Predikan på nätet: “Prisa Gud, här kommer Anden farande, och det är till oss han kommer!”

duvaJag vet att en och annan tänker att OK, Gud som Skapare det är möjligt att i nå´n mening förstå. Att det också gäller för Jesus som en historisk person, men Anden – hur ska man förstå något så till synes abstrakt som Anden?  Det räcker med att du läser två verser in i Bibeln så är Anden där. Bibeln berättar att “I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet”, 1 Mos 1:1-2. I detta startade Gud sitt skapande – med Anden i form av en gudsvind som svepte fram över det som var öde och tomt och bidrog till att skapa liv i det som var livlöst. 

Bläddrar du dig sedan igenom hela Bibeln till Uppenbarelseboken, Bibelns allra sista bok, så är Anden också där. I en av de allra sista verserna läser vi om hur Anden ska ge av livets vatten till den som törstar. Anden finns som en verklighet rakt genom Bibelns alla texter. Anden skapar och skapar nya förutsättningar rakt genom hela tillvaron – oberoende av tid och rum. Anden garanterar Guds närvaro över tid. Anden gör Gud närvarande hos alla i alla tider. Därför kan vi här och nu tacka Gud för att han är här och andra, på andra platser över jorden, tacka för samma sak.  Gud är nära och beredd att hugga in för att hjälpa oss. Jag har nå´n gång försökt beskriva Anden som den goda magkänslan. Låt den få leda dig!

Anders Frostensson beskriver Anden på det här viset i en av sina psalmer (PsoS 54):

“Vinden ser vi inte men dess röst vi hör
viska eller brusa som en mänsklig kör.

Anden ser vi inte, men vi hör hans röst
tala i vårt hjärta ord av ljus och tröst.

Vinden ser vi inte, men vi ser dess spår.
Vågen rörs och gräset böjs där vinden går.

Anden ser vi inte, men i Andens vind
blir vår rädsla borta, strömmar glädjen in.

Från en värld som ingen enda av oss ser
kommer Anden till oss och sin hjälp oss ger”.

Jag tänker att det vi läst från Apostlagärningarna, det handlar om hur Gud med Andens hjälp ställer saker och ting tillrätta så att berättelsen om honom själv blir begriplig för många. Vilka man nu än var, varifrån man än kom eller vilket språk man än talade, så förstod dom det som berättades för dom. Lärjungarna fick med Andens hjälp förmågan att kommunicera med alla dessa, för dom, okända människorna.

Som en bakgrund till det vi läst finns berättelsen i Gamla testamentet om hur Gud närmast trasslade till det så att människor helt plötsligt inte alls förstod varandra. Det var ju detta som hände i samband med att människorna drabbades av hybris och fick för sig att bygga ett torn – Babels torn – som skulle nå ändå upp till himlen. Så tänkte dom sig att dom skulle göra sig ett namn och bli berömda vida omkring. Då surnade Gud till och skapade förvirring i språket som bidrog till att hela projektet gick om intet.

Det är som om Gud med Pingstdagen tog ett nytt initiativ för att få människor att förstå. Inte i första hand varandra men det som hade med Guds vilja och planer att göra. Mitt i denna mångfald skapade Gud ett centrum för alla att hålla sig till och utgå ifrån, och jag tänker att detta gäller för all typ av mångfald, att där måste finnas just ett centrum för att mångfalden ska bli meningsfull och möjlig. Utan ett centrum som det exv. språket utgör bidrar mångfalden snarast till den typ av förvirring som gäller i berättelsen om Babels torn. Gud utgår från mångfalden som en möjlighet och välsignelse. Det är så vi ska läsa och förstå Pingstdagens text. Mångfalden är inget problem för Gud.

Målet för det som hände denna första Pingstdag, var att alla skulle förstå det lärjungarna hade att berätta om “Guds stora gärningar”, och jag tänker att detta är kyrkans stora utmaning – också i vår tid. Att det vi gör och säger just blir begripligt. Att det inte är vår sak att beklaga oss över mångfalden av språk och uttryckssätt, utan att med Andens hjälp göra oss förstådda. Detta handlar inte bara om språket som det talade ordet, utan i än högre grad en fråga om hela mitt liv. Att det som är viktigt och avgörande för Gud också blir viktigt i mitt liv. Till vad nytta är det att tala, om mitt liv för övrigt snarast talar emot det jag säger? Det är ytterst inte bokstäverna det beror på utan det liv som kan förmå ge bokstäverna ett innehåll.

Det vi har att be om, det är samma under som skedde med lärjungarna den första Pingstdagen – det att bli tagen ut ur rädsla och försagdhet. Bakgrunden till Pingstdagens text är den hur lärjungarna efter Jesu död och uppståndensle gömde sig av rädsla för judarna. Dom visste inte riktigt vad dom skulle tro eller vad som skulle hända med dom. I detta slutna rum satt dom oförmögna till något vettigt. Så skapade Gud med sin Ande en nystart. Anden ingöt en ny frimodighet i deras liv. Inget var längre omöjligt. Det var som om de lyfte på sina huvuden. Dom såg längre och i deras ögon fanns en ny beslutsamhet. Så är vi en del av denna rörelse – spridd över hela världen, förenade i uppdraget att göra budskapet om Gud begripligt i vår tid.

När broder Tuck i Disneys version av Robin Hood inte kunde hålla sig över allt det av rikedomar dom höll på att stjäla från kungen, så utbrast han, överväldigad: “Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen”. Så får vi, överväldigade av det vi läst, utbrista: Prisa Gud, här kommer Anden farande och det är till oss han kommer. Så låt oss ta emot Anden med öppna händer och ett öppet sinne!

Amen.

Text: Apg.2:1–11

Tema: “Den heliga Anden”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.