Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för alla ensamkommande flyktingar.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Uppenbarelsens ljus

1 Sam. 1:21 – 28
När Elkana och hela hans familj gick upp till Shilo för att förrätta det årliga offret till Herren och frambära sitt löftesoffer, följde Hanna inte med. ”Jag väntar tills pojken har blivit avvand”, sade hon till sin man, ”då skall jag ta med honom och han skall få träda fram inför Herren och stanna där för all framtid.” Elkana svarade: ”Gör som du finner bäst och vänta tills han är avvand. Må Herren låta det bli som du har sagt.”

Hanna stannade hemma och ammade sin son till dess han var avvand. Då följde hon med Elkana, och de hade med sig en treårig tjur, en säck mjöl och en lägel vin. Så fördes pojken till Herrens hus i Shilo, han var med dem när de trädde fram inför Herren. Fadern offrade det slaktoffer som han varje år brukade frambära åt Herren. Sedan förde han fram pojken och offrade tjuren. Hanna, pojkens mor, tog honom med sig till Eli och sade: ”Hör på mig, herre. Så sant du lever, herre, jag är den kvinna som stod här hos dig och bad till Herren. Det var om detta barn jag bad, och Herren har gett mig vad jag bad honom om. Nu vill jag i min tur ge honom tillbaka åt Herren. Så länge han lever skall han tillhöra honom.”

Därefter tillbad de Herren i Shilo.

Lukasevangeliet 2:22-40
När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog Josef och Maria Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren – det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av manskön skall helgas åt Herren – och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade: ”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.” Hans far och mor förundrade sig över vad som sades över honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.”

Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.

När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och visshet, och Guds välbehag var med honom.

Dagen

Idag är det i princip sexagesima. Det vill säga om en vecka börjar fastan och sex veckor därefter kommer påskveckan. Det tema som brukar gälla för denna dag är ”Det levande ordet”.  Men i år infaller sexagesima samma dag som Jungfru Marie kyrkogångsdag, det vill säga ”Kyndelsmässodagen”, vilket man prioriterar i år, enligt kyrkokalendern. I den judiska traditionen talade man om en rensdag. Det vill säga att efter förlossningen fick kvinnan inte gå till templet  förrän efter 7 + 33 (40) dagar om det var en pojke och efter 7 + 66 (73) om det var en flicka. Den dagen fick man bära barnet till templet, tillsammans med brännoffer och en ung duva eller en turturduva. I kyrkokalendern bär dagen temat: ”Uppenbarelsens ljus”.

Vad är en uppenbarelse?

Uppenbarelse är ett mycket viktigt begrepp i alla religioner. Det innebär att det gudomliga och heliga, genom olika medel eller förmedlare, blottas för människan. Det som förut var fördolt/gömt och otillgängligt, blir genom att synliggöras i en eller annan form tillgängligt och känt.

I de icke-kristna religionerna talar man om uppenbarelsen i den meningen att ett täckelse som döljer något av religiöst värde tas bort, för att det dolda, det gömda, eller det osynliga skall kunna upptäckas, skall kunna ses. I stort sett handlar det om människans egna krafter och initiativ.

Begreppet hör mest hemma i den kristna kyrkan och har ett helt annat innehåll och en annan mening. Gud har i historien, i en verbal- och real uppenbarelse, avslöjat sig själv och sin gudomliga verklighet. Denna uppenbarelse är omvittnad av och finns nedlagd i heliga profetiska skrifter, nu samlade i Bibeln (Gamla och Nya testamentet). Det handlar, enligt den kristna grunden, om de skrifter som visar Guds vilja, Guds ord och Guds verk för människans frälsning.

Enligt dessa skrifter behöver de kristna inte kämpa med egna krafter för att nå det gudomliga, utan Gud själv stiger ner och uppenbarar sig för människan. Gud kom uppifrån och blev ett vanligt barn, en vanlig människa. Han bor nu mitt ibland människor och låter sig tas om hand av människor. Detta är kristendomen!

