Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för höststarten av våra verksamheter.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Guds rike är nära

tandJak. 5:7-11 (s.1410 i Psalmboken)
Bröder, var tåliga tills Herren kommer. Jordbrukaren ser fram mot att jorden skall ge sin dyrbara skörd och väntar tåligt på höstregn och vårregn. Ha tålamod ni också, och visa fasthet, ty Herrens ankomst är nära. Klaga inte på varandra, bröder, så blir ni inte dömda. Domaren står utanför dörren. Ta profeterna som talat i Herrens namn till ert föredöme i att lida och visa tålamod. Ja, vi prisar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet, och ni har sett hur Herren lät det sluta, ty Herren är rik på medlidande och barmhärtighet.

Matt. 13:31-34 (s.1410 i Psalmboken)
Han lät dem höra en annan liknelse: ”Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.” Han använde också en annan liknelse: ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.” Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem.

Det är andra söndagen i advent idag. I söndags hörde vi om Jesu ankomst som väckte stort hopp hos människor. Det var jubel i hela Jerusalem. Men det var också början på en stor men svår mission för Människosonen. I Equmeniakyrkan startades i söndags en stor insamling till mission i andra länder. Temat blir detsamma som förra året: ”Tänd ett ljus”. Det handlar om att komma med ett budskap som tänder hopp under den svåra tid som vi lever i.

Dagens liv skulle kunna beskrivas med följande ord: Hopplöst, mörkt, kallt, korta dagar med långa och kalla nätter, tyst, trist, flyktingkatastrof, terrorism, krig, kris, översvämningar, orkan, jordbävningar, massaker, blodbad, våldtäkt, rån, hat, hot, bråk, mord mm. Alla dessa ord hör man nästan varje dag, och de beskriver vardagslivet på vår jord idag! Listan kan t.o.m. bli mycket längre än så. Det räcker att läsa tidningar, lyssna på radio eller titta på TV, för att lägga märke till att något/några av dessa teman kan återkomma flera gånger under en dag eller kanske t.o.m. under en enda timme. Individualism, ensamhet, orättvisa osv. skulle kunna betraktas som några konsekvenser av vår livsföring. Det finns säkert mycket annat som man skulle kunna ta upp här. Allt detta beskriver ett helt hopplöst liv.

Men vi måste vara tacksamma över att hela livet inte bara handlar om det negativa, utan vi får också uppleva det goda varje dag: sol, frisk vind, snö, regn, ljus, hälsa, kärlek, omsorg, glädje osv. Här kan också listan bli ganska lång. Men globalt ser vi att det är mycket som inte borde vara så som det ser ut idag. Världen hade kunnat se bättre ut om vi hade kunnat få bort allt det som oroar och bekymrar. Frågan är: vad kan man göra och vem kan göra vad? Är det möjligt att göra det?

Israels situation skulle kunna tolkas på samma sätt innan Jesus kom. Det israeliska folket hade hamnat i en så hopplös situation att den enda som skulle kunna lösa deras problem, tyckte de, var Herren. De väntade på en Messias. Vi vet ju att den som kämpar hela tiden för sitt liv och inte får det som han/hon hoppas på ibland kan hamna i ett slags ”fatalism”. Man ger upp och man vet inte vad man skall göra. Det händer ofta när man förstår problemets storlek och man söker då stora lösningar som man tycker passar. Men ibland räcker det bara med enkla och små svar på svåra frågor. Det gäller bara att inte ge upp.

1800-talets Sverige beskrivs som mycket fattigt. Folk drack mycket och det var många som levde i social misär. Men då började några vakna och organisera sig i föreningar för att någonting skulle ske. Även inom kyrkan blev det så att man ville läsa Bibeln för att söka Guds vilja och leva efter den. Missionen tog form och man fick uppleva det som man kan läsa i Joh. 1:5: ”Ljuset lyser i mörkret och mörkret inte har övervunnit det”.

