Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för en hållbar värld.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Att se sitt liv med en ny skärpa

ökenIngen kan rimligtvis anklaga evangelisten Markus för att vara särskilt långrandig i sitt berättande. Två versar tar han på sig för att berätta om hur Jesus döptes av Johannes i Jordan, hur Anden kom ner över honom som en duva och Guds röst som hördes från himlen att ”du är min älskade son, du är min utvalde”.  I tre meningar berättar Markus om en typ av förklarat sammanhang, och jag tänker att vi är många som mer än en gång längtat efter just en så´n upplevelse där alla tveksamheter är som bortblåsta. Så två versar till, och det är som om kläderna på kroppen inte ens hunnit torka förrän Gud skickade ut Jesus i öknen. Bort från stimmet runt Johannes Döparen. Ut till det karga och utsatta.

Så såg Frestaren sin chans att liksom ”klä av” Jesus upplevelsen från dopet i Jordan. Som om Frestaren knackade Jesus på axeln och sa: ”tro inte att du är nå´n” – långt innan Jantelagen ens var formulerad.

Jag tänker att det finns några vägval att göra i hur vi kan förstå det Markus berättar. Kanske var det så att det Jesus var med om i dopet närmast krävde en tid av ensamhet och eftertänksamhet. En tid för att samla ihop sig inför det som skulle komma. En tid för att få perspektiv på sin uppgift. Kanske var det av ren omsorg som Anden såg till att föra Jesus ut i öknen.

Å andra sidan, det är ändå inte en tyst retreat i vanlig mening som Markus berättar om. Så lugnt och avskilt blev det inte. Markus berättar egentligen ingenting om vad det var som hände. Matteus däremot berättar om hur Jesus ställdes inför än det ena än det andra. ”Om du är Guds son, så gör det här”.  Kom igen! Kolla in det här! Så slutar det med att Frestaren tog Jesus upp på ett berg och visade honom alla riken i världen: ”Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig”, Matt.4:9. Så blev det till slut ett rent köpslående. Hela upplägget handlade om att få Jesus ur balans. Ett oblygt försök att få honom att ge upp den han var ämnad att vara för att bli en annan. -Vem tror du att du är?  Kom ner på jorden! Ställ in dig i ledet! Dygnen ute i öknen bidrog till skärpa hans sinne och uppmärksamhet. I det att han prövades blev det bara tydligare vem han var och till vad han var ämnad. Så gick han vidare -ut ur öknen –med en än större beslutsamhet.

Så handlar detta naturligtvis främst om Jesu liv, men det finns i berättelsen om hur Jesus prövades i öknen en erfarenhet för oss att ta till oss, som handlar om det vanskliga i att börja deala med sitt liv. Frestelsen i att ge upp vår övertygelse, våra värderingar och mål i livet för något som ser ut att glänsa mer än mitt eget. Så står vi där till sist och upptäcker att vi inte ens känner igen oss själva.

När Martin Lönnebo, strandsatt som han var under några stormiga dygn i den grekiska övärlden, började skissa på det som blev Frälsarkransen, så var han klar över att en av pärlorna skulle påminna om ökenlivet – ” en bra pärla för den är en del av livet” – livet sådant det är. Det ökenliv som ibland kan vara en allvarlig sjukdom med långa perioder av svåra behandlingar och stor ovisshet. Ett liv i ensamhet och utsatthet. Ett liv i arbetsklöshet. Tiden efter en separation. En konflikt. Att hålla fast vid ökenpärlan, att inte gå för snabbt förbi, är på många sätt en träning i tålamod: att orka ett steg till, ett andetag till. Ögonblick läggs till ögonblick, dag läggs till dag. Också en påminnelse om att Gud bär oss när orken tryter, därför att Gud är förtrogen med livet också då det är öken. Ökenpärlan finns i ett sammanhang där också gudspärlan, uppståndelsepärlan och de två kärlekspärlorna finns. Nog finns det tröst i detta.

Många kan berätta om hur ökenupplevelsen – hur den nu än gestaltat sig – bidragit till att ge perspektiv på livet. En skärpa i livet där det viktigaste i livet just får vara det viktigaste, och jag tänker att vi har anledning att lyssna till den som har en upplevelse av detta och vad det gjort med en.

Jag noterar att Markus berättar om att Jesus inte var ensam i öknen. Änglarna fanns där och betjänade honom. Änglarna stödde honom. Änglarna påminde honom om att Gud inte hade övergivit honom. Änglarna hjälpte honom att behålla sitt fokus.

Jag tänker att du också har änglar omkring dig som Gud skickar till din hjälp. Människor du har omkring dig som påminner dig om att du inte är ensam. Människor som påminner dig om att Gud är här också för dig. Människor som finns här och som ber och sjunger när du inte orkar be och sjunga. Människor som har plats för dig i sina liv. Människor som inte kan leva ditt liv åt dig, men som är beredda att bära då du behöver bli buren. Vad är det annat än änglar? Guds beskydd.

Så återkommer jag till det jag påmint om så många gånger, att vi har anledning att värna om ett sammanhang som det här, då Guds folk möts. Kristi kyrka. Församlingens gemensakap. Sammanhang som hjälper mig att stå upp för den Gud skapat mig till. Möten som påminner mig om att jag är den jag är just därför att jag finns i ett sammanhang av andra. Inte en ö bland andra öar, utan just en del i ett större sammanhang. Det är ju bl.a. detta som berättelsen i Apostlagärningarna om de första kristna beskriver. Närheten till andra bidrog till att ge identitet åt det egna livet. Gemenskapen med andra troende var som ett hjärta som syresatte den enskildes liv. Utan detta hjärta inget liv.

Inget kan vara viktigare än detta när det kommer till att hålla emot då annat vill få mig att släppa fokus i livet. Då krafter som vill få mig att tänka om livet som i första hand ett eget projekt med ett eget mål sätter in sina stötar. Krafter som s.a.s. vill få mig ut ur flocken, därför att jag aldrig är så sårbar som då jag hamnar vid sidan av.

Tiden i öknen hjälpte Jesus att gå vidare i livet med skärpta sinnen. Djärv och utmanande. Viss om det som var hans väg i livet.

Det är min bön att du ska kunna tänka att också tider av öken ska kunna hjälpa dig att se ditt liv med ny skärpa. Att det blir tydligt vad som är din väg vidare i livet. Att du ska kunna vila i att du finns i ett sammanhang av andra. Viss om att Guds kärlek bär dig. Att det finns änglar kring dig som vill bidra till att göra dig djärv och klok!  Håll fast vid det! Bara den som förstår att hålla fast i det är riktigt fri.

Amen.

Text: Mark.1:12-13

Tema: ”Prövningens stund”

Skriv en kommentar