Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för alla terminsstarter.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Den sista måltiden

Den sista måltiden – Skärtorsdagen i S:t Eskilskyrkan

Luk 22:14-23
Just idag firar miljontals människor över hela världen nattvarden tillsammans. Allt p.g.a. den måltid som Jesus delade med sina närmaste lärjungar strax innan påskhögtiden. Jesus vet vid det här laget att hans stund är nära. I den andra av de texter som vi nyss läste tillsammans, befinner sig Jesus i Getsemane. Här faller han ner på knä inför sin Fader och ber i ångest att få slippa det lidande som snart ska komma, och våndan uppfyller honom till den grad, att hans svett droppar som blod ner på marken.

Det är alltså mitt i ett sort allvar som Jesus samlar sina lärjungar kring måltidsbordet. Han har inte mycket tid kvar med dem och kanske är det just därför som han så tydligt uttrycker hur mycket han har längtat efter att dela den här sista stunden tillsammans med dem.

Allt det här vittnar om att Jesus faktiskt tillskriver just den här stunden ett väldigt stort värde, och personligen tänker jag att det finns goda skäl för att också vi behöver göra det. Därför i den här texten så ryms faktiskt väldigt mycket av vad det innebär att följa Jesus. Det mest centrala i den kristna tron, får på nått sätt, en brytningspunkt just här.

Eftersom jag är ny här i församlingen så tänker jag att det kanske är säkrast att jag rent strukturellt hålla mig till en klassisk och välbeprövad trepunktsmodell. Jag vill alltså stanna upp vid tre, enligt mig, väldigt centrala teman i texten om den sista måltiden.

1. Den första punkten är gemenskap. När man läser den här texten så framkommer det mellan raderna att Jesus lägger ett stort värde i att bara samlas tillsammans med honom. Lukas skriver:

När stunden var inne lade han sig till bords tillsammans med apostlarna. 15Han sade till dem: ”Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar.
Och mitt under måltiden säger Jesus: ”Ta detta och dela det mellan er.

Om vi tar ett steg tillbaka och betraktar den här skaran av människor utifrån. Vad ser vi då? Jo vi ser ett gäng med vanliga människor som samlats kring Jesus Kristus, med olika yrken och bakgrund, allt från tullindrivaren Matteus till fiskaren Andreas. De har också olika personligheter, vilket framträder i evangelierna, Petrus med sitt starka temperament och engagemang och Tomas med sitt rationella tänkande och ifrågasättande.
De har vandrat tillsammans, haft konflikter med varandra, det har förkommit maktkamper om vem av dem som är störst. Men de har lärt sig att älska varandra. Och här sitter de nu tillsamman med sin mästare och delar hans gåvor mellan sig.

Hela måltiden blir för mig en bild av en genuin församlingsgemenskap. Samtidigt måste man vara noga med att poängtera att det absolut inte handlar om det perfekta, en allt för romantiserad bild av gemenskap hämmar bara relationerna, eftersom den hindrar oss från att mötas där vi verkligen är. Det handlar snarare om att dela livet, både glädje och sorg.
Och tittar vi ännu närmare på den här texten så ser vi att gemenskapen sträcker sig så långt att t.o.m. Judas, som ska komma att svik och förråda sin Herre och mästare och därmed symboliserar det onda, sitter med och delar brödet och vinet med de andra.

2. Det andra centrala temat som jag skulle vilja dela med er är det begrepp som Jesus tar upp två gånger i det här ganska korta stycket. Jag talar om begreppet Guds rike, som för övrigt är ett av de begrepp som förekommer flest gånger i Jesu undervisning. Han försäkrar lärjungarna om att han inte ska äta den här måltiden igen förrän Guds rike har kommit i sin fullhet. Det verkar som att Jesus vet att det kommer att komma en svår tid och att vi har ett behov av att ständigt bli påminda om löftet om Guds rike. Jesus säger: Gör detta till minne av mig.

