Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för en hållbar värld.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Har Gud nå´t med mitt ”livspussel” att göra?

img_2124_08231Många av oss lever med det som i det moderna livsprojektet kallas för ”livspusslet”. Det skrivs böcker, hålls föredrag, sänds  TV- och radioprogram som handlar om detta livspussel. Fackförbund är engagerade i frågan.

Vårt bekymmer är hur vi ska få privatlivet, yrkeslivet, fritidslivet, kyrklivet, föräldralivet, kärlekslivet, omsorgen-om-gamla-föräldralivet och alla de andra pusselbitarna som har med livet att göra att samspela på ett sätt som gör att vi känner att vi inte alldeles går under.

Jag tänker ibland att det är som om det ”Babels torn” vi byggt – allt det vi kallar utveckling och framsteg –håller på att alldeles ramla över oss. Våra ambitioner håller på att ta kål på oss. Egna och andras förväntningar blir oss på många sätt övermäktiga.

Vi är bra på att välja så länge det handlar om att välja till av engagemang och ansvar – mindre bra på att välja bort. Vi svarar ”ja” och bygger på utan att riktigt se vad det är vi bygger upp av ett till slut ganska instabilt livssammanhang. Det blir till slut bara för mycket och vi orkar inte hålla emot och så rasar detta livsbygge.
Erfarenheten säger att det är ett mödosamt arbete att bygga upp nå´t nytt av det som rasat samman.

Det är i det här sammanhanget som dagens tema om tro och liv kommer in.

Hur tänker vi om tro i relation till liv? Hur tänker vi om tro i relation till det här s.k. livspusslet? Är tron i sig själv en av alla dessa pusselbitar? En bit som kan väljas bort eller väljas till? Eller att tro har med tid att göra. Om jag har tid att tro eller inte? Är det så du tänker eller är det så det blir? Jag tror att mycket i livet just blir. Inte alltid så genomtänkt.

Tron är för livet det rotsystemet är för trädet. Det handlar om det som håller mig upprätt och vid liv. Det handlar om att förstå att livet är en fråga om vad jag både lever av och lever för – och att tron har ett avgörande bidrag att ge in i detta.

Bibelns texter återkommer ofta till detta vad vi behöver för att leva. Dessa trons texter hjälper oss till en insikt om det som är livets förutsättningar och beskaffenhet. Jag tänker att det är svårt att leva om vi inte får hjälp med att sätta ord på det som är livets både möjligheter och risker.

Här tänker jag att evangelietexten hakar tag i mitt resonemang.

Hur ser vi på oss själva och hur hör vårt sätt att se på oss själva ihop med hur Gud ser på oss och våra liv?

Det är något av en sedelärande berättelse som Jesus för till torgs. Det är alldeles uppenbart vem vi ska gilla och vem vi ska ogilla.

Det är som om Jesus fått fariséer riktigt på hjärnan. Han hamnade i oändliga bråk med fariséerna och de skriftlärda – dom som representerade makten och etablissemanget i templet i Jerusalem. Det var dom som vakade över lagen och hade synpunkter på hur människor levde sina liv. På många sätt utmålande de sig själva som måttstocken för ett rätt liv. Se på oss och gör som oss! Det var just det som Jesus uppfattade som ett hyckleri och gick hårt åt.

Dom putsade på sitt yttre och ville gärna att andra skulle se den gloria av präktighet och rättfärdighet som svävade över deras huvuden.

Jesus tog avstånd från ett sån´t sätt att se på livet. Han gick på, på ett sätt som en och annan skulle se som närmast ärekränkning. 

Jag tycker jag känner igen detta som Jesus gick hårt åt också i vår tid – att den som menar sig leva sitt liv rätt, har så lätt för att se ner på andra med samma förakt varmed farisén såg ner på tullindrivaren. Det är när detta sker som moral övergår till att bli moralism och nära släkt med elitism. Det är då som barnet åker ut med badvattnet. Sak och person blir till ett och samma begrepp. Synd och syndare samma sak.

Jesus var ytterst känslig för en typ av fromhet som den här. Han ställde sig mellan fariséerna och de människor som blev utpekade och anklagade för att inte hålla måttet

Farisén talade och tänkte om sig själv som rättfärdig – som rätt färdig. Han tänkte om sig själv som en riktig from broder, för det var aldrig tal om nå´n syster i det här sammanhanget.

Tullindrivaren talade uttryckligen om sig själv som syndare. Han insåg att mycket i livet inte var så mycket att berömma sig av. Han hade mycket han skulle kunna anklagas för.

Poängen i liknelsen är den att farisén levde sitt liv i hög grad på egen hand. Han kunde lagen och vad lagen krävde av honom. Det fanns inte så mycket nåd i det där sättet att se på vad som är viktigt i livet.
 
Tullindrivaren insåg hans på ett sätt hopplösa situation. En del var OK, en del säkert helt OK, men annat ren katastrof. Det blev så uppenbart att livet levt på egen hand inte var nå´n lyckad lösning. Det var därför han gick till templet för att be om nåd och en ny chans i livet.

Temat är på ett sätt detsamma som i berättelsen som följer på evangelietexten – den om hur Jesus välsignade barnen.

När Jesus lagt sina händer på barnen och välsignat dom, så sa han orden:

”Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig dit in”, Luk.18:17.

Barnets situation är den av en som är beroende av andra för att överleva.

Så tänker inte alltid den som är tre år och menar att jag kan själv, men när magen knorrar och det blir kväll så är det OK att nå´n har lagat maten och nå´n är beredd att bädda ner mig och säga ”God natt”!

Tro handlar i grunden just om att vara beroende, tvärtemot det oberoende som inte så sällan hyllas som ett viktigt mål i livet.

Såväl tron som livet bygger på att jag tänker ihop mig med andra och med Gud. Livet är inte tänkt att levas på egen hand. Livet är inte gjort för det. Det håller inte om jag tänker i termer av privat och oberoende i stället för gemensamt och beroende.

Tron på Gud uttrycker att det mänskliga behöver understöd av det gudomliga. Det gudomliga är i själva verket det mänskligas förutsättning. Detta vet den vars liv spruckit sönder eller gått helt i kras och som kan berätta om vad det betyder att ytterst få leva sitt liv i och av Gud. Att få leva trygg i sin tro och när livet här och nu är på väg att tas ifrån mig, finns det liv som sträcker sig längre som ingen eller inget kan ta ifrån mig.

Tron tänker inte om sig själv som en pusselbit bland alla andra pusselbitar.

Tron tänker om sig själv som just relation – som det som öppnar upp in mot det som gör anspråk på att livet är mer än det som är här och nu. Som vill få oss att se att här finns det vi behöver för att hoppas och inte alldeles ge upp och bara förtvivla.

Här finns Gud som trons grund och mål. Här finns Gud som ser till oss utan att se ner på oss.

Jag tänker att det är ett större vågspel att välja bort Gud än att ta Gud vid handen och säga att nu går vi. Du och jag Gud – om så genom eld och vatten.

 Amen.

Text: Luk.18:9-14

Skriv en kommentar