Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för alla ensamkommande flyktingar.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Apostladagen

Foto och predikan: Sverker Grohp

Luk.5:1-11
Underrubriken i Psalmer och sånger till samtliga texter i årgångarna för Apostladagen är ”Sänd mig”.  Bibelboken med namnet Hesekiel ger gestalt åt det nyss nämnda temat. Hesekiel levde på tidigt 500-tal f. Kr. Israels barn fördes bort i fångenskap till Babylon. Han förklarar denna fångenskap  utifrån att folket svikit Gud. Han kallas av Gud.”Människa! Lyssna till vad jag har att säga dig. Var inte motsträvig som detta motsträviga folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig.” Hesekiel förkunnar domedagsprofetior men även ord som rymmer tröst och förväntan. I profetiorna ingår även det som handlar om Guds omsorg. Hesekiel berördes av Herrens hand och blev ett sändebud i sin tid men Guds ord via Hesekiel fyller sin funktion in i vår tid.

Profeten Jesaja, vars namn betyder Herren hjälper, levde på 700-talet f. Kr . Hans kallelse hör till de mest omtalade.  ” Vem skall jag sända, vem vill vara budbärare?” Jag svarade: ”Jag, sänd mig!” I Nya testamentet spelar Jesajas profetior en mycket framträdande roll. Där framhåller de olika författarna att det är genom Jesus som den slutliga uppfyllelsen sker av allt det Jesaja talar om. Hos Jesaja finner den kristna kyrkan därför både julens, långfredagens och påskens samt pingstens budskap förankrade.

Jeremia som levde från 600-talet till 500-talet f Kr hade det besvärligt. Hans kallelse var inte oproblematisk. Jeremia ville inte ta emot kallelsen p.g.a. sitt dåliga självförtroende. Han svarade Herren”Jag duger inte till att tala, jag är för ung!” Men han utförde ändå sitt uppdrag. Jeremia får inte uppleva att  kung och folk lyssnar till vad han har att säga. Han kallas ofta för ”tårarnas profet”. Han blir förföljd, hotad till livet och på alla sätt föraktad. Men tyst kan inte Jeremia vara.  –Ständigt droppande vatten kan urholka stenar tänker jag om Jeremia och hans förkunnelse. Jeremia blickar in i framtiden, precis som Jesaja. Han talar om ett nytt förbund,en formulering Jesus anknyter till när han instiftar nattvarden.”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod.”

Det finns tankar, åsikter om rätt och fel, levnadsregler i profetiorna som än i denna dag hjälper oss. Vi ser också hur Herren har över en lång tidsperiod tänkt och tänker på människans väl och ve. Herren förkunnar inte en tro för Guds skull utan en tro för människans skull. Utsändandet av människor att förkunna Herrens ord fortgår kontinuerligt. Om vi studerar inte bara det gamla förbundets tid utan också den kristna kyrkans historia kommer vi att finna människor som sagt som Jesaja – Sänd mig. Vi finner också människor som försökt med ursäkter i Jeremias genre. -Jag kan inte tala, jag är för ung. Men ändå trots sina tvivel går ut med budskapet. När vi tvivlar och förtröttas så möter oss ett löfte i Uppenbarelseboken 2:10 –Var trogen intill döden så skall jag ge dig livets segerkrans.

I dagens evangelietext utspelar sig en händelse vid Gennesaretsjön som fått sitt alternativa namn av en slätt vid nordvästra stranden av  Gallileiska sjön. Den här dagen finns Jesus nere vid sjön. Han är tydligen efterlängtad. Många har samlats för att höra Guds ord. Det är t.o.m. trängsel. Vilken längtan efter att få del av det levande ordet! Jesus har en förmåga att nå in i människors hjärtan när han förkunnar. Vi får nog tro att det han talar om är viktigt. För att kunna få blick över folkskaran stiger han ned i fiskaren Simons båt och ros ut från stranden ett litet stycke med hjälp av Simon. Sedan gör Jesus som alla kloka båtfarare. Han sitter ner i båten när han förkunnar. Vi får väl anta att även Simon sitter ned. Det känns väl tryggt för Simon att sitta ned i sitt arbetsredskap tillsammans med Jesus. Ni har troligen precis som jag stött på människor som efter något ögonkast, ett par ord, ett förtroendeingivande handslag blir ens vän för resten av livet även om det kan gå 20,30 år eller kanske ännu längre tid innan man ses igen. Jag anar att Simon fick en mycket fördjupad vänkänsla inför Jesus. Visst behöver vi gemenskap och förtroende inför varandra.

