Luk 1:30–35
Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: ”Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.”
Marias söndag
Efter en lång väntetid har vi kommit nära, verkligen nära. Om några dagar firar vi jul. En fråga har ställts ganska mycket i tidningen: Har du handlat alla julklappar eller har du förberett allting inför helgerna?
När det gäller kyrkan handlar julen om en födelse. Ett barn skall födas. Alla mammor vet hur det brukar gå till när dagen för nedkomsten närmar sig. Hemma i Kongo brukar de kvinnor som bor på landsbygden, långt från sjukhusen, flytta till sjukhuset flera veckor innan den dagen närmar sig, för att undvika farliga förlossningar i skogen. Vi vet inte hur Maria förberedde sig. Kyrkan brukar ägna den här söndagen åt Maria, Herrens mor.
Evangelietexten handlar i år om Marias besök hos Elisabeth. En fråga som man kan ställa är: Varför skyndade Maria sig till Elisabeth? Man kan säga att hon bara skulle besöka sin släkting. Men vi vet att det också fanns ett viktigt ärende bakom. Ängeln Gabriel hade just varit hos henne med ett budskap, ett löfte om att hon skulle bli havande och att hon skulle föda en pojke, trots att hon inte hade varit med någon man.
”Hur skall det ske?” frågade hon ängeln. ”Jag har ju aldrig haft någon man” (Luk. 1:34). Den frågan liknar Sakarias: ”Hur skall jag få visshet om detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren” (Luk. 1:18).
Ängeln som hade förstått Marias situation ville ge henne styrka genom ett bevis. ”Elisabet, din släkting, väntar också en son” (Luk. 1:36). Hon tyckte att det var stort. Hon skyndade till Juda, från Galilé. Elisabet var redan i sin sjätte månad och när hon hörde Marias hälsning hände det någonting i henne. Den Helige Ande lät henne förstå att Maria också hade fått ett löfte, ett större löfte än hennes. ”Välsignad är du mer än andra kvinnor …” sa hon till henne. Maria kunde säkert förstå att det som hon hade hört av ängeln var sant. Först såg hon Elisabet med en stor mage, sen fick hon Elisabets profetia över henne och över det barn som hon skulle föda senare. Det står i Luk. 1:56 att Maria stannade hos Elisabet omkring tre månader. Det vill säga att det var när hon kom hem som Josef, hennes trolovade, upptäckte att hon redan väntade barn, och då började han fundera på att lämna henne.
Vad kan vi lära oss av den här berättelsen?
-Var och en av oss lever med Guds löfte. Hela frälsningshistorien bygger på löften. Redan i GT gav Gud sitt folk många löften. Han använde profeterna för att framföra det budskap som innehöll löftena. Det största av alla dessa löften var Messias ankomst. Det var så viktigt att många människor kom med olika tolkningar om hur det skulle bli. Man läste ofta det som profeterna hade skrivit för att kunna skapa sig en bild av hur denne Messias skulle se ut.
Var och en av oss här lever också med ett löfte från Gud.
Att leva med ett löfte har med tron att göra. Den tron beskrivs i Hebreerbrevet som ”grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se” (Hebr. 11:1).
-De som bär Guds löften känner igen varandra. Elisabet märkte med en gång att Maria också bar på något från Gud. Så skall det i princip vara när de kristna möts. Vi bär var sitt löfte från en och samma Gud. I stället för att fastna i olikheter som splittrar oss, bör vi känna oss dragna till det som vi har gemensamt.
-Att be i tro och att ta emot i tro! Många ställer sig frågan om det inte var orättvist att Sakarias blev straffad för att han undrade hur det skulle gå till, medan Maria som också gjorde samma sak inte blev straffad. Skillnaden är att Sakarias själv hade bett i många år för att kunna få barn. Han var gammal, dvs mogen, dessutom Guds tjänare. Trots att ängeln hade sagt till honom att Gud hade hört hans bön var han tveksam. Han blev stum tills Johannes skulle födas. Men Maria hade bara blivit utvald. Även om hon växte upp i den tradition som hade mycket med väntan på Messias att göra, var hon så ung och kanske inte hade en aning om hur denne Messias skulle komma.
