjligheterna. Och det vi tänker och känner måste ju vara rätt eller? Men Judas ord sårar. Maria blev sårad. Och hur kände Jesus det. Om någon i vår närhet får en dyrbar present säger vi då: han är inte värd det, vilket slöseri. Ge det till någon annan istället. Judas gör det som många idag är experter på: han moraliserar och insinuerar. Varför sålde ”man” inte oljan. Han nämner inte Maria men syftar på henne och utan att direkt peka ut henne gör han just det. Han menar att han vet bäst. Men Maria följde vad hennes hjärta ville, kanske utan att veta vad det innebar. Hon smörjde hans fötter som en förberedelse för hans död. Men också för att smörja honom till kung.

Vi vet inte vad Jesus känner och upplevde just då. Kanske kände han kraft, kärlek blandat med förtvivlan och vetskap om att han bara har en väg att gå. Vägen till korset.

Vi har så lätt att tro att allt måste ske på ett visst sätt. Vi har de rätta svaren. Det riktiga förhållningssättet. Vi vet vad som är bäst, för oss och för världen. Om alla gjorde såhär, tänkte så här så skulle allt bli bra. Vi har så lätt att fördöma handlingar vi inte förstår. Som inte ligger i vår natur. Vad gör de. Förstår de inte att allt skulle bli bra om man bara gjorde det här. Då skulle det bli bra. Då skulle allt förändras. Men kanske är det just i det som vi inte förstår som det stora sker. Det som vi inte ser, inte uppfattar som viktigt, inte ser djupet i. Jag vet inte hur jag skulle ha reagerat över oljan. Jag vill ju så gärna tro att jag skulle ha förstått, men vem vet. Vi har svaret nu. Vi vet vad som hände sen och vi förstår varför Maria smörjde Jesus. Men skulle jag förstått då. Eller skulle jag hållit med Judas om vilket slöseri det var. Det vet jag inte. Det enda jag kan hoppas på att jag inte ska döma andras handlingar som jag inte förstår.

Så var det då dags att rida in i Jerusalem. På en åsna. Precis som profeterna sagt.

Folket jublade och la ut olivkvistar. Eller vad är det de ropar? Jo, Hosianna. Det betyder fräls oss, rädda oss. De ser Jesus komma. Han som de hört så mycket om. Många har säkert varit med om under,. Här kommer han som ska rädda oss. Kungen som ska befria oss. Det är både hopp och glädje i det ropet. Jubel och bön om hjälp. Och rädda oss ska han, fast inte på det sätt de tror.

Jesus vet naturligtvis själv vart vägen ska gå. Vad det ska kosta honom. Han vet att många som idag hyllar honom om några dagar ska ropa korsfäst. Men han tar ändå emot hyllningarna. Han kanske t o m behöver dem. Han måste ha varit fylld av oro, förtvivlan, rädsla över det som ska komma. Och just den oron och rädslan som vi kan känna i dessa dagar, den bar Jesus den dagen. Han vill hjälpa oss att bära den. Låta hans kärlek ge oss styrka att se glädjen i det lilla, i det positiva som händer just nu. Trots allt.

Idag är dagen för vårt Hosianna. Idag får vi också stämma in i vårt hosianna. Vi får gå i jubel och smärta. Vi får gå med Jesus på den dammiga vägen. Jublande trots att vi vet att det inte kommer att bli lätt. Eller tystnar vår lovsång i mörkret som finns runtomkring oss. Vågar vi hoppas och tro trots allt elände som drabbar oss och hela världen.

Med Maria och med alla jublande människor där på den dammiga vägen till Jerusalem får också vi jubla. Vi får i kärlek göra det vi kan. För varandra. I tro och hopp om att Jesus är med oss i varje dag, i vårt liv. I lidande, smärta och död men också i glädje och hopp. Hur än vårt liv är just nu, hur vi än kommer att drabbas av sorg och förtvivlan så är Jesus med oss. Trots vår ensamhet är vi inte alldeles ensamma. Vi har någon hos oss. Någon som vet hur det känns. Som vill bära oss och allt det som tynger oss och mitt i allt vill ge oss hopp och glädje. Vi får i kärlek göra som Maria offra något värdefullt och få något ännu värdefullare tillbaka. Glädje mitt i hopplösheten.

Jesus kommer ridande på en åsna. En smord kung kommer på vägen och vi får också lägga våra mantlar och kvistar framför honom. Även om mantlarna är trasiga och kvistarna sönder. Även om vi inte orkar sjunga just nu. Allt får vi lägga där. Sjukdom och elände. Krig och svält. Ensamhet och förtvivlan. Oro och ängslan. För du är viktig. Du är älskad. Och precis där du befinner dig nu får du ropa Hosianna till Jesus. Rädda oss. Befria oss. Han vill sjunga för och åt oss. Han vill ta bort all vår ängslan och vagga oss till ro. Han vill skänka oss kärlek. Han säger: var inte rädd min älskade vän. Det finns ett hopp och jag är på väg dit. Påsken kommer. Uppståndelsen och ett nytt liv är på väg.

Skriv en kommentar