Detta att vara fiskare innebär för folket vid Gennesarets sjö att leva av den fisk som fångas. Mat till familjen och kanske något av ev. fångst kan bjudas ut till försäljning. Det är inget nöjesfiske som Lukas beskriver. Det handlar om livets hårda villkor. Naturahushållning som i stort sett inte finns i Sverige och Europa numera. Jesus förstår Simons och hans vänners bekymmer inför den uteblivna fångsten. Ja, Jesus vet redan för han har sett dem skölja de tomma näten. Efter sin predikan säger Jesus till Simon att ro ut på djupt vatten och lägga ut näten och får till svar av den vane fiskaren. ”Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något.” Och så kommer orden som vittnar om en stark tro på Jesus. ”Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.”  Lägg märke till att Simon titulerar Jesus med ordet mästare eller rabbi som man sa på Jesu tid. En hederstitel på ens överordnade eller lärare.

Jag ser, hör inför mitt inre begreppen förtvivlan men samtidigt tro,hopp. Simon och hans arbetskamrater kastar ut näten på djupt vatten precis som Jesus sagt. Vilken känsla när näten dras in. Jag kan bara ana mig till arbetskarlarnas upplevelse när näten blir så fulla att de hotar brista. Jag fiskade för mitt nöjes skull en gång. Något högg på min ABU-spinnare. Jag kände något blytungt kämpa i änden av fiskelinan. Upp till ytan kom en stor, ja mycket stor gädda. Jag blev rädd och fick en obehaglig s.k. adrenalinkick. Gäddan slängde med kroppen och slet sig loss. Jag behövde inte den fisken för mitt uppehälle så jag var glad för att slippa slutstriden med gäddan. Allt kändes för mycket. Simon och hans vänner får möta storslagen omsorg när Jesus är med i båten. Simon Petrus ser att båtarna blir så fyllda av fisk att de nästan sjunker. Simon Petrus blir nog skakig av sitt flödande adrenalin vid den åsynen. Han säger: ”Lämna mig Herre jag är en syndare.”  Fiskemännen har på något sätt kommit till en skiljeväg i sina liv.Något nytt tränger sig på. De har haft Jesus med i båten och fått trygghet för sina familjers närmsta tid. De får möta det outsägliga i sina liv och känner också en inre bävan i mötet med Jesus. Vem är han som sätter sig i båten hos fattiga, bekymrade människor och bjuder på livets grundbehov i överflöd. Jesus ser deras rädsla, osäkerhet inför fiskefängets minst sagt osannolika utgång. Simon hör att Jesus säger: ”Var inte rädd.” Och inte nog med det han får ett uppdrag som lyder: ”Från denna stund skall du fånga människor.” Simon och Sebedaios söner, Jakob och Johannes lämnar allt och följer Jesus. De förstår att hos Jesus finns något som bär över djupa vatten.  

Vi benämner dem apostlar de där av Jesus första utvalda och som man ibland kallar barfotapredikanter . Jag tittade lite på hur människor uppfattar benämningen apostel. Jag fann flera intressanta synonymer som var för sig passar in  på ordet. Guds sändebud, sändebud, budbärare, missionär, förkunnare, gudsman, profet, banbrytare, pionjär, föregångsman, förkämpe, förespråkare,lärjunge. Sedan tog jag ett uppslagsverk till hjälp. Det grekiska ordet apóstolos betyder ”sändebud”. Motsvarande hebreiska ord användes om ombud med fullmakt att företräda annan person t.ex. i affärer. I Heb.3:1 kallas Je­sus apostel, dvs. Guds sändebud. Oftast syftar ordet i NT på Jesu tolv lärjungar, som han enligt Luk 6:13 själv kallade apostlar, eller på Pau­lus. Någon gång används det om andra missionärer eller kristna le-dare: t.ex. Barnabas (Apg 14:4, 14). I brevet till Korinth samt Uppenbarelseboken varnar författarna för falska apostlar. Ordet apostel hade så vitt jag kan förstå en vidare användning  än vad vi idag kanske föreställer oss.  Man kan fundera över varför Jesus utsåg tolv apostlar. Det finns en mängd förslag om varför det blev så. Tolv förekommer på flera ställen i Bibeln och kan ha ett symboliskt värde. Jag tar ett exempel, Israels tolv stammar.  ”De tolv” har personlig erfarenhet av Jesus. De vandrar tillsammans med honom och får del av det levande ordet. Går du som lyssnar här idag i hans sällskap?

Kommer ni ihåg den inre skaran runt Jesus? Simon , som han gav namnet Petrus,Sebedaios söner Jakob och Johannes, Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob,Taddaios, Simon Kananaios och Judas Iskariot. Vad förknippar vi dessa namn med? Förutom Judas så tänker vi nog på tro och gärning. De blev kallade och trodde. De förde ut budskapet i den då kända världen. Det kom att leda dem in i situationer där de blev hotade till livet och blev förföljda. Men, men de levde med Guds löften och i deras fotspår uppstod kristna församlingar och därmed kyrkan av idag. 

