Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för en hållbar värld.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Ett är nödvändigt

Luk. 10:38-42 
Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.” Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”

Kyrkornas program i Sverige ser ut som skolornas. När sommaren kommer minskar aktiviteterna och nästan hela Sverige tar semester. När en ny termin börjar kommer aktiviteterna igång igen och allting går tillbaka till det normala. Det är nästan så som vi har det just nu.

Under en sådan tid börjar man ibland titta på vem som brukar göra vad. Man försöker komma ihåg hur allting brukade fungera. Det gör att en liten förändring ibland kan orsaka irritation hos vissa, medan andra kanske vill komma med nya tankar och nya vanor.

Dagens evangelietext talar om två systrar som bodde i samma hus. Var och en visste säkert vad hon brukade göra.

Nu får de en gäst hemma. Den gästen har inte kommit ensam utan han har några andra personer med sig. Berättaren säger inte om det är första gången som gästen besöker familjen. Men det visar sig att systrarna redan vet vem han är. Andra berättelser säger till och med att en av systrarna tidigare hade blivit fri från sina synder genom honom. Så småningom skulle gästen också bli en god vän till hela familjen. Längre fram skulle han t.o.m. uppväcka systrarnas ende bror, Lasarus, efter att denne hade legat fyra dagar i graven.

Dagens besök verkar vara det första. Marta, i sin gästfrihet, vill duka ett bord åt honom och åt alla dem som var med honom. Det blev mycket arbete. Systrarna brukar säkert hjälpa varandra. Men den här gången sitter den ena systern bara hos gästen och samtalar med honom. Det kan man nog förstå att hon inte vill lämna gästerna ensamma i vardagsrummet. Men tänk hur det kan kännas för den som dukar och lagar mat, när allting är igång och alla andra som är där, bara umgås och ingen hjälper till.

Marta kunde inte låta bli att komma fram till till gästen och säga: ”Bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.” Man skulle kunna ställa sig frågan varför hon vänder sig till gästen och inte direkt till systern. Kanske var det ett tecken på att den här gästen inte var där för första gången. Kanske var de redan bekanta. Men här ser man också ett sätt att uttrycka sig som man möter hos många människor som inte vågar vända sig till rätt person. Många par, t.ex., som hamnar i konflikt använder ofta sina barn för att förmedla det de vill säga till varandra. Man ser också här att när man vill undvika konfrontation försöker man ibland blanda in utanförstående människor i sina egna problem.

Jesu svar blev märkligt: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”

Det låter som Jesus inte tar det som Marta håller på med på allvar. Det här svaret har blivit en anledning för många att inte vilja engagera sig i någonting praktiskt. Men vi måste veta att allt det praktiska också har sitt värde. Tänk om vi inte skulle satsa vår tid, vår kraft osv, för att fixa det som behövs för att fira gudstjänst eller för att driva vår verksamhet. Ingenting skulle bli möjligt då.

Jesu menar här att man skall välja det som verkligen behövs. Den frågan ligger framför oss. Är allting det vi gör viktigt? Kanske är det. Men måste vi verkligen göra allt? Ofta tittar vi på andra och säger: ”Titta vad våra grannar gör. Vi måste också göra det!” Men i mitt hemland säger man så här: ”Tro inte att du också kan äta den svamp som tusenfotingar äter. De dör inte av den eftersom deras organism anpassar sig till den, men det kanske inte din kropp gör”.

Vi kan inte ta allting på oss. Paulus berättar om sin erfarenhet att kunna klara sig både i nöd och i överflöd. På det sättet kunde han förmå allt genom honom som gav honom kraft (Filip. 4:10-13). Det viktigaste för oss är att välja det som vi inte kan förlora, det som kan bestå. Här tänkte Jesus på det budskap som Maria just höll på att lyssna till.

Här kan vi också ställa oss frågan om varför vi är en kyrka. Är allting det som vi satsar på nödvändigt, även om det kanske kan vara viktigt?

Den här frågan kan ställas också angående våra liv, inför alla bekymmer som vi möter. Det kan hända att du har börjat fundera om du skall orka eller om du helt enkelt bara skall lägga av. Måste vi verkligen syssla med allt det vi gör? Vissa saker är viktiga, men kanske inte nödvändiga. Vad är det som behövs för mig/dig nu?

Välj det som är nödvändigt och består: Guds ord.

Amen!

15:e söndagen efter Trefaldighet
2017-09-24
Predikan av pastor Josef Nsumbu

 

Skriv en kommentar