Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för Bibeläventyret.
Vi ber för rosabandet kampanjen som samlar in pengar till förmån för bl.a. cancerforskningen.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Församlingen och GDPR

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Långfredag som Good Friday

Det finns en text som på många sätt sammanfattar påskhelgens alla berättelser, och det är den i Filipperbrevet, där Paulus skriver om Jesus Kristus: ”Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud [7] utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa [8] gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. [9] Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, [10] för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, [11] och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära”, Fil 2:6-11.

Jesus Kristus avstod från allt. Där börjar det. Vi påmindes om det i orden vi mötte i går kväll då vi tog emot brödet och vinet i nattvarden: ”Kristi kropp för dig utgiven! Kristi blod för dig utgjutet!” Det är de här orden som knyter samman oss och våra liv med Jesu död på korset.

De som dömde Jesus till döden trodde att bara vi får Jesus ur vägen, så är snart allt glömt. Så tänker ju makthavare också i vår tid. Sanningen är att Jesu död kom att skapa mening genom alla tider.  Döden tvingade undan Jesus, men bara för några dagar.

I vår del av världen sammanfaller påskens dramatik med de under som hör våren till. Inte förstår vi hur det går till när vi sår frön som, med Paulus ord, avstår från allt det som i en yttre mening är just ett frö, och därigenom bidrar till att skapa nytt liv.

Det är med påskens berättelser som med julens evangelium, att de i första hand är till för att vi ska förundras över det som sker. Det nya livet växer mer ur förundran än ur en mer tankemässig förståelse.

Tänk korset som ett riktmärke i livet, lika avgörande som de gamla fyrarna var för den tidens sjömän. Ett märke att såväl utgå ifrån när vi har att försöka orientera oss i det som är vår samtid som att ta vår utgångspunkt ifrån då vi ska ta ut riktningen i våra liv.

Johnny och jag satt i tisdags kväll med några i kyrkans ungdomsgrupp och talade om hur det är att vara ung och kristen. Nå´n i gruppen tog då tag i det kors han hade runt halsen och sa att detta är ett vittnesbörd starkare än alla de ord han kunde komma på.

När författaren Carolina Johansson var här i S:t Eskilskyrkan för några år sedan talade hon om korset på ett sätt som var nytt för mig. Hon tänkte sig korset som ett vägskäl. Det är ju sant att där strålar så mycket samman, och så mycket utgår därifrån. Som att där strålar väderstrecken samman. Som att där möts gudomligt och mänskligt. Som att korset med sin påle och sin tvärslå skapar ett centrum från vilket allt utgår.

Jag tänker om detta vägskäl med samma grundton som det engelska ordet för Långfredag: Good Friday. Den goda fredagen. I det vägskäl som korset bildar där skapas just goda möten. Där i korsets mitt möts vi och där möter vi Gud – hur olika vi än är och varifrån vi nu än kommer. Och att detta gäller för alla tider.

När jag en natt i slutet av februari hade bönevakten i Fristadskyrkan under 24/7-böneveckan satt jag på några kuddar längst fram i kyrkan och hade det stora korset alldeles framför mig. När jag såg upp mot korset så var det som om jag såg upp i en famn. Två armar som sträcktes fram mot mig. Det blev alldeles tydligt att den  famnen ville mitt liv.

Jag kan egentligen inte se något mer genuint för en kristen än att teckna korset på sin kropp. Som att på min kropp markera mötet mellan mig och andra och mellan mig och Gud. Att det är i detta möte som jag har att leva mitt liv. Det möte som Jesus genom sin död beredde vägen för.

Amen.

Låt oss be:

Kristus, du som på korset gav himmel och jord en mötesplats för försoning, gör mitt liv till en helhet. Jag tecknar korset över mitt hjärta med en bön om att ditt lidande på korset ska vara mig till läkedom, att din övergivenhet ska öppna kärleken för mig, att du som förlorade ditt hopp ska föda mig hopp och att din död på korset ska väcka liv i mig.

Amen.

Skriv en kommentar