Men allt detta är inte lätt att förstå om Gud själv inte uppenbarar sig för oss. Efter att han hade talat genom profeterna, har han till slut låtit sitt budskap till oss  i ord och gärning nå sin höjdpunkt och slutliga form i Sonens människoblivande.  Gud blev närvarande mitt ibland oss och i oss, genom sin son Jesus Kristus. I Hebreerbrevet 1:1 läser vi: ”Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son, som han har insatt till att ärva allting liksom han också har skapat världen genom honom.”

Det ovanliga i det vanliga

I ”uppenbarelsen” handlar det ofta om det ovanliga som händer i det vanliga. I den lilla staden, Rama, bodde en familj som ville skaffa sig barn.  Mannen var gift med två kvinnor. Den ena fick barn, men den andra var ofruktsam. Sådant  kan hända och man skulle kunna säga att det är vanligt. Mannen älskade den ofruktsamma kvinnan mest. Den som hade barn retade sin rival Hanna. Sådant kan också vara vanligt i mänskliga relationer. Hanna och maken Elkana gick som vanligt upp till templet för att be till Gud. Men en vanlig dag fick Hanna höra att Gud hade hört hennes bön: ”Gå i frid! Israels Gud skall ge dig vad du har bett honom om” (1Sa.1:17 Detta budskap var ovanligt. I den lilla pojken, ett barn som alla andra, såg Hanna ett ovanligt barn. Hon gav honom namnet Samuel, från hebreiska ”Schemuel”, som betyder ”den av Gud bönhörde” eller ”Gud hör bön”.

I Jerusalem kom också en vanlig familj, med ett vanligt barn, under ett vanligt möte bland vanliga människor, men allting kom att bli annorlunda. Det var en vanlig dag, kanske mitt i veckan eller en helgdag som idag. Josef och Maria försökte lyda lagen. De blev som vanliga judar, en vanlig familj bland andra familjer. Även om de var annorlunda, kunde ingen märka det. Det skulle bli en vanlig tjänst för Symeon och för Hanna. Att ta emot ett barn i templet och välsigna det, det brukade de göra. För paret Josef och Maria var det också en vanlig dag och kanske ett vanligt möte med vanliga Guds tjänare, Symeon och Hanna. För Symeon, en from och rättfärdig människa, som var van vid att lyda den Helige Anden, var det normalt att ha Hanna vid sin sida. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Det vill säga att det också var vanligt för henne. Alla befann sig mitt i det vanliga. Men Symeon som levde med ett löfte om att han inte skulle dö utan att först ha fått skåda Guds Messias, visste inte var och när detta skulle ske.

Mitt i det vanliga kommer Gud med det ovanliga/annorlunda. Med Jesus i sin famn såg Symeon hela dagen förvandlas till en stor dag. Han kände genom den Helige Anden att det barn han bar i sin famn var annorlunda och själva dagen blev också helt annorlunda. Han prisade Gud och sa: ”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel” (Luk.2:29-32).

Det här stycket brukar kallas ”Nunc dimittis”, från första orden i den latinska Vulgata-översättningen, och det betyder ”nu låter du din tjänare”.

Mitt i det vanliga fick Josef och Maria höra Herrens profetior genom Symeon och Hanna, som en bekräftelse av det som de redan hade fått höra av änglarna. Mitt i det vanliga fick Symeon och Hanna ta emot världens frälsare i sin famn.

Israel hade hört talas om Guds Messias under många år. Det såg nästan hopplöst ut. Men genom sin ankomst skulle Messias bringa tröst till sitt folk.

Vad kan vi lära oss av allt detta?

(1) Gud möter oss i det vanliga. Gud kan visa sig vid olika tillfällen. Men han möter oss ofta mitt i det vanliga, det vi brukar göra, mitt i det vi är vana vid. Josef och Maria gick till Jerusalem när tiden var inne i det vanliga. De skulle bära sitt barn inför Herren, precis som alla föräldrar brukade göra då.

