Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för alla ensamkommande flyktingar.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Samhällsansvar

hole_zachaeus_in_treeLuk. 19:1–10
Han kom in i Jeriko och gick genom staden. Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: ”Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.” Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.” Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: ”Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.” Jesus sade till honom: ”I dag har räddningen nått detta hus — han är också en son till Abraham, och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.”

Förord
Det var annonserat att det skulle bli en samtalspredikan med Aarno Lindroos idag. Men han fick förhinder och är i Göteborg just nu. Därför blir det en vanlig predikan, men vi behåller samma texter och samma tema.

Världens bild idag
Om drygt en vecka kommer världen att fira Förenta Nationernas dag. Många frågor debatteras om världens framtid. Nu har alla länder kommit överens om Antonio Gutiérrez som ny generalsekreterare. På FN:s hemsida kan man också läsa om olika frågor som många ställer sig. Med anledning av dagens tema, nämligen ”Samhällsansvar”, tänker jag ta upp en viktig fråga: Vad tänker du på när du hör begrepp som global utveckling, kampen mot fattigdom eller Afrika söder om Sahara? Den frågan handlar egentligen om vilken bild vi har av världen idag.

Den korta kommentar som man kan läsa i samma källa om den frågan lyder så här: ”Kanske ser du människor från olika delar av världen framför dig – glada barn i skoluniform eller hungrande massor i något avlägset flyktingläger?
Du tänker möjligtvis på växande storstäder med moderna höghus och tät trafik, på svällande kåkstäder eller en myllrande marknadsplats?
Eller så går dina tankar till demonstranter som slås tillbaka av tårgas och militärer i pansarvagnar, eller till förtvivlade människor som flytt undan krig eller katastrofer?
Vår världsbild rymmer en rad olika bilder och tankar som formats genom egna erfarenheter, media eller kanske från något vi en gång läst i en skolbok.
Men vad vet du egentligen om hur världen ser ut idag?”

De här orden ställer oss inför en stor utmaning om vårt ansvar för dagens samhälle. Vad har vi gjort med det som Gud har gett oss? Hur behandlar vi oss själva och hur bemöter vi våra medmänniskor? Vad är mitt/ditt ansvar som individ, men också som en del av det stora samhället?

Gud skapade människan i all sin stora kärlek och han bryr sig hela tiden om henne. Från början gav han henne allting hon behövde för att kunna leva. När han upptäckte att det inte var bra för Adam att leva ensam skapade han Eva. Trots att de hade syndat genom att inte lyda hans ord fortsatte han att stödja dem. Han ville att livet på denna jord skall bli bra för alla människor.

När Gud märkte att människorna hade blivit många och det började förekomma konflikter mellan dem gav han dem ett antal regler som skulle underlätta deras relationer. Moses tio bud är grundreglerna och dagens gammaltestamentliga läsning handlar om en del av dessa regler. ”Du skall inte vränga rätten för invandraren eller den faderlöse, och en änkas kläder skall du inte ta som pant. Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig därifrån” (5 Mose. 24:17-22). Den texten påminner mig om det som jag någon gång berättat för er om vad jag upplevde när jag skulle börja undervisa på teologiska fakulteten i Bryssel i mitten av 1990-talet. Många europeiska studenter ville inte att en invandrare från Afrika skulle undervisa dem i deras eget land.

Här i Sverige har jag också haft liknande upplevelser. Här får jag bara nämna ett exempel: Några månader efter att jag hade börjat min tjänst som pastor och föreståndare i Immanuelskyrkan i Borås – en församling på drygt 380 medlemmar då och som betraktades som en i svenska sammanhang stor församling – fick jag höra några svenska kollegor (pastorer) som undrade vem som hade ordnat den tjänsten åt mig, eftersom de ansåg att en sådan ”stor” församling inte skulle ha en invandrare som föreståndare. Det är lätt att acceptera när något sådant händer ute i det övriga samhället, men det blir jättekonstigt och svårt att begripa när det händer inom den kristna kyrkan.

Guds påminnelse om Israels tid i Egypten är viktig, eftersom vi människor ofta glömmer bort att det endast är Guds nåd som gör oss till dem vi är nu. Det är hans nåd som gör att vi har det som vi äger just nu. Man kan undra hur mycket dagens svenskar vet om hur fattigt det har varit i Sverige tidigare.

Med tanke på att Gud älskar alla människor får vi en rekommendation från Jakob när han skriver: ”Mina bröder, gör inte skillnad på människor, ni som tror på vår förhärligade herre Jesus Kristus” (Jak. 2:1–8). Tyvärr, visar dagens bild av världen att vissa personer behandlas med stor prioritet medan andra glöms bort och/eller marginaliseras. Hur tar vi vårt ansvar i vårt samhälle idag?

Dagens evangelietext tar oss till en man som hade handlat fel. Vi vet att ingen människa kan säga att han/hon alltid handlar rätt. Men vi dömer ofta varandra och gör skillnad på människor i våra relationer. För Sackaios i dagens text kom det en dag då han fick möta Jesus, och det mötet förvandlade hela hans liv. Han erkände sitt ansvar för samhället. Det finns mycket som man kan lära sig av den berättelsen. Men låt oss stanna inför fyra punkter:

  • 1: Sackaios hade en stark vilja att få se vem denne Jesus var.

