Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för dem som på något sätt drabbats av Covid -19.

Vi ber för en positiv förändring kring det rådande läget.

Vi ber för alla barn och ungdomar som nu går på sommarlov.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Jesus ställde ett barn mellan sig och de tolv lärjungarna

Är det nå´n skillnad på att skaffa barn och ta emot ett barn? Är det så att vårt sätt att tala om det som är viktigt i livet gör något med oss? Att våra värderingar påverkas av hur vi talar om varandra? Det är klart att orden påverkar oss! Förmodligen mer än vad vi anar. Alltså skaffar man inte barn. Vi tar emot barn som en av livets allra största gåvor.

Hörde i veckan om en amerikansk kvinna som skickat tillbaka det barn hon adopterat från Ryssland. Det passade inte längre. Barnet bidrog inte längre till bilden av ett lyckligt familjeliv. När barnet stod i vägen för kvinnas personliga själv-förverkligande, så skickades det tillbaka med enkel biljett – som om det hela var en postrorder-hantering. Byxorna jag beställt passade inte. Här skickar jag dom i retur! Skaffar man sig nån´ting kan man naturligtvis byta eller lämna tillbaka det, men när lämnade du senast tillbaka en gåva du fått?

Läs gärna igenom hela Lukas nionde kapitel. Då får du ett bättre perspektiv på den korta text vi läst. Lukas berättar om hur Jesus kallade ”samman de tolv och gav dem makt över alla demoner och kraft att bota sjuka”. Lärjungarna såg storögda på när Jesus förvandlade fem bröd och två fiskar så att det räckte att mätta mer än fem tusen personer. Petrus uttalade sin bekännelse att Jesus är ”Guds Messias”. Jesus talade till lärjungarna om att ”varje dag ta sitt kors på sig” och följa honom. Några av lärjungarna var med Jesus uppe på ett berg där de mötte Mose och Elias livs levande – dom som varit döda hur länge som helst. Så beskriver Lukas hur folket häpnade över allt det som Jesus gjorde och sa. När han efter detta talade med lärjungarna om att så här kommer det inte alltid att vara, utan att han själv kommer att få lida och dö, då var det som om lärjungarna inte förstod något alls.

Så kom denna överraskande vändning att lärjungarna gick igång på frågan om vem av dom som var störst. Vem av dom var förmer än den andre? Vem av dom var det som borde få sitta närmast Jesus? Som nå´n typ av vice-Messias. Jag tänker om detta som vuxenlivets kanske mest ödesdigra lek. Vem är dom i relation till mig? Vem är jag i relation till dom? Vi rangordnar och strider om makt och betydelse. Ler och intrigerar. Röstar in och röstar ut. Många är beredda att gå i krig för att försvara sin position – och gör det också.

Vad gjorde Jesus när han förstod vad lärjungarna pratade om – jo, han tog ett barn och ställde det bredvid sig. Fattar ni? Han ”tog” ett barn ut ur kvinnornas värld, för det var så man såg det, och ställde det framför den här gruppen av män. Jesus ställde barnet mellan sig själv och de tolv lärjungarna. När lärjungarna stred om vem som skulle ha platsen närmast Jesus, så placerade Jesus resolut ett barn där. Så var den platsen upptagen. Så sa han orden: ”Den som tar emot detta barn i mitt namn, han tar emot mig…”. Eller med andra ord: väljer ni bort det här barnet så väljer ni också bort mig. Vad är det då för mening med att följa mig?

Barnet som står där nära Jesus är inte en bild för något annat. Det handlar konkret om barnet som faktiskt står där. Frågan till lärjungarna var: Tar ni emot det barnet i era liv? Frågan till oss är: Tar vi emot det barnet i våra liv?

Jesus återkom flera gånger till tanken att det vi gör för andra det gör vi för honom själv. ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”, Matt.25:40. Det står alltid människor mellan dig och Jesus. Människor som behöver av din tid och uppmärksamhet. Människor med behov som vi kan stilla genom att ge en del av det som vi tänker som vårt. Jesus sa i ett sammanhang att det du fått som gåva det ska du ge som gåva (Matt.10:8). Samlar du på hög är det så lätt borta. Det vet åtminstone den som i dessa tider valt att placera sina tillgångar i form av aktier.

