Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för en hållbar värld.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Guds Barn

Matt.2:13-23 
När de hade gett sig av visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.” Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten, och där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Från Egypten har jag kallat min son.

När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.

När Herodes hade dött visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och bege dig till Israels land. De som ville ta barnets liv är döda.” Josef steg upp och tog med sig barnet och hans mor och flyttade tillbaka till Israels land. Men när han hörde att Archelaos var kung i Judeen efter sin far Herodes vågade han inte återvända dit. I en dröm blev han tillsagd att dra sig undan till Galileen, och där bosatte han sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas: Han skall kallas nasaré.

31 december 2017

Idag är det sista dagen på år 2017. Om några timmar är vi inne i ett nytt år. För tolv månader sedan var vi också samlade här och undrade då hur det nya året skulle se ut. Var och en av oss hade en hel del önskemål. Vi bad om Guds närvaro och välsignelse.

Nu är vi i slutet av det året. För många har 2017 varit ett välsignat år, eftersom de har fått bönesvar angående det jobb som de har längtat efter eller gjort den drömresa som de alltid velat göra. Kanske har man klarat sina studier, eller funnit sitt livs kärlek. Men för många andra har det varit ett mycket jobbigt år. Jag tänker på dem som kanske hade hoppats på ett längre liv, men som har fått hembud, dem som har förlorat sina nära och kära, dem som har drabbats av svåra sjukdomar, dem som har förlorat sitt jobb, dem som har fått sämre resultat i skolan osv.

Men vi tänker också på dem som har hoppats på ett år av fred, men som fortfarande har levt i krig och osäkerhet. Just nu när jag står här, så går mina tankar till mitt hemland Kongo, där hela folket, på den katolska kyrkans initiativ, är ute och demonstrerar mot en regim med oansvariga politiker vars ledare lurar inte bara sitt eget folk, utan hela världen. Hur kan man acceptera att ett folk som lever i ett av de rikaste länderna i världen skall vara det fattigaste på jorden?

Dessa tankar väcker hos många en fråga: Är vi alla skapade av Gud? Kan vi alla verkligen kallas Guds barn? Har Gud delat folk i olika kategorier: sådana som bara skall ha det bra och andra som hela tiden skall leva i förtryck, i slaveri, i förnedring osv.?

Dagens gammaltestamentliga text börjar med ett starkt budskap: ”Rop hörs i Rama, klagan och bitter gråt: Rakel gråter över sina barn. Hon låter inte trösta sig, ty hennes barn finns inte mer.” Den profetian av Jeremia (Jer. 31:15–17) är idag en verklighet för folk i Syrien, i Irak, i Jemen, i Palestina, i Libyen, i Sydsudan, i Centralafrikanska republiken, i Mali, i Kongo… Det år som FN förklarade som ett år för att minska våld och fattigdom på jorden har blivit en mardröm för många. När man talar om minskning av fattigdomen som FN påvisat visar det sig att det bara är en liten minoritet, mindre än tio procent, nästan alla egoïster, som har sett sin förmögenhet fördubblas. Och när man räknar med antal människor i världen säger man att världen har blivit bättre.

Betlehem, en mötesstad

Jesu ankomst till jorden, Jesu födelse i Betlehem, var en stor händelse i mänsklighetens historia. Även om det fortfarande finns många människor på vår jord som inte vill tro på honom, förändrade det som hände i Betlehem hela världen. Vi märker att julen är en annorlunda tid. När jag var i Frankrike för två veckor sedan såg jag nära där jag bodde, en moské som var dekorerad inför julhelgen. Tänk att vi själva inte har dekorerat vår kyrka här. Det visar att händelsen i Betlehem firas över de kristna gränserna. Det är inte dagen vi firar utan själva händelsen, att Gud blev människa. Här i Sverige symboliseras det bl.a. av att vi tänder ljus i hemmen, i kyrkorna och även på gatorna. Ett ljus lyser i mörkret.

Dagens evangelietext är hämtad från ett kapitel som börjar med en berättelse om människor som försökte hitta den lilla staden, Betlehem, i den stora och mörka världen. Dit hade mycket folk redan kommit. Bland dem fanns Josef, Maria och många andra som hade kommit för att skattskriva sig, enligt kejsar Augustus befallning. Den lilla staden blev en mötesstad som fylldes av människor från olika håll. Alla dessa människor hade sina rötter där. Det blev som under en julhelg då många släktingar, många svenska familjer, gör långa resor för att fira jul tillsammans. Det blev som i en kyrka där människor från olika håll samlas, människor som har ett gemensamt andligt ursprung, Kristus, den kristna tron.