För att Sackaios skulle få den viljan måste han ha hört innan talas om Jesus. Vi har en stor uppgift att berätta om vad vi känner, hur vi upplever Jesu närvaro i våra liv. Vi behöver inte hålla stora predikningar om det, men vårt vittnesbörd och särskilt vårt sätt att leva med våra medmänniskor kan skapa en stor längtan hos andra människor att vilja möta denne Jesus som vi tror på.

Jakob säger: ”Om ni uppfyller lagens kungsbud, det som enligt skriften

lyder: Du skall älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt”.

  • 2: Sackaios, en rik man glömmer bort sin status.

Tänk på en riktigt rik man i ditt område, kanske klädd i kostym och som springer på gatan och sedan klättrar upp i ett träd… Här handlar det inte om morgongymnastik, utan om att när man verkligen vill möta Jesus skall man försöka glömma bort vem man är i samhället. Ibland har vi blivit fångar av de titlar som vi bär, den ställning vi har inför våra medmänniskor. Vissa kyrkolokaler har också drabbats, när församlingar och gudstjänster har förvandlats till samlingar för speciella folkgrupper, för medelklassen eller för de rika… Här handlar det om ödmjukhet och kärlek.

  • 3: Sackaios var på Jesu väg.

Det fanns säkert flera träd i Jeriko. Men Sackaios valde rätt träd, det som stod på Jesu väg. Det är lätt att missa mötet med någon som man vill träffa om man inte befinner sig på rätt väg. Den som vill möta Jesus måste välja rätt träd. Som kyrka eller församling mitt i samhället måste vi vara dessa levande träd som står på Jesu väg, genom vårt vittnesbörd, vårt budskap.

  • 4: Sackaios ångrar sig.

Som jag tidigare sa är ingen rättfärdig. Alla begår misstag. Ibland gör man det medvetet, men ibland helt omedvetet. Det största felet är när man stannar kvar i misstaget eller i synden. Så fort man själv märker att man har gjort fel betyder det att en dörr är öppen så att man ska kunna ångra sig och göra rätt. Där finner man det lilla, men det viktiga ordet ”förlåtelse”. Men förlåtelsen är inte bara ett ord i sig, som kan uttalas eller inte, utan det är mest en handling. Det finns många som lätt kan säga ”förlåt” utan att riktigt mena det. Däremot finns många som kan ha svårt att säga ”förlåt”, men som med hela sitt hjärta i handling visar att de ångrar sig.

Sackaios var en sådan person. Ingenstans i texten ser man att han säger ”förlåt”. Men hela hans liv förändras och han vill ”reparera” det som han själv har förstört. I tisdagens morgonbönssamling undrade vi hur mycket som skulle bli kvar för Sackaios när han skulle ge hälften till de fattiga och fyrdubbelt till dem som han pressat pengar av. Allt som han ägde skulle nästan bort.

Tänk om alla de europeiska länder som byggde sin ekonomi på slaveriet under 1600-talet skulle bestämma sig för att betala tillbaka bara hälften av det som de fått, till de afrikanska länder som fick förlora många av sina barn och som nu lider hårt. Tänk om alla de makter som har byggt sin rikedom på olja från Irak, Sydsudan, Syrien, osv, skulle komma överens om att ersätta de drabbade länderna. Tänk om alla de företag som har fördubblat sina vinster skulle börja tänka på att skänka en del av sitt överskott till de länder som de har plundrat på mineraler och som lever i stor fattigdom och misär…

Exemplen är många. Men vi kan också se på vår egen situation. Tänk om jag skulle kunna säga förlåt, men också reparera det som jag har förstört i samhället. Här kan man ibland uppleva vissa svåra situationer som man aldrig kommer att vilja glömma bort. I ett samtal hördes någon (från de krigshärjade länderna) ställa sig frågan: Skall jag verkligen förlåta även dem som har massakrerat hela min familj under kriget? Det är svårt att hitta ett rätt svar på en sådan fråga. När man lyssnar på politikerna som debatterar, både här i Sverige (se partiledardebatten) och i andra länder (ni följer säkert vad som sägs i valkampanjen i USA, t.ex.), kan man ställa sig frågan om alla dessa människor verkligen lever på samma planet.

Låt oss lyssna en gång till det som står på FN:s hemsida:

”Kanske ser du människor från olika delar av världen framför dig – glada barn i skoluniform eller hungrande massor i något avlägset flyktingläger?
Du tänker möjligtvis på växande storstäder med moderna höghus och tät trafik, på svällande kåkstäder eller en myllrande marknadsplats?
Eller så går dina tankar till demonstranter som slås tillbaka av tårgas och militärer i pansarvagnar, eller till förtvivlade människor som flytt undan krig eller katastrofer?
Vår världsbild rymmer en rad olika bilder och tankar som formats genom egna erfarenheter, media eller kanske från något vi en gång läst i en skolbok.
Men vad vet du egentligen om hur världen ser ut idag?”

Kära vänner, vi utmanas här och nu att ta ansvar för vårt samhälle genom att älska vår nästa som oss själva!

Amen!

Låt oss be:
Herre, ge mig den kärlek som inte gör skillnad på människor.
Amen!

21: a söndagen efter Trefaldighet
2016-10-16
Predikan av pastor Josef Nsumbu

Skriv en kommentar