Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för de som har drabbats av CoVid-19.
Vi ber för en positiv förändring kring det rådande läget.
Vi ber för höstterminen.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: ”Gud är nära i ett litet barn som ser oss!”

bild (12)Gud skrev in sig i historien då Maria födde sitt barn i det provisorium som Lukas berättar om. Det är alldeles uppenbart att Lukas vinlägger sig om att beskriva det som hände som en historisk händelse. Det skedde då Augustus var kejsare och Quirinus ståthållare i Syrien. Se´n blev det ändå fel på några år, men det är en annan historia.

Gud blev människa i det barn som Maria födde. Detta är julens evangelium sammanfattat i en enda mening. Det var inte så att Josef och Maria, med vår tids språkbruk, skaffade barn. Barnet kom till dom som närmast en obegriplig gåva – en gåva att ge all sin kärlek till. Jag håller med den som formulerat det som att ”Jag är kristen för att jag lärt känna en Gud som varit människa och som vet vad det betyder. I annat fall hade jag inte varit intresserad. Att Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss är helt avgörande”.

I stället för att s.a.s gå runt det mänskliga, valde Gud det mänskliga som ett sammanhang för det gudomliga och jag tänker att detta är en av julens viktiga markörer. Det heliga är inte längre något svävande ovanför vår verklighet, utan en del av den verkligheten, och min övertygelse är att detta också gäller för vår tid. Gud befruktar det mänskliga med det heliga för att världen vi bor i också ska få påminna om att det som är evigt. Gud har tilltro till vår förmåga, på samma sätt som han hade tilltro till Josefs och Marias förmåga att ta hand om hans egen son.

Josef och Maria hade på många sätt oddsen emot sig. När andra sov och vilade sig kämpande Maria för att föda sitt barn. I det egentligen alldeles för enkla. Som om de tio milen från Nasaret till Betlehem inte var nog. Nå´n har uttryckt det så, att ”En Gud som väljer att födas till människa under så dåliga omständigheter; knappt tak över huvudet, långt hemifrån, liten, ynklig, beroende och alldeles vanlig – det inger stort förtroende. Då vet jag att han vet vad det är att vara människa. Och jag kan ana att min uppgift som människa handlar om att leva just det liv som blivit mitt. Har Gud varit här och delat livsvillkoren måste det betyda att livet går att leva”.

Det Lukas berättar sker med just det enkla och annorlunda som en utgångspunkt – som ett medvetet val av Gud. Det finns inget guldkantat i detta. Inget rödlackat. Inga tjusiga omslagssnören eller glitter, och jag tänker att vi bildligt talat behöver gräva fram den verkligheten för att få fatt i det som är julens evangelium. Så är det helt i sin ordning att det var enkelt folk – några herdar – som halvt ihjälskrämda blev dom som först fick dela Josefs och Marias förundran över det nyfödda barnet. Det var dom som fick återge ängelns ord om barnet som en Frälsare och Messias. Ord som måste ha fått herdarna att dra efter andan. Ord som i det judiska sammanhanget var laddat med så mycket längtan. Herdarna visste vad det innebar att söka det bästa för det levande. Så var det dom som blev den här nattens budbärare – en parallell till kvinnorna som i påskdagens morgon bar bud om att graven var tom och Jesus Kristus uppstånden.

Herdarna möttes i förundran över barnet i krubban, och jag tänker att det är den förundran vi behöver återvinna. Som en typ av respekt för det levande, och kanske är detta bara möjligt om, som någon uttryckt det: ” vi finner något att tillsammans tillbedja”. Något att hålla heligt. Ett centrum. Att det är detta centrum som just fört oss hit den här natten och som också är vårt ärende när julen är över.

Det finns en notering i det Lukas berättar som debattören Nina Björk uppmärksammade i en artikel i Dagens Nyheter (2013-12-09) för ett par veckor sedan – just det att det inte fanns plats för Maria att föda under mer ordnade former. En situation som två tusen år senare också gäller för många kvinnor världen över. Så menar Nina Björk att inte ens vi med våra välfärdsförutsättningar klarar detta och så knyter hon an till den debatt som förs om krisen i förlossningsvården. Så skriver hon: ”När vi prioriterar bort den tid en kvinna föder barn, när vi säger?att den tiden inte är värd en utbildad barnmorskas närvaro, när vi låter?den vara förenad med ovisshet om ifall det rent fysiskt finns ett rum?för den – vad är det uttryck för? Skattesänkningar, ja. Men de är i sin?tur uttryck för en oförmåga att se vad som är viktigt i världen och för?människolivet…Krisen i förlossningsvården är ett symtom på ett samhälle som håller?på att gå vilse. Som mister riktningen, kompassen.

Vilket är vårt försvar för att vi i dag i Sverige säger samma sak som blev sagt till en annan kvinna för tvåtusen år sedan när hon skulle föda sin son – det finns ingen plats för födelse här? Är vårt försvar att vi tyvärr inte har råd för att vi har prioriterat andra saker? Vilka är dessa andra saker som är viktigare än att ställa all den kunskap vi har utvecklat, all den smärtlindring och all den trygghet som mötet med en barnmorska ger till varje födande kvinnas förfogande? Vad kan rimligen vara viktigare?

Så tänker jag – låt vår bön den här julnatten få vara att evangeliet vi lyssnat till ska få hjälpa oss att inte tappa bort oss i vad som är viktigt i livet. Inte tappa bort själva livet och respekten för livet. Inte tappa bort själva livet. Som om barnet, i den bestämda form som julevangeliet talar om det, kan få bli vår kompass.  Med Ylva Eggehorns ord: ”Bär vi barnet i vårt hjärta blir vi bot för världens plåga. Gud är hos oss, ljus i natten, för att hjälpa oss att våga. Ljuset bär oss. Gud är nära i ett litet barn som ser oss”.

Så, förundras över att det är just ett barn, ett alldeles nyfött barn – Guds son – som gör detta möjligt! Som hjälper oss att våga. Då är mycket vunnet.  Så blir det också en god jul!

Amen.

Text: Luk.2:1-20

Tema: ”Jesu födelse”

Skriv en kommentar