Tänker vi att de människor vi har omkring oss skymmer sikten för Jesus, så tänker vi fel. Jesus är alldeles tydlig på den punkten. Omvändelse handlar inte om att Jesus vänder oss bort från andra. Snarast handlar det om att Jesus tvättar våra ögon så att vi ser andra klarare. Jesu kallelse är just att se en annan. Dela glädjen med en annan. Gråta med en annan. Oroas tillsammans med den som håller på att brytas ner därför att han eller hon inte får något jobb. Att t.o.m. prioritera om bland våra resurser så att vi kan hjälpa den som hamnat i akut behov av hjälp. Att vi tillåter en annan att rubba våra cirklar. Så menar Jesus att vi ska tänka.

Vad Jesus säger är att det i grunden gör skillnad när vi tänker i termer av hur vi är mot barnen. Hur vi med Jesu egna ord, ”tar emot” ett barn i våra liv. Att det hjälper oss att förflytta fokus från oss själva och vårt rangordningstänkande, till att se en annan. Att se på en annan som en Guds gåva till mig.

Paulus skriver om att gåvorna är många och olika. ”Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. [5] Tjänsterna är olika, men Herren densamme. [6] Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt”, 1 kor.12:4-6.

Paulus är tydlig i att gåvorna han räknar upp, i första hand inte är gåvor för egen skull, utan för gemenskapens bästa. Som kyrka och församling är vi helt beroende av de gåvor som Gud gett oss var och en. Församlingens konstruktion är sådan att vi gjort oss närmast extremt beroende av varandra. Hur skulle det bli om vi allra först tänkte att här gäller det att ta för sig. Att vi först tänker ”ta” och i andra hand ”ge”. Trons hemlighet är det motsatta – att den som först ger också får.

Jag tänker att det i en mening är bekymmersamt när vi låter meddela att jag avstår från presenter när jag fyller år. Jag har ju redan allt. Så tråkigt! Jag som ville ge dig en gåva. Hur blir det när jag tänker om livet som att jag redan har allt det som kan skänka livet glädje och mening.? Jag behöver inget mer? Hur blir det när jag tänker så? Hur blir det när jag säger att jag behöver inte det du tänkte ge mig?

Vi tackar Gud för de tre som inför höstterminsstarten förklarat att man ställer sina gåvor till förfogande som scoutledare. Tack gode Gud för det! Vi tackar Gud för var och en som ställer sina gåvor till gemenskapens tjänst. Det är bara så som vi kan få vara med om att göra skillnad i enskilda människors liv, i sta´n här och på annat sätt utöver världen. För världens barn.

Jag tänker att Gud är generös som ger oss så mycket av sitt goda och förstår att vi behöver allt detta. Tänk om det som gåvor. Som barn som vi får ta emot – inte skaffa. Gåvor som hjälper oss att se meningen i livet. Gåvor till glädje och uppmuntran. Gåvor till välsignelse.

Så vältajmat att få läsa texten om Guds goda gåvor till oss samtidigt som vi möts till terminsupptakt. Vi behöver få påminna varandra, att vi är beroende av de gåvor som Gud lagt ner i våra respektive liv. Vi behöver påminna varandra om att vi gör det Gud vill när vi ställer dörrarna på vid gavel och tar emot barnen som söker sig till S:t Eskilskyrkan. Genom att ta emot barnen, såsom Jesus uppmanar oss att göra, så tar vi emot honom själv i våra liv och vår gemenskap.

”Bär vi barnet i vårt hjärta blir vi bot för världens plåga. Ljuset bär oss. Gud är nära i ett litet barn som ser oss”, Ps o S 818:2

Om det är så, vad innebär då det i ditt liv?

Amen.

Text: Luk.9:46-48

 

Skriv en kommentar