När Jesus kom ville han först väcka hopp hos människor. Han förkunnade Himmelriket som framtidens hopp. Det blev ett viktigt tema för alla hans predikningar. I den förkunnelsen fanns både ett löfte och en utmaning. Löftet handlade om slutresultatet, segern. Det löftet gjordes levande och definitivt bekräftat i och genom hans uppståndelse. Alla vet nu att han har all makt. Det vill säga att vi kommer att segra med honom.

Utmaningen ligger i det lilla som skall bli stort. Ett senapskorn, ett litet frö, som en fågel kan svälja utan problem, blir ett träd vars grenar kan bli en plats för fåglarnas bo. Även en surdeg, hur liten den än kan vara, gör att hela degen blir syrad. Med andra ord så finns det hos Gud så mycket kraft i det lilla som vi inte kan ana.
Den starkaste kryddan i Kongo heter Pili-pili (piri-piri). Det finns både stora och små pili-pili. Men de små är alltid mycket starkare än de stora.

Jag vet inte om mina förfäder väntade på någon i sitt ”mörker” innan missionen kom. Men Missionsförbundet som inte hade allt det som behövdes, satsade med enkla medel på en mission i Kongo. Det var någonting som man nästan inte kunde tänka sig skulle få någon framtid, eftersom missionen i början var så liten i sin omfattning, medan behoven var så stora. Men, när man idag tittar på resultatet med stora och levande kyrkor förstår man att ljuset har övervunnit mörkret.

Från slutet av 1980-talet till början av 1990-talet ordnade Svenska Missionsförbundet, tillsammans med sina systerkyrkor runtom i världen, ett rådslag om mission. Ett av de viktigaste besluten handlade om ”mission i retur”, att Sverige också skulle börja ta emot ”missionsarbetare” från sina systerkyrkor. Tio år senare hade det inte kommit igång än. Då var det en liten församling, nämligen Tenstakyrkan i Stockholm, som tog initiativ för att prova det här. Församlingen kallade det för ”en liten myra (Tenstakyrkan) som skulle försöka vända en stor elefant (Missionsförbundet). Man tänkte inte på hur stort problemet var, utan de möjligheter som även den lilla församlingen kunde ha.

Genom sina liknelser ville Jesus visa att himmelriket kan kännas enkelt och kanske litet, men att det har en stor betydelse. Han vill också visa oss att vi i första hand inte behöver tänka på stora lösningar på stora frågor. Det lilla som vi kan göra kan bidra till mycket mer än vi kan ana.

Om vi skulle kunna anpassa detta budskap till alla de frågor som vi möter i livet eller i vårt samhälle, skulle vi t.ex. kunna säga så här: -Tänk om varje människa på hela jorden skulle kunna hjälpa en medmänniska! Då skulle ingen hamna utanför och sakna hjälp.
Nu är världens ledare är samlade i Paris och diskuterar klimatfrågor, tänk då om varje människa, varje land, varje företag idag skulle bestämma sig för att ändra bara en sak (inte många på en gång) i sin livsstil, då skulle vi kunna bidra väldigt mycket till att förbättra vår miljö.

Jakob ger oss tips på några små saker som vi skulle kunna tänka på i vårt kristna liv. Han säger:

  •  Var tåliga: ge inte upp tills Herren kommer.
  •  Ha tålamod: undvik stress, bli inte stressad av någon och stressa inte andra människor.
  •  Visa fasthet: låt inte dig dras med av vilken vind som helst, utan vara pålitlig och trogen.
  •  Klaga inte på varandra: bättre med ömsesidig förståelse och positiva förslag i stället för sårande anklagelser mot andra människor.
  •  Ta profeterna till föredöme: tänk på dem som gick före oss i tro. Vi är inte de första som har problem i livet. Låt oss ta hänsyn till dem som gick före oss.

Från Jesajas bok kan vi lägga till:

  •  Fatta mod: vi måste bekämpa hopplösheten.
  •  Var inte rädd (Jes. 35:1-10).

Amen!

2:a söndagen i Advent
2015-12-06
Predikan av Josef Nsumbu

Skriv en kommentar