Det är nog vanligt för dig att gå till kyrkan på söndagarna, eller om du inte gör det så ofta, kanske är det bara en vanlig sak för dig att du någon gång, liksom idag, befinner dig i kyrkan. Men mitt i det vanliga vill Herren befinna sig i din famn, i ditt hjärta. Det kan bli en speciell dag idag, då Herren bestämmer sig för att få en plats i ditt liv, i din famn. Mitt i det vanliga kommer det ovanliga/annorlunda. Josef och Maria var där i templet. De ville göra det vanliga, enligt deras tradition. Så möter Gud oss mitt i det vanliga, mitt i vår vardag. Vi behöver inte vänta på någonting speciellt.

(2) Förlora inte hoppet. Idag kan det bli din/min dag. Det kan hända att du har längtat efter någonting under en hel vecka, en hel månad, ett helt år, eller under många år. Idag kanske blir din dag för att få skåda Herrens härlighet.

Ni har säkert läst det upprop om Kongo som några av oss har skrivit till Sändaren under veckan. När jag pratar med många av mina landsmän känns det som att vi alla har blivit förtvivlade inför framtiden. Så känns det även för många andra som har blivit tvungna att lämna sina länder (Syrien, Afghanistan, Sydsudan, Eritrea, Iran, Irak osv.) för att söka asyl i Sverige och i andra länder i världen. Många har nästan förlorat sitt hopp. Men här vill Gud visa oss att ”Mitt i det vanliga kommer det ovanliga.” När världen skakas av den ekonomiska krisen, när många förlorar sina jobb och när oron växer och växer, när företagen går i konkurs eller varslar sina medarbetare, kan man ställa sig frågan: Hur blir framtiden? Var inte rädd och förlora inte hoppet. Mitt i det vanliga kommer det ovanliga/annorlunda. Medan du gör det vanliga, försök behålla hoppet om att det ovanliga kan ske här och nu.

(3) Jesus i din famn öppnar din syn. Det ljus som brinner i Jesus är ovanligt. Jesus kommer med det ovanliga. När man tar emot honom, när man behåller Jesus i sin famn öppnas ens ögon. Då ser man det ovanliga komma. Symeon som inte visste när Guds löfte skulle uppfyllas för honom, fick sitt svar när han tog emot Jesus i sin famn. Hans ögon öppnades. Ta emot Jesus och behåll honom i din famn, i ditt hjärta, då skall Guds löfte uppfyllas i och för dig. Känn detta som en speciell inbjudan. Gud vill välsigna dig idag. Han vill ge dig någonting nytt idag, för att du tar emot honom och att du behåller honom i din famn.

(4) Varje dag med sin välsignelse. I Bibeln står det: ”Var dag har nog av sin egen plåga” (Matt.6:34). Ur en  positiv synvinkel kan vi säga: ”varje dag kommer med sin välsignelse.” Ibland verkar alla dagar likadana. Men det händer att man upplever vissa dagar som speciella och kallar dem ”goda” eller ”dåliga” dagar. Det är klart att alla dagar inte är lika. Men Johannes skriver: ”Om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son renar oss från all synd” (1 Joh. 1:5 – 7). Det vill säga att i ljuset behöver vi inte tänka på olyckliga eller välsignade dagar. Det är inte upp till oss att måla dagarna i olika färger. På samma sätt är alla möten inte lika och inte alla gudstjänster heller. Allt beror på vad Gud vill visa oss, hur han vill uppenbara sig för oss, hur han vill tala till oss den dagen, en vanlig dag. Så var det också med den lilla familjen i Rama.

Kära vänner, idag är en vanlig söndag. Vi firar en vanlig gudstjänst. Men det kan också bli en speciell dag för dig eller för mig. Ty mitt i det vanliga kommer det ovanliga, det annorlunda.

Amen!

Kyndelsmässodagen
2018-02-04
Predikan av pastor Josef Nsumbu

Skriv en kommentar