Till krubban kom både stora och små, fattiga och rika. Exempel på detta är herdarna och stjärntydarna. Stjärntydarna hade gjort en lång resa. Vad är det som gjorde att de hade åkt så långt? De hade sett en stjärna, en annorlunda stjärna över staden Betlehem. De kunde inte låta bli att bege sig dit. De förstod att det hade hänt någonting: en kung, en speciell person hade fötts.

Vi måste lära oss att tyda tidens tecken, säger man. Fortfarande är det många som inte vill bry sig om det som händer i deras liv. Oavsett vad Herren gör för dem, vill de inte ta emot det budskap som händelserna kommer med till dem. De liknar kyrkan i Laodikeia som beskrivs i Uppenbarelseboken med dessa ord: ”Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun” (Upp.3:14-16).

Även vise männen går vilse

De österländska stjärntydarna lämnade sina familjer, sina släktingar och följde stjärnan. Kände de till vägen? Nej! Ingen av dem visste vart de skulle. Men vi vet att de hamnade i Jerusalem. De hade helt enkelt gått vilse. Det kan hända att stjärntydarna hade förlorat åsynen av stjärnan. Denna tolkning styrks av det som följer i texten, nämligen att efter det att de hade lämnat Jerusalem fick de syn på stjärnan igen. Man kan undra hur de kunde förlora ur sikte den stjärna som var deras vägvisare. Om man vill spekulera litet kan man säga att när de närmade sig Jerusalem trodde de kanske att det måste vara i den stora staden (huvudstaden) som en kung skulle födas. De kunde inte tänka sig att det skulle kunna ha skett i en liten stad som Betlehem. Dessutom kan det hända att de trodde att kungen, Herodes, inte kunde vara omedveten om en sådan stor händelse. En analys av kartan visar att de inte behövde passera Jerusalem för att ta sig till Betlehem.

Här kan man se hur vi människor, även de som man skulle kunna kalla kloka eller intelligenta, blir lurade av våra egna tankar, i stället för att hålla fast vid Guds väg. Ibland vill man göra det som man tycker är logiskt, normalt, officiellt. Bättre då att vi ibland ställer oss frågan: Är det Guds mening, det som jag gör nu? Är vi fortfarande på Guds väg som församling eller som kyrka?

Ett nytt hopp

Både Rakels situation och stjärntydarnas resa handlar om desperata händelser. Men då kommer Herren med ett nytt budskap. Till Rakel säger han: ”Hör upp med din klagan, gråt inte mer! Du skall få lön för din möda, de skall återvända från fiendeland. Det finns hopp för din framtid, dina barn skall vända hem till sitt land” (Jer. 31:15–17). Tänk om detta vore möjligt när vi mister våra nära och kära!

Dessa ord visar att Gud inte längre skulle tillåta det onda att härska över Rakels hem. Det skall i stället bli en förändring, en välsignelse. En ny tid har kommit!

För stjärntydarna byter Gud metod. I stället för en stjärna sänder han ut en ängel för att förvarna dem. Likaså gjorde han för Josef och Maria som tog barnet med till exil i Egypten och senare tillbaka till Galiléen, till Nasaret. På så sätt skulle Guds löften gå i uppfyllelse, står det i Bibeln.

När det gäller flyktingfrågan idag kan man undra, om det i den inte finns något budskap från Gud till oss. Vem vet vilka löften Gud har tänkt uppfylla genom den? Jesus, Guds son, blev också flykting i Egypten i Afrika. Men egentligen hade Gud ett budskap med allt detta.

Men Jesus behövde inte stanna kvar i exil. Idag vill Gud vända allt det som har varit negativt i ditt liv till något positivt. Ibland kan man undra om det verkligen gäller oss också. Men Paulus, ger i dagens episteltext, en kristen tolkning av det hopp som Gud tänder i våra hjärtan. ”När tiden var inne”, skriver han, ”sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt” (Gal. 4:4–7). Med andra ord, Gud vill ändra allting och genom det vill han att vi alla skall få sönernas rättigheter.

Det vill säga att du och jag, alla här, nu har en ny identitet när vi går in i det nya året: Vi är Guds barn. Vi är inte längre slavar, flyktingar, främande, utan Guds barn och arvtagare!

Låt oss be:

Tack gode Gud för det år som har varit. Tack för allting som vi har fått av dig. Tack att vi får veta att du vill vända det onda till något gott, så att det nya året blir bättre för var och en av oss. Du vill torka våra tårar och du vill se vår tro växa. Tack för ett nytt hopp för framtiden och tack särskilt för att vi får vara dina barn.

Amen!

Predikan av pastor Josef Nsumbu
Söndagen efter jul

2017-12-31

 

Skriv en kommentar