Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för höststarten av våra verksamheter.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: ”Bara den som hör kan tala”.

Fundera ett ögonblick på vad det är Markus berättar! En man som var döv och knappt kunde tala. Hur var det?

Ibland kan vi sitta tillsammans, vi som hör, ser och kan tala, och fantisera över vilket som skulle vara det svåraste att leva med: att inte höra, inte kunna se eller tala? Det blir ju inte annat än fantasier eller en sorts lek kring vad som skulle hända om det som är så avgörande i livet en dag inte fungerar. Vad skulle hända om jag en dag förlorar min syn? Hur skulle det bli om jag inte hör? Hur skulle det vara om jag inte kan tala när jag har så mycket som jag vill berätta?

För mannen i texten var det verkligen så att han inte kunde höra och knappt kunde tala. Mycket av det som hände runt honom kunde han inte uppfatta. Så mycket han stod utanför.

Så här skriver Ludvig Jönsson, tidigare präst i Storkyrkan i Stockholm, i en reflektion om texten vi läst:

”Att inte kunna tala och inte kunna höra innebär alltid en förstärkning av rädslan, misstänksamheten och ensamheten. Därför ropar Jesus genom alla tider …: ”Effata!” Han är själv Ordet som var i begynnelsen genom vilket allt har blivit till. Vårt livs skapande krafter ligger alltid i kommunikation. Där kommunikationen är avbruten kan man ha lugn och yttre trygghet, men det är aldrig skapande.

När två människor blivit så vana vid varandra och lärt sig vad som är känsligt att röra vid att de självklart går förbi allt detta och vänjer sig av med förmågan att lyssna ut varandras innersta så behöver det inte innebära att man gör varandra illa i yttre mening utan det kan se ganska harmoniskt ut. Men deras liv är inte längre skapande.

När en organisation blivit så färdig i sina rutor och modeller för samarbete, att ”var och en sin syssla sköter” men aldrig lägger sig i det som ligger utanför hans ruta, då kan man förvalta det man har, men det sker aldrig något skapande i den organisationen.

Att få säga precis som det är och att någon lyssnar och känner och förstår mig tvärsigenom är något som har med skapelsemorgon att göra. Det är kanske minst av allt att få leva i lugn och ro, men det är en befriande upplevelse av att vara till. Därför är det tvärsigenom allt meningen att vi skall leva i öppenhet”.

Med psalmens ord: ”Blott i det öppna har du en möjlighet”, PsoS 90:1.

Markus noterar, och vi känner igen det från andra sammanhang i evangelierna, hur mannen fick hjälp att komma inför Jesus Kristus. På samma sätt var det för den lame mannen som fick hjälp att via ett hål i taket komma alldeles framför Jesus.

Så tänker jag: det spelade roll att andra brydde sig. Det spelade roll att andra i den döve mannens närhet ville att mannen skulle bli frisk. Dessa vänners tro och tillit till Jesus bidrog till att undret kunde ske så att mannen fick sin förmåga att tala och höra tillbaka.

Jag tänker också att det Markus berättar är något av en evangeliernas vardagsberättelse. När Jesus rörde sig runt bland städer och byar så skapades förutsättningar för livsavgörande möten. I det vardagliga skedde de stora undren. Inte som ett sätt att skapa uppmärksamhet eller ens goodwill, utan som ett uttryck för att Jesus genom det han gjorde befriade människor från det som satte gränser i livet så att relationer återupprättades och människor fullt ut fick sin förmåga tillbaka att också vara till för andra. Det är uppenbart att Jesus menar att detta inte är så mycket att prata om. Det bara är.

Det som sker med en enskild människa påverkar alltid andra. Det är just det hela som Gud vill genom det Jesus Kristus gör i enskilda människors liv.

Förmågan att höra och tala är nära förbundna med varandra.
Det är genom att lyssna som vi lär oss tala. Det var så vi lärde oss tala som barn. Vi härmade det vi tyckte oss höra. Genom att lyssna och pröva oss fram tillägnade vi oss ett språk.  Genom att lyssna och lära oss orden gjorde vi oss förstådda. Dag Hammarskiöld beskriver detta i boken ”Vägmärken” som att ”blott den som hör kan tala”.

Jag tänker att det under som förvandlade livet för mannen i texten, det har vi anledning att be om för egen del. Förmågan att höra och kunna lyssna. Att fatta detta, att ska vi ha något att säga så bygger det på att vi är goda lyssnare. Alltför ofta kan vi få höra att vi svarar på frågor som ingen ställt. Vi pratar på, också om det som hör samman med tro och liv, utan att riktigt vara uppmärksamma på hur frågan var ställd. Kanske tycker vi inte ens att frågan är så särskilt viktig för jag vet ju vad jag vill säga.

”Blott den som hör kan tala”.

Gläd dig över din förmåga att kunna tala! Se det som en gåva från Gud, men kanske är det ändå så att en än större gåva att be om är den att lyssna.

Vi har anledning att tänka vidare om detta. Om hur vi övar upp vår förmåga att lyssna till såväl det Gud har att säga oss som på det som ljuder i vår samtid. Och hur det vi hör får forma vårt språk och våra liv. Hur det vi för får hjälpa oss till ett språk för en vuxen tro.

”Blott den som hör kan tala”.

Amen.

Text: Mark.7:31-37

 

 

 

 

 

 

Skriv en kommentar