Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för vår nya konfirmandgrupp.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: ”Mer att få! Mer att ge!”

Ni som är lärare, ni vet precis vad det är Jesus försöker få lärjungarna att förstå. Detta är ju varje pedagogs utmaning.  Att få det som är angeläget att slå rot hos en annan. Ni har naturligtvis hur många exempel som helst som knyter an till de inlärningssituationer som Jesus refererar till. Exempel som handlar om dom som inte tycks bry sig alls. Dom som ni trodde hade förstått men där det visade sig att inte mycket slagit rot. Och dom som är som svampar som tar till sig allt och ni ser hur dom växer och utvecklas.

De här typerna som Jesus beskriver dom kan, över tid, gälla för en och samma person. Jag skulle bli förvånad om du inte kan känna igen dig i alla de här fyra typerna som Jesus beskriver. Från tid till tid växlar det. Påverkade av så mycket. Det Jesus säger, det är att blir det väldigt mycket vägkant, berghällar och tistelsnår så har vi ett problem. Då är det läge att tänka till. Tid att vända om. Hur blir det om alldeles för lite, på djupet, får slå rot i mitt liv? Hur blir det om nästan inget når annat än in i det ytliga i livet? Om för mycket i livet präglas av att vi aldrig ger oss tid att tänka efter, hur blir det då? Vem blir jag då och är det så jag vill ha det?

Jesus knyter an till det som gäller för varje människa, nämligen det avgörande i att livet på djupet är rotat. Att livet har ett fäste i det som består när så mycket fladdrar än hit än dit. Jag tänker att detta hänger ihop med det Jesus säger i ett annat sammanhang, nämligen att älska sin nästa som sig själv. Att det som gäller om mig själv påverkar hur jag förhåller mig till andra. Att det egentligen bara är när jag kommit till ro i mig själv som jag är redo att låta andra bli en del av mitt liv. Om jag inte står ut med mig själv, hur ska jag då kunna stå ut med andra?

Temat den här söndagen handlar om hur vi låter det Gud vill ge oss få slå rot i våra liv. Hur det som kommer till uttryck i Guds ord får göra skillnad i mitt liv.

I församlingens mål för 2011 sa vi bl.a. att ”synen på församling och kyrka som den ’goda jorden’ innebär att vi också fortsättningsvis vill tala om kyrkan som en plats för gemenskap. Att varje möte bidrar till att sätta fokus på gemenskapens resurser och möjligheter. Att låta alla våra möten få präglas av en tro på att det var och en har att bidra med är alldeles avgörande. Att ingen kan tänkas bort. Inget är för litet för att göra skillnad”.

Kyrkans idé är just att bidra med ett sammanhang för den växt som Jesus talar om i liknelsen. Utgångspunkten är den självklara att inget kan växa utan ett sammanhang. Vi har anledning att se upp så att den goda jorden förblir god jord. Att inte tistlar tar över i nå´t hörn. Att gångarna som genomkorsar den goda jorden inte blir så tilltrampade att inget växer där vi går.

Den goda jorden är mer än annat närheten till varandra. I den närheten handlar Gud. Det finns ett mönster i det som bl.a. berättas i Apostlagärningarna, som går ut på att de som kom till tro sökte sig dit där andra troende fanns.  Guds folk har i alla tider just varit ett folk. Inte en samling av individer. Ett folk som förstått att det faktiskt bara är i närheten av varandra som det är möjligt att överleva. Att det egna livet är beroende av andras liv. Att min vilja är beroende av andras vilja. Mina resurser beroende av andras resurser.

Liknelsen som Jesus berättade säger också något om mannen som sådde. Jag ser i mannen bilden av såväl Gud som Kristi kyrka.  Bilden av en som tänker generöst. Som inte tänker snävt i termer av snabba resultat. Som vet att resurserna räcker för att tänka just generöst. Hur skulle Gud kunna vara Gud om han inte vore generös? Vad skulle det bli av oss som kyrka och församling om vi tänker att nu gäller det att hålla igen? Vårt uppdrag är inte att vara snåla. Inte vara ängsliga för vad det blir av det vi sår. Vårt uppdrag är att så och att göra det generöst. Bibeln är tydlig i att det är Gud som ger växten. Detta är vår utmaning också för 2012 och vi ska tala mer om det i årsmötet. Om att Gud har mer att ge och att vi vill uppmuntra varandra att vara nyfikna på vad det kan vara. Det är med den utgångspunkten vi tar emot brödet och vinet i nattvarden.

Mer att få! Mer att ge!  Låt det få bli ord som följer oss in i nattvardsfirandet och vidare ut i det som är vardagens liv! Det vardagsliv som måste få prägla den här församlingen liksom dig som person.

Mer att få! Mer att ge! Eller om du vill vända på det och säga, och kanske är det mera sant: Mer att ge! Mer att få!

Amen.

Text: Luk.8:4-15

Skriv en kommentar