Jag kan nästan se framför mig hur Jesus ropar till oss:
Glöm inte, för allt i världen, glöm inte att vi en dag ska få äta och dricka tillsamman i Guds rike. Ett rike där varken sorg, smärta eller död ska finnas mer, ett fredens och kärlekens rike.

Där ska vi återigen få leva i en obegränsad kärleksrelation med vår Fader och Skapare.
Och till dess ska vi genom att dela brödet och vinet mellan oss, påminna varandra om det här löftet. Och faktum är, att även om Guds rike ännu inte kommit full ut, så finns det i våra hjärtan p.g.a. av Jesus självutgivande död på korset.
Därför kan du och jag vara med och gestalta Guds rike i den här världen. Vi kan få vara ljus där allt tycks vara mörker, vi kan komma med kärlek där hatet tycks regera, vi kan omsluta människor i varm gemenskap där ensamhet råder och vi kan erbjuda evigt liv där livlöshet och död gör sig påmind.

3. Den sista punkten handlar om den kristna trons allra djupaste kärna, nämligen syndernas förlåtelse. Lukas skriver: ”Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.” 20Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er.” Och Matteus, som ofta utvecklar texterna något, gör tillägget:
”som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse”

Jag ska inte utveckla vad det innebär för oss människor att Jesus dött för våra synder, många av er har troligen detta ganska klart för sig. Men det finns en man i de här texterna som ytterligare vidgar min syn på förlåtelsen, och det är återigen Judas. Petrus hade visserligen förnekat Jesus tre gånger men Judas hade förrått och utelämnat Guds egen son till dem som ville döda honom. Vad finns det för hopp för en sådan människa?

Jesus är oerhört tydlig med att påpeka att sveket är så stort att det hade varit bättre om Judas aldrig hade blivit född. Men trots detta får Judas faktiskt vara med och dela gemenskapen och gåvorna vid påskmåltiden. Dessutom säger Jesus precis efter att Judas gått fram och kysst honom: ”Judas, förråder du människosonen med en kyss.” Och läser vi Matteus version så säger Jesus: ”Min vän, nu har du gjort ditt.”
Det verkar som att Jesus fortfarande ser Judas som sin vän. Ingen av evangelisterna går djupare in på detta, men nått måste ha hänt i det ögonblicket då Jesu ögon mötte Judas. För i nästa kapitel så ångrar han sig, han lämnar tillbaka de 30 silvermynten och tar gråtande sitt eget liv.
Frågan som väcks i mitt huvud är vad som hade hänt om Judas hade orkat bära sitt misslyckande fram till att Jesus, några dagar senare, uppstod och visade sig för lärjungarna på stranden. Det får vi aldrig veta, men jag tror att även han hade fått frågan: Judas Iskariot, älskar du mig? Har du mig kär? Och i och med att han ångrade sig till den grad att han tog sitt eget liv så har jag svårt att tänka mig att hans svar hade varit något annat än: ja, ja Herre, du vet att jag har dig kär.

Nu ska vi alldeles strax få fira nattvard tillsamman, precis som Jesus och lärjungarna gjorde den här dagen för 2000 år sedan. Och i denna måltid så får vi alltså bejaka, att Kristus söker gemenskap med var och en av oss och längtar efter att vi ska dela den med varandra. Samtidigt får vi tillsammans bli påminda om löftet att Guds rike en dag ska blomma ut i sin fullhet, men att vi redan idag, p.g.a. Jesus Kristus, får vara med och gestalta detta rike i vår värld. Och till sist, men absolut inte minst, så får vi; likt Petrus, rövaren på korset och kanske också Judas, ta emot den aldrig sinande förlåtelsen, befrielsen och upprättelsen.

Betraktelse av Johnny Brorsson i S:t Eskilskyrkan Skärtorsdagen 2012.

Johnny Brorsson är pastorspraktiknt från Teologiska Högskolan i Stockholm.

Skriv en kommentar