Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för dem som på något sätt drabbats av Covid -19.

Vi ber för en positiv förändring kring det rådande läget.

Vi ber för alla barn och ungdomar som nu går på sommarlov.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Jesus utmanar oss i det enkla och annorlunda!

AdventsljusAdventsljusAdventsljusadvent1_119309390När jag predikade på Palmsöndagen – en söndag i slutet av mars – så uppmärksammade jag att Katolska kyrkan just fått en ny ledare. Påven Franciskus var vald och när han klev ut på balkongen på Peterskyrkan i Rom så var det inte särskilt många som visste vem han var.

Så började tidningarna skriva om det som skulle visa sig vara en påve som gick sin egen väg. Man skrev om hur han som nyvald påve ratade den limousin som körts fram till honom. I stället tog han bussen tillbaka till hotellet där han bodde. Väl där gick han upp på sitt rum, packade ihop sina saker och gick ner till receptionen för att betala. Ingen visste riktigt hur man skulle hantera en påve som insisterade på att få betala för sig. Han vägrade byta sitt enkla järnkors mot ett i guld. Han vägrade också att bära den röda sammetscape som en påve bär i högtidliga sammanhang. Han valde att gå vidare i de svarta, slitna skor han kom i, istället för att ta på sig dom röda nya skor som han förväntades gå i. Nog säger detta något om vem han vill vara och vad han står för. Inte är det en tillfällighet att han valt att som påve ta namnet Franciskus – Franciskus som är enkelhetens apostel.

Att vara, också i det yttre, den man är.

Berättelsen om hur Jesus red in i Jerusalem handlar också om detta. Hela det yttre arrangemanget säger något om Jesus själv. Det yttre säger något om det inre, och jag tänker att detta är ett viktigt tema i inledningen till det nya kyrkoåret.  Jesus vågade det annorlunda. Han hade tilltro till det annorlunda. Han hade inte minst tilltro till andras förmåga att ta till sig det annorlunda.

Inte alla av oss är så bekväma med att vara annorlunda.  Så kompromissar vi med våra goda förestatser. Vi gör inget fastän vi borde ha gjort det. Vi är mer upptagna av vad andra kan tänkas säga om oss än att tänka efter vad jag själv borde säga.  Vad händer med mig om jag inte går med när alla andra går iväg? Får jag jobba kvar om jag påtalar dom oegentligheter jag upptäckt på min arbetsplats? Hur annorlunda är jag beredd att vara?  Hur mycket är jag beredd att ”sticka ut”? Så glider mitt inre och mitt yttre så lätt isär. Jag blir i en yttre mening någon annan än den jag innerst inne vill vara.

Det finns också en enkelhet som präglar berättelsen om hur Jesus red in i Jerusalem.  Så var det också förutbestämt. Profeten Sakarja beskriver konungen som skall komma, som att det ska ske i ringhet – eller i enkelhet som vi skulle säga:

”I ringhet kommer han, ridande på en åsna”, Sakarja 9:9.

Redan i detta anar vi en annorlunda kung. En kung som väljer att kliva ut ur de ramar vi tänker oss för en kung. Han valde en åsna framför en häst – en lånad åsna och lånade mantlar att sitta på. Visst måste det ha varit mer än en som undrade vad som stod på då Jesus kom ridande in i Jerusalem och människor mötte honom med sina Hosianna-rop.  Så annorlunda att se. Enkelt och annorlunda.

Jag tänker att Jesus genom att välja det enkla och annorlunda fick något viktigt sagt. Enkelheten bidrog till att skapa en närhet till det ”vanliga” folket. Han red in i sta´n, fastän han visste att detta var en riskabel handling. Utan skydd av vapenmakt. Det enkla skapade ett sammanhang för det annorlunda. Det enkla bidrog till hans trovärdighet. Det enkla stod inte i vägen för hans uppdrag. Genom att inte äga något gjorde han sig beroende av andra. Genom att inte äga något hade han all tid i världen för andra. Genom att inget äga behövde han heller inte vara rädd att förlora något.

Så är enkelheten en av den här söndagens utmaningar.  Tilltron till det enkla och annorlunda utmanar oss när vi så ofta mäter oss med varandra och det yttre får alldeles för stora proportioner.

Det tema som förenar domsöndagstiden, advent och jul är hur Jesus Kristus kommer till oss. Det som hände då har också med vår tid att göra. Jag tänker så här, att det vi sjungit om som att bereda väg för Herren, det hör samman med en annan av texterna idag på första advent, nämligen den om hur Jesus återvände till sin hemstad Nasaret och hur han gick iväg för att fira gudstjänst i synagogan. Så berättar Lukas hur man gav honom profeten Jesaja bok. ”När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet  och förkunna ett nådens år från Herren”, Lukas 4:16-23. Så rullade han ihop boken och lämnade tillbaka den. Så följde det som jag tänker som världens genom tiderna kortaste predikan – också det annorlunda – då Jesus förklarade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig”. En enda mening och allt det som behöver sägas är sagt. Det är nu det sker! Han är den som profeten talat om. Han är den som människor väntat på i så många år.

Jesus knöt han an till profetian i Jesaja om befrielse för de fångna och syn för de blinda, frihet för de förtryckta och ett nådens år från Herren. Jag tänker att när vi förstår att detta också är det Gud kallar oss till, så bidrar vi till att bereda vägen för Jesus Kristus. Att det vi gör för att de som är orättfärdigt satta i fängelse ska bli fria, att de som är både verkligt och bildligt blinda ska få sin syn tillbaka och de som är förtryckta och lider av krig och fattigdom ska bli befriade från detta, att det är att bana väg för Jesus Kristus in i vår värld. Som om Jesus Kristus föds in i världen då vi gör det Gud vill.

Då blir det med Guds hjälp ett nådens år för människor för vilka nåd är en bristvara, ett år präglat av barmhärtighet för alla dom som lider brist på barmhärtighet. Du och jag har del i detta! Tänk att det ljus vi tänt här och det ljus du säkert tänt därhemma är ett uttryck för att vi vill vara med och lysa upp världen.

När det sker har vi anledning att också ropa vårt Hosianna och vifta med det vi har till hands. Välsignad är han som också kommer in i våra liv – in i vår tid. Hosianna i höjden!

Amen.

Text: Matt.21:1-9/Luk.4:16–23

Tema: ”Ett nådens år”

Skriv en kommentar