Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för dem som på något sätt drabbats av Covid -19.

Vi ber för en positiv förändring kring det rådande läget.

Vi ber för alla barn och ungdomar som nu går på sommarlov.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Kärlekens väg

blindLuk. 18:31-43
Han samlade de tolv omkring sig och sade till dem: ”Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Han skall utlämnas åt hedningarna, de skall håna och skymfa honom och spotta på honom, och de skall prygla honom och döda honom, och på den tredje dagen skall han uppstå.” Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade.

När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. Man talade om för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.” De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade ännu högre: ”Davids son, förbarma dig över mig.” Jesus stannade och sade till dem att leda fram honom, och då mannen kom närmare frågade Jesus: ”Vad vill du att jag skall göra för dig?” Han svarade: ”Herre, gör så att jag kan se igen.” Jesus sade: ”Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.” Genast kunde han se, och han följde med Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det sjöng Guds lov.

I dag är ”Fastlagssöndagen”. Vi går in i en speciell period som förbereder oss inför den viktigaste händelsen som är grunden för den kristna kyrkan. Hela vårt kristna liv grundar sig på denna händelse, nämligen påsken, med Jesu död och uppståndelse. Hela perioden som börjar idag och som sträcker sig till palmsöndagen kallas ”Fastan”. Palmsöndagen inleder då själva påskveckan.

Temat för idag är ”Kärlekens väg”. Den 14 februari varje år är ”Alla hjärtans dag”. Igår blev Eskilstuna ”Älsklingstuna” enligt tidningen. Det var ovanligt många par i staden som gick hand i hand för att uttrycka sin kärlek. Många fick förnya sina löften, medan andra påbörjade nya relationer. Det var bra i sig, men måste det finnas bara en enda sådan dag?
Men igår kunde man också se många andra människor i en djup ensamhet, kanske därför att relationerna med nära och kära har kraschat eller för att ingen tänker på dem.

Dagens evangelietext handlar om en viktig resa som Jesus gjorde från Galileen till Golgata. Det var inte hans första resa till Jerusalem, men den här gången blev det hans sista och den kanske mest avgörande. Det blev en lång väg som skulle leda honom till korset, till döden. Men varför tog han den vägen när han redan visste att den också var farlig? Det var kärlekens väg.
Det låter tokigt. Man kan förstå då att efter Jesu beslut att gå till Jerusalem, till döden, blev alla hans tal obegripliga för lärjungarna. De hade svårt att förstå allting som Jesus försökte säga till dem. Så kan det också bli när man talar om kärleken. Ibland blir det svårt att förstå kärleken genom orden. Det handlar om galenskap, om tokighet. Att älska är att bli galen. Gud offrade sin son till döden för att han älskade världen (Joh. 3:16). Det var galet!

Många är de som försöker beskriva vad kärleken kan vara. För Nora Kamali från Iran, t.ex.: ”Kärlek är det enda som inte har med kulturen eller traditionen att göra. Kärlek är som en blomstrande äng. Ljusa stunder fulla med lycka men det kan dock också finnas mörka stunder av sorg och tråkiga stunder. Kärleken tyder på känslor, tankar och hur mycket man bryr sig om någon. Den finns inom oss alla. När det kommer till kärlek finns det inget gott eller ont det är bara ren och lycklig kärlek, som strömmar genom oss alla. Kärleken är nog det enda som vi alla i hela världen har gemensamt. Kärlek kan vara av olika slag till exempel vänskapskärlek, familjekärlek eller kärlek mellan två kära individer. I min kultur är kärlek någonting väldigt vackert och seriöst mellan två personer. Den är oändlig som en cirkel och klar som ett glittrande hav. Kärleken ses väldigt seriöst och anses komma till bara en gång i livet, då den är äkta och varar.”

För oss kristna handlar kärleken inte bara om ord. Kärleken är ett liv eftersom den är Gud själv. Kärleken handlar om kyrkans roll i samhället. Den handlar om varje kristens liv i världen. Det är det som Paulus skriver om i sitt 13:e kapitel av sitt första brev till korinthierna.

Under hela fastetiden kommer vi att följa utvecklingen på vägen till Golgata. Idag stannar vi utanför Jeriko, där Jesus möter en blind som tiggde vid vägkanten. Han hörde en folkhop och frågade vad det handlade om. Så fort han fick höra att det var Jesus som gick förbi, började han ropa: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig”. Men de som gick främst sade åt honom att vara tyst.
Låt oss stanna en stund här med några enkla frågor och utmaningar. Först tar vi den blindes plats: Sitter du på rätt ställe vid Jesu väg? Hör du vad som händer/sägs? Om svaret är ja, då kommer utmaningarna: Fråga! Ropa! För det andra, om du vill leva i Jesu efterföljd: Hur uppfattar du dina medmänniskor? Idag hör man mycket om den ökande främlingsfientligheten i hela Europa. På våra gator möter vi tiggande migranter. I våra städer ser vi människor som har det mycket svårt i livet. Hur reagerar vi på det? Är vi där för att tysta människor eller hjälper vi dem att få veta vad som händer eller att bli hörda av Herren och få höra om honom? Det är viktigt att veta vilken roll jag/du spelar i samhället, och särskilt i kyrkan. Är jag/du en bromskloss eller en utmanare?

Den blinde lät sig inte besegras av de negativa rösterna. Han ropade ännu högre. Detta måste vi göra när vi vet att vi står på rätt sida. Så var det med en man som brukade ropa ”Halleluja – amen” varje gång han hörde någonting intressant under en predikan. Många i hans församling tyckte att detta var lite konstigt och störande. En dag skulle biskopen komma på besök till församlingen. Pastorn som ville se allting i ordning (att det skulle se bra ut) under biskopens besök bjöd den mannen till sig några dagar innan besöket, och försökte få honom att vara tyst när biskopen skulle predika. När pastorn märkte att mannen var fattig och hade trasiga skor, lovade han honom ett par nya skor om han skulle lyckas hålla sig tyst under hela gudstjänsten, vilket mannen tyckte var spännande. Den dagen satte mannen sig längst bak i kyrkan, han som i princip brukade sitta längst fram. Biskopens predikan var så levande och utmanande att mannen inte kunde hålla sig tyst. Han stod upp och ropade: ”Skor eller inte skor, ’Halleluja – Amen’!”

Om vi älskar Jesus finns det ingenting som kan stoppa oss att ropa hans namn. Jesus älskade oss så att även om döden låg framför honom kunde han inte backa. I kärlekens namn gick han den vägen för din/min skull. Den blinde kunde inte tystas av negativa röster. Han ropade ännu högre och blev hörd. ”Herre, gör så att jag kan se igen” var hans korta bön. Svaret dröjde inte. Jesus förstod att det var det han ville. ”Din tro har hjälpt dig. Du kan se igen!” Det var ett direkt och tydligt svar.
I Guds hand började vi kyrkoåret, i Guds familj fortsatte vi, i Guds hus stannade vi, till Guds tjänst blev vi kallade, i Guds ljus välsignades vi i söndags, och nu vandrar vi i Guds kärlek, där finns inget hinder. I Guds kärlek backar man inte, i Guds kärlek uppmuntrar man varandra med det som är positivt.

Nu, efter det årsmöte som vi hade i söndags, vill jag utmana dig/oss att förnya din/vår kärlek för din/vår församling och att vittna om Jesus utan att tröttna.

Amen!

Kärlekens väg (Fastlagssöndagen)
2015-02-15 
Josef Nsumbu

Skriv en kommentar