Vissa löften gäller det som vi ber för, men andra sker på Guds eget initiativ. När vi ber skall vi göra det i tro. Och när svaret kommer skall vi inte tvivla, utan prisa Gud. Vi måste också veta att Gud gör mycket som vi själva inte har bett för. Ibland kan det handla om enkla saker, ibland svåra situationer. För Maria blev det inte lätt. Hon var inte gift än och att bli gravid utanför äktenskapet var livsfarligt då. Tänk på den kvinna som anklagades för äktenskapsbrott. Hon skulle stenas, men Jesus räddade henne. Vem skulle skydda Maria? Hon accepterade i tron ett stort uppdrag som hade kunnat kosta henne äktenskap, förtroende, ära och t.o.m. livet.
-Gud uppfyller alltid sina löften. Ibland vill vi människor hjälpa Gud i det som han lovar. Abraham och Sara försökte göra det. Sara lät sin make gå med deras slav, Agar, för att kunna få barn. Men Gud hade lovat ett barn för paret Abraham-Sara, vilket han lät ske genom Isaak. Sakarias och Elisabet sökte inga konstiga vägar. Maria som inte hade varit med någon man hade kunnat skynda sig att gifta sig med Josef som hon redan var trolovad med. Men hon höll sig till Guds löfte. Låt Gud uppfylla sina löften i ditt liv.
-Gud svarar på bönen i sin tid. Det finns ingen begränsad tid för Guds svar på bönen. Ibland kan vi tycka att tiden är ute. ”För sent” liksom ”omöjligt” finns inte hos Gud. Gud kan svara oss när han själv vill.
-Välsigna din nästa. Elisabets hälsning blir en välsignelse för Maria. Ibland är det svårt för en människa att erkänna eller acceptera någon annans framgång. Vi lever med en viss själviskhet, med en viss egoism, där vi bara vill se det som är bra för oss. Därav kommer avundsjuka, splittring, krig, främlingsfientlighet m.m. Idag vill kyrkorna uppmärksamma det sätt som Sverige numera hanterar asylfrågor på, vilket har förändrat hela den tidigare kända bilden av Sverige. ”Protektionismen” ökar inte bara Sverige utan kanske i hela Europa.
Kan vi inte välsigna varandra? Måste jag glädja mig ensam eller skall jag låta den andra också få även en liten bit? Elisabet välsignar Maria, liksom Johannes döparen i sin tur välsignade Jesus när han sa: ”Han skall bli större och jag bli mindre” (Joh. 3:30).
Jesus för världen
Nu är julen här. Det är en tid då det händer mycket. Ofta tänker vi på det materiella. Men när vi idag tänker på Herrens moder vill jag dela med er här några tankar som togs upp på morgonbönen i tisdags: ”Du/jag skall vara en Maria”. I teologin finns ett ämne som heter ”mariologi”. Där studerar man Maria, Herrens mor, lite djupare. Här kommer några aspekter:
- Kyrkan är vår tids Maria. Hon har som uppdrag att föda Jesus för världen. Du/jag också, som kristen, bär Jesus med dig/mig. Låt honom också födas för världen. Med andra ord, låt oss också ta Jesus till andra människor.
- Maria var modig. Hon accepterade det som översteg hennes egen kraft. Här finns också en plats för kyrkan att vara en profetisk röst i världen. När något händer måste någon ta ansvar. Kyrkan eller de kristna måste alltid vara beredda att ta ansvar, även om det ibland kan kännas som ”omöjligt”. Ett uppdrag från Gud blir alltid välsignande.
- Maria visade vägen för förbön. Ett tydligare exempel hittar vi i berättelsen om bröllopet i Kana (Joh. 2:1-12), där hon gick och berättade för Jesus att vinet hade tagit slut. Trots att det svar hon fick kan tyckas egendomligt, sa hon till tjänarna: – Gör det som han kommer att säga er.
Låt oss vara förebedjare för våra medmänniskor.
Med dessa ord vill jag önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År 2017!
Amen!
4:e söndagen i Advent
2016-12-18
Predikan av pastor Josef Nsumbu
