Sefanja 3:14–17 (s. 1418 i Psalmboken)
Jubla, dotter Sion, ropa ut din glädje, Israel! Gläd dig, dotter Jerusalem, fröjda dig av hela ditt hjärta! Herren har upphävt domen över dig och undanröjt dina fiender. Herren, Israels konung, bor hos dig. Du har ingenting mer att frukta. Den dagen skall Jerusalem få höra: ”Sion, var inte rädd, låt inte händerna sjunka i missmod. Herren, din Gud, bor hos dig, hjälten och räddaren. Han jublar av glädje över dig i sin översvallande kärlek.”
Luk 1:30–35 (s.1419 i Psalmboken)
Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.
4:e söndagen i Advent
Idag är det fjärde söndagen i Advent. Alla fyra adventsljusen är tända. Det betyder att julen är här. Det är bara några dagar kvar. Glädjen fyller hjärtan och många längtar efter julklappar, medan andra planerar återträff med vänner och släktingar.
Dagens gammaltestamentliga text låter som en upprepning av budskapet från första söndagen i Advent, när man läser så här: ”Jubla, dotter Sion, ropa ut din glädje, Israel! Gläd dig, dotter Jerusalem, fröjda dig av hela ditt hjärta!” Man kan säga: ”Nu börjar festen på riktigt!”
Herrens moders söndag
Men kyrkan brukar ägna denna dag åt Maria, Herrens mor. Budskapet handlar inte bara om glädje, även om detta kanske är det viktigaste när bibeltexten är så positiv, utan också om ansvar, trots att det kan låta lite jobbigt. Maria skall föda sitt första barn, världens frälsare. När dagen för nedkomsten närmar sig blir det jobbigare och jobbigare. Den unga flickans tunga mage har vuxit nästan färdigt. Även om förlossningsvärkarna inte har börjat kännas på riktigt, så har det kanske ibland blivit svårt att kunna sova. Den medicinska kunskapen var inte så utvecklad på den tiden som den är idag, så hon kunde inte hoppas på någon lindring av smärtorna. Det blev tungt och jobbigt. En enda önskan hade hon säkert: ”barnet måste komma ut så snart som möjligt!”
Samtidigt var det så att Josef och Maria måste göra en lång resa, från Nasaret till Betlehem. I dagens läge skulle man inte kalla den en lång resa, eftersom bilvägen bara är 156 km och fågelvägen ca 111 km. Det blir nästan som sträckan Arlanda – Eskilstuna. Men på den tiden fanns varken bil eller flygplan, utan man fick resa med häst eller kanske bara en åsna. I normala fall kunde det gå fort. Men med en höggravid kvinna på åsneryggen gick det nästan i promenadtakt. Det måste ha tagit minst tre eller fyra dagar.
Jag minns hur det var när jag själv som tonåring fick gå fyra mil till skolan. Mina kompisar och jag kunde inte gå fram och tillbaka samma dag, utan vi gick till skolan på söndagen och kom hem på lördagen följande vecka för att hämta mat, eftersom varje elev (12 – 15 år gammal) fick laga sin egen mat. Ibland fick vi stanna kvar på skolan flera veckor innan vi skulle hem.
Var inte rädd!
Det blev en jobbig situation för Maria. Då kan man förstå ängelns hälsning till Maria, när han berättade för henne om den nåd men också det ansvar som väntade på henne: ”Var inte rädd …!” På hennes fråga om hur det skulle gå till svarade ängeln: ”Helig ande skall komma över dig och den Högstes kraft skall vila över dig!” De här orden var viktiga för Maria. De gav henne kraft och mod. Hon glömde bort även den skam som skulle bli hennes om Josef skulle bestämma sig för att skilja sig ifrån henne. Hon visste att Herren skulle hjälpa henne även i Betlehem dit de skulle. Man kan säga att hon hade lagt alla sina bekymmer i Herrens händer.
Ingen människa här på jorden saknar bekymmer. Var och en av oss bär sitt kors. Men vi hanterar våra bekymmer på olika sätt. Somliga tycker att de kan klara sig själva, medan andra ser att man alltid behöver hjälp. Men en sak är klar, ingen kan behärska allting. Därför behöver vi alla detta budskap. Uttrycket ”var inte rädd(a)!” verkar finnas 365-366 ggr i Bibeln, vilket innebär en gång per dag hela året. Men en forskare vid namn Thor-Leif Strindberg skriver att för några år sedan bestämde sig en författare, Jeff Kusner, för att undersöka saken. Han gick igenom flera olika bibelöversättningars “frukta inte”, “var inte rädda”, “var inte oroliga” etc. och hittade närmare 400 ställen som han redovisade i en bok (Fearful to Fearless). Det visar hur viktigt det ordet är för oss.
Rädsla, människans värsta fiende
Man kan inte lösa något problem när man skakas av oro eller rädsla. Mitt i all oro måste man fatta mod. Människans värsta fiende under svåra tider är alltid rädsla. Den leder till att man ger upp och att det onda, det negativa segrar.
Men Herren säger till dig och till mig idag: ”Var inte rädd! Fatta mod!” Modet fick bära Maria även när Jesus verkade svara henne med hårda ord, som i Templet i Jerusalem. Mod fick hon använda för att försöka hjälpa desperata människor som dem under bröllopet i Kana. Det modet fick följa Maria ända till korset, då hon stod framför den lidande sonen. Det är inte lätt för en förälder/mor att maktlös titta på sitt eget barn som lider döden.
Fatta mod!
Det är detta mod som Herren vill ge oss idag, mitt i allt det som kan oroa oss här i vår församling, i vår stad. Därför brukar jag upprepa det här: ”Låt oss tänka positivt!” Modet behöver vi just nu inför allt det som kan oroa oss i våra egna liv och det som oroar hela världen. Gör er inga bekymmer och gläd er alltid i Herren, säger Paulus (Filipper 4:4-7). Gud vet hur svaga vi är och han låter sig finnas hos oss mitt i vår svaghet. ”Jubla, dotter Sion…”, skriver Sefanja, ”… ropa ut din glädje, Israel! … Sion, var inte rädd, låt inte händerna sjunka i missmod. Herren, din Gud, bor hos dig, hjälten och räddaren. Han jublar av glädje över dig i sin översvallande kärlek.”
Amen!’
4:e söndagen i Advent
2015-12-20
Predikan av Josef Nsumbu
