Matt. 21:1–9
När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!”
Sakarja 9:9–10
Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst. Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.
Ett nådens år
Ett nytt kyrkoår börjar för hela den kristna kyrkan, ett nådens år är här. Då vill jag, som vanligt, önska oss alla ”ett gott nytt kyrkoår”, i Faderns och Sonens och den Helige Andens namn.
Varje gång man kommer till slutet av ett år och början av ett nytt ser man först tillbaka på hur det gamla året har varit och sen önskar man sig allt gott inför det nya.
I samband med tillbakablicken har var och en säkert mycket att säga om sitt liv. Vi skall inte göra en ekonomisk utvärdering. Men det är alltid viktigt att se litet grann av hur den allmänna bilden har varit av det år som har gått.
Om jag börjar med vår egen församling vill jag först tacka Gud för alla de människor som har besökt våra gudstjänster under hela året. Du som är här har kanske fått ut någonting av det som har förkunnats. Det får vi tacka Gud för. Vi har också med stor tacksamhet noterat att antalet besökare på våra gudstjänster har ökat något. Men vi har säkert också saknat en del människor som vi kanske hade önskat se ibland oss.
Flera nya aktiviteter har kommit igång. Det tackar vi Gud för och vi gläder oss även över alla er som har engagerat er på olika sätt för att göra vår verksamhet möjlig. Men samtidigt ser vi att behovet av engagemang bara ökar och ökar. Det vill säga att det behövs flera som vill och kan engagera sig.
Under det år som har gått har många upplevt en viss utveckling/förbättring av olika områden i samhället (skolan, affärer, jobb mm.), en del som har varit arbetslösa har fått jobb, en del sjuka har blivit friska, vi tänker också på människor som har flytt från sina länder och kommit till ett tryggare land osv. Men vi minns även dem som har fått det sämre, andra som fortsatt plågas av sjukdomar och dem som har avlidit. Vi tänker även på dem som kanske har förlorat sina jobb, dem som har känt sig marginaliserade och upplevt en fruktansvärd ensamhet, dem som har hotats av utvisning osv.
En ny period.
Men nu vill jag, med anledning av dagens tema, förklara det nya året: ett nådens år, för dig, för mig, för oss alla!
Dagens gammaltestamentliga text talar om början av en ny period, nådens tid. Den tiden karakteriseras av ett slut på lidandet när alla krigshärar krossas och ett jubel när en ny kung kommer, Messias.
Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst. Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.
Det här är ett messianskt budskap till ett folk i nöd, ett folk i fångenskap, ett folk mitt i kampen för livet. Israel var då ett folk som längtade efter befrielse, fred, lycka, nåd, liv, ett bättre liv. Ordet kom till Israels folk många år före Kristus. Men samma budskap hördes åter den dagen då Jesus tågade in i Jerusalem (Matt.21:1–9). Det var uppfyllelsen av Sakarjas profetia.
Dagens situation?
Man kan ställa sig frågan om vi behöver ett sådant budskap här i Sverige just nu. Behöver svensken en frälsare, en befriare, en messias? Idag, skulle vi, precis som på Jesu tid, lätt kunna missförstå budskapets betydelse, om det enbart skulle tolkas politiskt. Det var just detta som hände med Jerusalems folk som, samma vecka och om samme Jesus ropade: ”Korsfäst honom!”
Behöver man en befriare, en frälsare i Sverige nu? Kanske, eller det beror på vad man tänker på. Man kan också undra om människorna i de rika länderna verkligen behöver Gud idag. Sekulariseringen verkar ha fått fäste i det västerländska samhället. De flesta mätningar som har gjorts de senaste åren visar att det svenska folket fortfarande är bland de mest sekulariserade, även om antalet troende har ökat något. Men det visar sig att det i stort sett beror på den stora invandring som har skett under samma period. Man kan säga att välfärd, rikedomar, fred mm. gör att människan känner sig nöjd med livet. Jag menar inte att vi skall önska oss det sämre för att kunna tro. Men när systemet fungerar bra verkar det som att man inte behöver oroa sig och Gud har nästan inte någon roll att spela. Människan klarar sig själv.
Vilket budskap behöver vi idag?
För många länder i Afrika, Latinamerika, Asien eller dem som man tidigare kallade ”Tredje världen” kan situationen idag likna den som Israel hade. Man talar fortfarande om kolonisation men använder ett nytt uttryck ”neo-kolonisation”. Folkexploatering benämns idag som ett nytt ”business-system”. Människoförtryck får ett nytt namn ”ny ordning”. Rasism kallas för ”positiv diskrimination”. Krig kallas för ”självförsvar”. Bekämpning av massinvandring förvandlas till människohandel och/eller slaveri (jag avser de svartas situation i Libyen) osv.
När man hör de nya begreppen för att tala om samma sak som man kanske inte själv har velat uppleva, känns det som att problemet finns så nära oss, mitt i vårt eget samhälle. Även om kriget kanske är långt ifrån oss, så märker vi att Sverige alltmer dras in i krigsdebatten. Frågan om att gå med i NATO eller inte är fortfarande levande, vilket bevisar att man någonstans lever med en viss oro. När vissa länder drabbas av svårigheter får alla andra, även Sverige, del av konsekvenserna. Flyktingfrågor och miljöfrågor är tydliga exempel på det.
Inget land idag kan säga att det kan leva utan att bli påverkat av andra länder. Det gäller det goda liksom det onda. Sverige som tidigare försökte hålla sig neutralt har blivit tvunget att delta med sina styrkor och vapen (Jas, t.ex.) i många beväpnade konflikter. Det gör att när de inblandade länderna drar åt sig terrorattacker drabbas även Sverige (Stockholm, Göteborg, Malmö osv.).
Den allmänna bilden av vårt land kan säkert uppfattas som ganska bra, trots terrordåd. Men när man tänker på enskilda människors situation märker man att det är många som lider av sjukdomar som inte kan behandlas. Medan malaria dödar många tusentals barn i fattiga länder, är aids fortfarande ett hot även i rika länder, trots att de har råd med bromsmediciner. Cancern fortsätter också att skrämma oss. Forskarna hittar fortfarande inte någon lösning på den. Många av våra äldre känner sig bortglömda när hemtjänstpersonalen inte räcker till och köerna för att få plats på ett äldreboende är långa.
Allt detta visar att även i Sverige idag, lever man med flera behov än man tror. Det räcker att ställa frågan till var och en av oss här för att kunna se att listan kan bli ganska lång.
Ett år av nåd och välsignelse.
Men nu är det början av ett nytt år, låt oss hoppas på att det blir ett år av nåd och välsignelse. Ett år då du också kan uppleva Herrens välsignelse på ett speciellt sätt. Därför ropar vi tillsammans ”Hosianna!” Vilket betyder en lovprisning, men också en önskan. Precis som Israel som väntade på en Messias, en frälsare, får vi också leva med en längtan efter ett bättre liv under den nya tiden, nådens tid!
Min vän, var välsignad under det nya kyrkoåret!
Amen!
1:a Söndagen i Advent
2017-12-03
Predikan av pastor Josef Nsumbu
Bilden: Årets konfirmander fick varsin Bibel
