Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för en bra uppstart av den nya terminen.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: ”Gör det då! Vad väntar du på?”

Tolv verser – så lång är evangelietexten – och bra mycket viktigt blir sagt om tron. Tolv verser som handlar om förlåtelse och helande. Om hur mänskligt och gudomligt samverkar. Om kraften som ligger i att människor i tro går samman för att skapa nya möjligheter för en annan människa.Markus har berättat om hur Jesus tog sig runt i Galileen. Hur han ”förkunnade Guds budskap och sade: ”Tiden är inne, ”Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet”, Mark.1:14-15. Människor tog reda på var han fanns och sökte upp honom där. Det var som om all den längtan som byggts upp under så många år inte längre kunde hållas tillbaka. Människor kånkade och bar på dom som själva inte kunde ta sig dit där Jesus fanns.

 Så berättar Markus hur Jesus efter en så´n där kaotisk dag rymde från alltihop. Han letade upp en enslig plats för att be. ”Simon och de andra skyndade efter honom, [37] och när de hade funnit honom sade de: ”Alla söker efter dig.” [38] Han svarade: ”Låt oss gå åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut.” [39] Och han gick och predikade i synagogorna i hela Galileen och drev ut demonerna”, Mark 1:36-39.

 Jag vet inte om du noterade att Markus talar om huset i Kafarnaum där Jesus befann som ”hemma”. Förmodligen var det inte ett ”hemma” som vi tänker att där bodde Jesus. Många andra texter talar ju närmast om att Jesus under de här tre sista åren i sitt liv inte hade ett hem. Det var ändå till det här hemmet som Jesus återkom då han besökte Kafarnaum. Det blev verkligen ingen ro då Jesus kom ”hem”. Folk tryckte på så att han inte kom längre än att han blev stående i dörröppningen.

 Evangelietexten är en fantastisk berättelse om hur mänskligt och gudomligt samverkar. Tron hos de fyra männen banade väg för ett gudomligt helande. Det var med stor beslutsamhet och målmedvetenhet som de fyra männen baxade upp en femte på taket. Dom bad inte om lov innan de bröt upp ett hål i taket, tillräckligt stort för att kunna fira ner den lame mannen där han låg på sin bädd. De sökte nya vägar när det de planerat för inte visade sig vara genomförbart.

 Vad vi vet sa dom inget till Jesus. Det var så uppenbart vad som gällde. Markus berättar hur Jesus såg upp mot hålet i taket och såg in i fyra ansikten som nästan skrek ut att ”Gör det då! Vad väntar du på?” Hade dom sagt något så skulle det kunna vara något i stil med att nu har vi gjort det vi kan. Nu får du göra det vi vet att du kan.

 Jesus noterade de fyra männens tro. Han förstod hur de ansträngt sig. Han visste vad som var viktigast av allt det viktiga och så vände han sig till den lame mannen och sa orden: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna”! Jag tänker att det var väl inte det som de fyra männen uppe på taket hade tänkt sig. Kanske skulle dom ha sagt något till Jesus ändå? Berättelsen skulle ha kunnat slutat där – om det inte varit för några skriftlärda som funderade för sig själva om vad det var som hände. Vem är han att förlåta synder? ”Vem kan förlåtas synder utom Gud?” Ingen av dom sa det högt men Jesus läste deras tankar.

 Jesus höll fast vid att det alldeles avgörande var att den lame mannen fått sina synder förlåtna. Undret kom till för att Jesus ville bekräfta sin makt att förlåta just synder. Han ville göra det alldeles tydligt att han var Guds son – den Gud sänt till världen med möjligheter som bara tillkom Gud. Alla de under som Jesus gjorde hade ett huvudsakligt mål, och det var att människor skulle tro på honom. Bonusen var att den som var lam kunde gå, att den som var döv kunde höra igen, att den som var blind kunde se. Det stora och alldeles avgörande undret var syndernas förlåtelse. Radikalare än att mannen i texten fick sin rörelseförmåga tillbaka.

 Trons kraft – det som är den här söndagens tema – den kom till uttryck i de fyra männens beslutsamhet att hjälpa den lame mannen fram till Jesus. Den lame mannen kunde inte själv. Kanske två hade klarat det, men nu var dom fyra vars tro att Jesus kunde göra skillnad i den här mannens liv i sig gjorde skillnad för mannen ifråga. Det finns en kraft i att slå samman sina resurser. Det finns en kraft i att ens tro får samverka med en annans tro. Så mycket lättare att bära, så mycket lättare att tro, när man är fyra jämfört med att vara själv.

 I samband med massmorden i somras på norska Utöya var det en tjej som intervjuades och sa följande: ”Om en man kan visa så mycket hat, tänk vad mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans”. Det som blev till en ren överlevnadsfråga för många, den där tiden efter morden på Utöya, det var att människor sökte sig till varandra. Det fanns en kraft i närheten till varandra som bar genom det mest obegripliga och mörka. Man höll gemensamt liv i den livslåga som för många fladdrade betänkligt.

 Evangelisten Matteus citerar i ett sammanhang Jesu ord där han säger: ”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem”, Matt 18:20. Jesus förstärker det avgörande i det gemensamma. Det finns mer att få när två eller tre söker sig samman än om dessa två eller tre aldrig hade mötts.

 Jag tänker också om trons kraft som just en kraft när annat sviktar. När annat är utom räckhåll. Tron gör skillnad utöver det vi kan bevisa, mäta och väga. Tron skapar nya förutsättningar utöver det vi kan förstå. Som gör det möjligt att uthärda också det svåra, som då inget under sker. Ett sammanhang där tvivlet inte alldeles tar ner oss.

 Det Markus berättar är så tydligt en berättelse om det för kristen tro så avgörande hur gudomligt och mänskligt samverkar. Gud söker inte det exklusiva i att vara den ende som kan. Skulle vi tänka så vore det ju ett sätt att förneka det Gud själv lagt ner i oss av gåvor och förmågor. Gud har gjort så att också vi kan. Att det vi gör när vi tar hans gåvor i oss i besittning också gör skillnad.

 Till slut: Vi möttes några stycken i torsdags kväll i ett samtal om andlighet, längtan och sökande. Jag tänker att det Markus berättar handlar om sökande människor. Om hur sökandet satte dessa människor i förbindelse med Jesus. I själva törsten fanns en drivkraft att finna källan. I hungern fanns en drivkraft att finna brödet som kan stilla min hunger. I sökandet fanns längtan efter mer i livet.

 Utmaningen i den här gudstjänsten är att låta sökandet få prägla också våra liv. Sökandet som leder oss längre in i Guds närhet. Det är som det ska när du längtar efter mer. För det finns verkligen mer att få. Låt oss hjälpas åt att tro så!

 Amen.

 Text: Mark.2:1-12

 

Skriv en kommentar