5 Mose. 34:1–5
Mose gick från Moabs hedar upp till berget Nebo, högst uppe på Pisga, som ligger mitt emot Jeriko, och Herren visade honom hela landet: Gilead ända till Dan, hela Naftali, vidare Efraims och Manasses land och hela Judas land ända till havet i väster, Negevöknen och Jordanslätten, dalen där Jeriko, Palmstaden, ligger, och ända ner till Soar. Herren sade till honom: ”Detta är landet som jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras efterkommande. Jag låter dig se det med dina egna ögon, men du kommer inte att gå över dit.” Där i Moab dog Herrens tjänare Mose, så som Herren hade sagt.
Luk. 6:20-26
Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: ”Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike. Saliga ni som hungrar nu, ni skall få äta er mätta. Saliga ni som gråter nu, ni skall få skratta. Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.
Men vet er som är rika, ni har fått ut er glädje. Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra. Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta.
Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.”
Alla helgons dag är en stor dag i den kristna traditionen. Men de senaste månaderna har vi fått höra olika åsikter om den, särskilt från vissa religiösa rörelser som vill förbjuda dess firande. De säger att den högtiden har sina rötter i hedniska traditioner och att de kristna inte skall ha någonting med de döda att göra.
Den Kristna kyrkan började ganska tidigt att fira en högtid till martyrernas och helgonens ära. Den traditionen utvecklade sig genom att uppmärksamma helgon och martyrer på olika specifika dagar, precis som man idag har olika namnsdagar i den svenska kalendern. Men litet senare behövdes en samlingsdag för dem som man kallade ”mindre betydande helgon”, som inte hade fått en egen plats i kalendern. Därför infördes en ”alla (d.v.s. övriga) helgons dag”.
I de anglosaxiska länderna hade man en gammal tradition som de senaste åren har spridit sig även till Sverige, och som firas den 31 oktober. Den handlar om den folkliga Halloween. En blandning av denna tradition och den kristna kyrkans speciella dag för helgonen har gjort att många har gått ut med budskapet att det är fel, att som kristen, fira ”Alla helgons dag”. Skall vi lyssna till dem måste vi också sluta fira jul, påsk, pingst o.s.v. som egentligen från början var hedniska (icke kristna) traditioner innan de fick en kristen utformning.
Men det är viktigt, särskilt nu, när vi firar 500-årsjubileum av reformationen, att betona att kyrkan dagen efter Alla helgons dag införde det som man kallar ”Alla själars dag”. Hur man ska förhålla sig till den dagen är fortfarande mycket omdiskuterat, eftersom man då firade en ”requiemmässa” (en dödsmässa), där man önskade de döda “requiem aeternam” (evig vila).
Den ortodoxa kyrkan firar inte sina helgon på hösten utan första söndagen efter pingst. Man kan undra varför ”vi” andra beslutade att lägga det under hösten. Det var med tanke på att sommaren är slut på riktigt. Man trodde att de döda i samband med sommarens slut och vinterns början återvände hem och behövde vägledas med ljus och eldar. Det var orsaken till den tradition som fortsätter även i modern tid, att tända ljus, smycka och vaka över anhörigas gravar.
För oss idag, i S:t Eskilskyrkan, en så internationell församling, har vi olika traditioner som möts. Det känns fint att vi får ha en sådan dag, då även de som inte har kunnat sörja med de sina, som kanske finns långt borta, får ta en stund det nya sammanhanget tillsammans i den kristna familjen, att tänka på och stödja varandra.
Dagens texter talar om livet här och nu, men också om vår eviga framtid. I GT (5 Mose 34:1–5) läser man om Mose, den stora ledaren, som hade befriat Israel från Egypten. Han hade gjort ett fantastiskt arbete som beröms ända till idag. Gud visade honom vad de kunde förvänta sig i framtiden. Men själv skulle han inte få ta del av det. Här finns någonting som vi kan lära oss:
- Så är det kanske med många som vi sörjer idag, som säkert har satsat mycket av sitt liv för det som vi har idag. Sverige är ett fint land, tack vare dem som har jobbat mycket för det. De har fått betyda mycket för oss eller för sina nära och kära. Men de kan, tyvärr, inte få vara med om det som Gud visar eller ger oss idag. Vi som lever skall vara tacksamma.
- Det handlar också om att inte bara jobba för sig själv här och nu. Vi måste lära oss att vara glada när vi kan göra något för andra. Ibland behöver vi inte veta vilka som kommer att få glädje av det vi gör nu.
- Ty, vi (de som gick före oss och de som kommer efter oss) formar nu ett nytt förbund genom det renande blod som talar starkare än Abels, enligt dagens episteltext (Hebr. 12:22-24).
Idag betraktas livet på jorden som en kamp, en riktig kamp, där man inte vet hur framtiden kommer att se ut. Jesus målar här upp för oss två olika världar (Luk. 6:20-26): Fattigdom, hungersnöd, gråt, hat, å ena sidan och rikedom, överflöd, skratt, fest, å andra sidan. De två världarna lever bredvid eller med varandra. Det handlar om dagens verklighet. Ibland får man välja hur man vill ha det, men ibland måste man bara konstatera hur man har det och acceptera läget.
Tänk om alla fick välja, tänk om vi själva fick välja sida. Alla skulle då säkert vilja ha den goda, den positiva sidan med rikedom, överflöd, skratt, fest. Men, när man talar om rikedom ser man å andra sidan tyvärr också fattigdom. Där det finns överflöd hittar man också hungersnöd inte så långt borta. Där man skrattar ser man gråt, alldeles i närheten. Där man festar och umgås med varandra finner man också slagsmål, bråk, hat, marginalisering och ensamhet. Det kan kännas hopplöst.
Hopplöst kändes det också när man miste den/dem där som man har tänt ljus för idag. Det var tomt och nästan hopplöst för några dagar/månader/år sedan då det hände.
Men, tappa inte hoppet! Gud har redan förberett det som är bra för dig. Det är bättre att vända dig till honom och be. Säg till honom: ”Herre, så här har jag det nu, jag behöver en bättre framtid.” Tänk också på den som är nära dig, bredvid dig eller kanske långt borta, men som lever på ett annat sätt. Är du fattig, be för den rike. Är du rik, tänk på den fattige. Hungrar du, be för den lever i överflöd. Kanske vet han/hon inte vad han/hon skall göra med allt det som blir över. Du som lever i överflöd, tänk på den som hungrar. Du som gråter, be för den som skrattar. Kanske glömmer han/hon bort att han/hon också någon gång kommer att gråta. Du som skrattar, tänk på den som gråter just nu.
Saliga, skall vi vara, alla som är i Kristus!
Amen!
Alla Helgons dag
2017-11-04
Predikan av pastor Josef Nsumbu