Vi kan titta lite på vad vi vet om några apostlar. Simon Petrus ursprungligen fiskare. Sedan ledare för den  första församlingen. Fick av Jesus namnet Kefas/ Petrus som betyder klippa. Genom honom nådde budskapet andra folkslag.Han blev fängslad flera gånger och han dog under Neros förföljelse av kristna. Sebedaios son Jakob, också fiskare, dödades för sin tros skull av Herodes Agrippa I. Brodern till Jakob som heter Johannes var troligen  ”den lärjunge som Jesus älskade”. Han blev tillsammans med Petrus församlingsledare och var författare till Johannesevangeliet, de tre Johannesbreven  och har ev. också skrivit Johannes uppenbarelse. Johannes och hans bror kallas för ”Boanerges”, som betyder ”åskans söner”. Varför vet ingen. Kanske hade de häftigt humör. Åtminstone får man det intrycket när Johannes ilsknade till över att invånarna i en samarisk by vägrade ta emot Jesus och ge honom tillfälligt husrum. Då tyckte Johannes att man borde kalla ner eld från himlen för att straffa byborna. Jag vill också nämna Simon Kananaios som hade en bakgrund som selot. Han går också under namnet Ivraren möjligen för att han tidigare hållit hårt på den mosaiska lagen. Seloterna var från början ett religiöst renlevnadsparti men kom också att delta i våldsamma uppror och stridigheter.

 Apostlarna blev utsända av Jesus.  De var inte så många men de hade med sig ett budskap till hela världen. Livsvillkor och livsstil blev förändrade hos många som genom apostlarna fick undervisning om Jesus. Budskapet om att Jesus lever fördes från apostlarna och den urkristna församlingen vidare av följande generationer bekännande kristna.

Columbanus, en irländsk munk väckte mitt intresse via ett tv-program på en kulturkanal. Han föddes år 543. Han tog med sig tolv egna lärjungar till Gallien via Brittanien år 585.  Han lyckades på den franska sidan komma i gunst hos den Burgundiske fursten. Det här var områden där kyrkan förlorat mycket av sitt inflytande. Columbanus var inte bara en man med fromma ideer. Han omsatte sin kunskap om evangeliet i praktisk verksamhet. Han kom att grunda flera kommuniteter i det vi idag kallar Frankrike, Schweiz och Italien. Kända platser är Luxeuil och Bobbio. Vid de kloster Columbanus lade grunden till fanns välutbildade munkar som hade stort förtroende hos allmänheten. Många av dem som värdesatte goda kunskaper placerade sina barn för utbildning i klostren. Naturligtvis var Columbanus så duktig att de styrande blev oroliga, inte minst biskoparna. Det var därför hans verksamhet spreds ut över större delen av Europas västliga delar. Han blev nämligen tvungen att fly undan ibland men på ny plats blev Guds ord åter synligt via honom. Columbanus lärde ut en irländsk klosterregel. Det handlade om botgöring och omvändelse från synden. Han tryckte på detta att regelbundet gå till prästen och bikta sig. Det fanns nämligen en föreställning om att synden bara kunde en gång under livet bli förlåten. Därför gick många och samlade på sig sin ångest och sitt elände till slutet av livet för att då begära nåd. Det kunde då hända att sjukdom och död förekom syndabekännelsen. Jag råkade titta i en kokbok med namnet I Det Enkla Bor Det Goda. Allkonstnären Ernst Kirchsteiger har skrivit boken. I en av texterna läste jag ”Vad skall vi med all tid till?” Och så läste jag rubriken på texten ”Det går inte att spara tid för att slippa dö.” På något sätt såg jag en släktskap mellan Columbanus, tv-kändisen Ernst och bibelns frågor och budskap till människan. Använd din tid medan du kan. Columbanus lämnade sina samtida år 615 i Bobbio, Italien.  

 Nu är det sommar I Sverige. Tiden för semester och återhämtning är aktuell för flera av oss. När du står där vid grillen,sitter på uterestaurangen, vandrar i naturen, ser nya platser, står bakom metspöt, vad tänker du på? Jesus kallar sina blivande apostlar i deras vardagsmiljöer. Han finns nära i din sommarvardag, vinterdagar, dagar av sorg, dagar av glädje. Han vill visa på ett nytt sätt att leva. Han säger följ mig!

Amen!

Predikan av Sverker Grohp den 1 juni 2018

Skriv en kommentar