Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för Bibeläventyret.
Vi ber för rosabandet kampanjen som samlar in pengar till förmån för bl.a. cancerforskningen.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Församlingen och GDPR

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: ”Det handlar om hur vi äter rätt!”

Det handlar om bröd i stort sett hela Johannesevangeliets sjätte kapitel. Det börjar i det rent mirakulösa när Jesus bidrog till att mätta de över fem tusen människor som samlats där i sluttning ner mot Galileiska sjön. Det startade i en matsäck för en – fem bröd och två fiskar – och slutade med att det blev tolv korgar mat över. Det startade i en bristsituation och slutade i rent överflöd. Vad som hände med de tolv korgar mat som blev över det vet vi inget om.

Det Johannes berättar är ett exempel på hur olika vi kan se på det som är livets förutsättningar. Ni vet detta om ett glas är halvtomt eller halvfullt. Det är ju skillnaden mellan att se vad som finns och det som inte finns. Visst gör det skillnad! Lärjungarna tyckte det var närmast pinsamt när dom lämnade fram den lilla matsäcken till Jesus. Vad skulle det räcka till? Dom var upptagna av vad som inte fanns snarare än av det som faktiskt fanns – även om det var lite. För Jesus gällde att han i dessa fem bröd och två fiskar såg möjligheten att göra skillnad för de fem tusen som fanns på plats. Kanske ska vi tänka att de där tolv korgarna, dom var till för lärjungarnas brist på tro. En signal om vad Gud förmår. Att Gud tänker generöst.

Det började med att Jesus stillade människors rent fysiska hunger. Det var inte lönt att föra frågan om livets bröd på tal förrän den fysiska hungern var stillad. Det var ju det som William Booth förstod när han startade Frälsningsarmén. Den som var hungrig och frusen var ingen god lyssnare.

Det som började så framgångsrikt i det Johannes berättar, det slutade i närmast haveri. Johannes berättar att ”många av hans lärjungar som hörde honom tala sade: ”Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?”, Joh 6:60. Visst kan väl också vi tänka att vad är det han säger? Ska vi ta honom på orden? Är det inte väl primitivt? Att äta hans kött och dricka hans blod.

Jag förstår det Jesus säger som en fråga om att identifiera sig så med Jesus att han blir ett med mitt liv – som maten vi äter och är beroende av. Det är så jag tänker om brödet och vinet i nattvarden. Att såsom brödet och vinet blir ett med min kropp, så vill Jesus bli ett med mitt liv. Kristi kropp för dig utgiven! Kristi blod för dig utgjutet! Vi möter orden varje gång vi tar emot nattvardens gåvor. Det som sägs handlar om mig själv och mitt liv. Kroppen och blodet har med mitt liv och min framtid att göra. När vi tar emot brödet och vinet i nattvarden tar vi emot Jesus Kristus själv i våra liv. Nattvarden hjälper oss att förstå att i första hand är inte detta en fråga om att förstå i en mer intellektuell mening. För vem kan säga att vi förstår den mystik som ligger i det Jesus säger om att äta hans kropp och dricka hans blod? Vore det en intellektuell övning blir det ju bara motbjudande och omöjligt.

Med nattvardens bröd och vin följer det löfte Jesus talar om som evigt liv. Tron på Jesus Kristus som den Gud sänt in i världen, öppnar upp ett perspektiv som stäcker sig bortom här och nu. Liv blir i detta gudssammanhang till evigt liv. Tidens dörr slås upp på vid gavel!

Jesus återkommer ofta till vem han är. Han talar om sin relation till sin far – Gud själv. Han talar om hur han relaterar till oss. Så säger han: ”Jag är världens bröd”. Han säger också ”Jag är världens ljus…Jag är den gode herden…Jag är uppståndelsen och livet…Jag är den sanna vinstocken…Jag är vägen, sanningen och livet”. Jesus talar om sig själv som gäller det våra basbehov av mat och närhet, ljus och värme, mål och mening, sammanhang och sanning.

Inte så sällan blir tro och kyrka som vore de en del i livet. Pusselbitar bland alla andra pusselbitar. När Jesus talar om relationen till honom själv och Gud som sänt honom till världen, så gör han det på ett sätt som att det gäller den grund på vilket annat beror. ”Sök först hans /Guds/ rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också”, Matt.6:33. Som att han kallar oss till sig och säger – börja här! Ta din utgångspunkt här!

Jesus talade med anspråk om sig själv och det retade gallfeber på många. Han talade tydligt om vem han var och vad som var hans ärende, och jag tänker att låt oss – som enskilda, som kyrka och församling – ta intryck av att tänka i termer av anspråk. Att hävda tro liksom kyrka och församling som något livsviktigt. Som annat i livet beror av.

När Jesus talar om sig själv som livets bröd, så ställer han frågan på sin spets om vad jag matar mitt liv med? I det jag läst inför predikan har jag stött på berättelsen om ”missionären som kom till en indianstam. Hövdingen berättade att han hade en dröm. Missionären frågade vad drömmen handlade om. Hövdingen sade att det var en svart och en vit hund som krigade med varandra. Missionären frågade: Vem vinner? Hövdingen svarade: Den du matar. Den du matar ditt liv med, vinner”. Det säger sig självt att det vi äter sätter sin prägel på våra liv. Det är ju hela poängen med att vi talar så mycket om att äta rätt. Det är därför som vi gång efter gång – och så har det varit i två tusen år – inbjuder till nattvardens bord där vi möter orden: ”Kristi kropp för dig utgiven!”, ”Kristi blod för dig utgjutet!” Så sker också i den här gudstjänsten.

Det handlar om hur vi äter rätt!

 Amen.

Text: Joh.6:48-59

Tema: ”Livets bröd”

Skriv en kommentar