Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för dem som på något sätt drabbats av Covid -19.

Vi ber för en positiv förändring kring det rådande läget.

Vi ber för alla barn och ungdomar som nu går på sommarlov.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet : Uppenbarelsens ljus

IMG_4443_Eskilskyrkan_15_weLukasevangeliet 2:22-40

När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog Josef och Maria Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren  det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av manskön skall helgas åt Herren  och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade: Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel. Hans far och mor förundrade sig över vad som sades över honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid  ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd  för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.

Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.

När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och visshet, och Guds välbehag var med honom.

149 år

Om exakt ett år och sexton dagar fyller S:t Eskilskyrkan 150 år. Det vill säga att med dagens årsmöte börjar vi ett speciellt år för den här församlingens verksamhet. Vi vet att genom historien brukar man lära sig ganska mycket om sin egen identitet och om hela samhällets livsresa. Dagens texter hjälper oss att förstå det lite grann. Evangelietexten är ganska lång och rik. Vi skulle kunna stanna lite längre tid på den. Men jag blev påmind om att det måste bli kort!!!

Med tanke på årsmötet vill jag bara ta upp tre saker:

Kultur: Varje folk, varje människogrupp, varje samhälle utvecklar sin egen kultur.

En grupp människor formas av olika vanor som man har tillsammans. Det handlar om en kultur. Med andra ord, kulturen innehåller olika traditioner som blir ett uttryck för själva gruppens identitet. Tillhörigheten till gruppen märks genom att medlemmarna följer eller respekterar gruppens traditioner.

1. Kyrkan, som också är ett folk, har många traditioner. Att samlas till gudstjänst, att fira nattvard, att bli döpt eller att döpa osv är några exempel. Många av dem har sin grund i Bibeln. Men det finns också andra traditioner som man utvecklar efter en viss överenskommelse.

Idag är kyndelsmässodagen. Det är en av de första traditioner som den kristna kyrkan tog upp i sin begynnelse. Grunden till den traditionen fanns redan i den judiska kulturen. Efter att ett barn hade fötts stannade mamman hemma, 7+33 (=40) dagar om det var en pojke, eller 7+66 (=73) dagar om det var en flicka, innan hon kunde ta sig till templet. Den dagen betraktades som reningsdag. I tisdags blev det 40 dagar efter jul, vilket innebär att denna vecka är ägnad åt den traditionen i kyrkoåret. I den gammaltestamentliga texten (1Sam.1:21-28) lästes det att Hanna, Samuels mamma, inte ville gå till templet när reningsdagen var inne. Hon väntade tills pojken hade blivit avvand. Det vill säga förre 40 respektive 73 dagar fick man inte gå till templet, men efter det fick man välja när man skulle kunna göra det.

Josef och Maria som var goda föräldrar visade sin tillhörighet till sitt folk genom att följa traditionen och genom att ta sitt barn till den. Frågan är: hur mycket respekterar vi idag våra kristna traditioner? Hur mycket lär vi våra barn att följa det som vi själva hade lärt oss av våra föräldrar?

2. Löfte: En kyrka, Guds folk, lever alltid under/med Guds löften.

Det finns många löften för Guds folk i Bibeln. Ett exempel är: Jag är med er alla dagar till tidens slut (Matt. 28:20). Herren har alltid hållit fast vid sina löften. Men vi människor har ofta inte gjort det. När vi engagerar oss i kyrkan och säger att vi är Guds folk, att vi tror på Jesus, handlar det också om ett löfte. Vi lovar att tjäna Herren, eller att göra det goda, eller att älska varandra osv. Frågan är: Hur mycket håller vi fast vid våra löften? Ofta blir vi trötta och vill inte gå till kyrkan, trots att det ingår i vad vi redan hade lovat. Samuel fick bo, som ung i Guds hus, så att hans mammas löfte, men senare hans egen kallelse, kunde hållas. Symeon och Hanna höll fast vid sitt engagemang och gick till templet även i sina äldre dagar.

I söndags hörde vi talas bl.a. om septuagesima. Det vill säga att idag hade det också kunnat bli sexagesima eller reformations dag. När reformationen började sattes Guds Ord i centrum. Kyrkorna byggdes med betoning på ordet. Det blev samma sak när väckelsen bröt ut i 1800-talets Sverige. Men frågan blir: hur mycket plats ger vi idag till Guds ord? Håll fast vid dina löften!

3. Uppenbarelsens ljus: Håller man fast vid sina löften kommer Gud att uppenbara sig genom sitt ljus.

Symeon gick till templet så som han brukade göra. Men den här gången fick han i sin famn ett annorlunda barn, Jesus. Då kunde hans ögon se det ljus som Gud själv hade tänt för hela världen. Det vill säga att om eller när vi håller fast vid våra löften kommer en dag då Gud skall låta oss se ett nytt ljus. Om eller när vi håller Jesus i vår famn uppenbarar Gud sig för oss på ett speciellt sätt.

Idag har vår församling sitt 149:e årsmöte. Det blir ett tillfälle för oss att se hur Gud har uppenbarat sig för oss under hela det verksamhetsår som har gått. Som Josef och Maria kan vi också förundras över vad som kan sägas om oss, om vår församling, om vår kyrka. Här får vi se om Jesu namn har blivit ett fall eller en upprättelse för många, och om det har varit ett tecken som har väckt strid i vår omgivning.

Men det viktigaste i allt detta är att vi får uppleva uppfyllelsen av Guds löften i och för oss. Det ger oss frid i våra hjärtan. Låt oss hålla fast även vid de löften som vi redan har gjort inför Herren och för varandra. På det sättet kommer hans namn att bli större i vårt församlingsliv och vi själva kommer att växa i tro, i Guds ljus.

Amen!

 

Skriv en kommentar