Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för en hållbar värld.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: ”Gud tänker på ett annat sätt och han gör på ett annat sätt”

IMG_2748_Magda_800Vi har läst berättelsen om hur Jesus red in i Jerusalem på en åsna. Om bara några veckor är det jul och vi läser om hur Jesus föddes in i det som är våra livssammanhang. Gud blev människa, och jag tänker att de här två texterna säger något om vem Gud är och hur han tänker om oss människor. Hur Gud tog initiativet för att skapa ett möte med honom själv, och att detta också gäller för oss. Jerusalem är också här, och Jesus kommer till oss! Då är också nu! Jerusalem ditt hjärta.

Gud tänker på ett annat sätt och han gör på ett annat sätt. Gud som är större än allt det vi kan tänka – han lät sig födas in i världen via ytterst enkla och utsatta förhållanden.

Drygt trettio år därefter uppfyllde Jesus en gammal profetia om hur Israels befriare skulle komma människorna till mötes. Han lånade en åsna och lät de tämligen luggslitna lärjungarna utgöra hederskompani.

Jag tänker att Gud hade tilltro till det annorlunda. Han hade tilltro till det vi tänker som att ”det där är väl inget särskilt”. Fastän han hade möjligheten att göra det på ett mer spektakulärt sätt, så är det det enkla och maktlösa som gäller – ett barn och en Frälsare på åsna.

Det Matteus berättar är hur Jesus var på väg till Jerusalem. När Jesus och lärjungarna kom till Betfage alldeles uppe på Olivberget – mindre än en kilometer från Jerusalem, – gjorde dom halt för att ordna det där med åsnan. Så tog dom den branta och smala vägen nerför Olivberget, ner i dalen, för att se´n ta sig uppför och in i Jerusalem, och jag tänker att detta är bilden för hela Jesu liv och uppdrag.

Paulus beskriver det – ytterligare trettio år senare – i ett av sina brev. Han skriver: ”Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud [7] utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa [8] gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. [9] Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, [10] för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, [11] och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära”, Fil 2:6-11.

Vägen in i Jerusalem var bara möjlig om dom först tog den branta vägen nerför Olivberget. Det var genom att Jesus avstod sin jämlikhet med Gud och blev människa som han också skapande förutsättningar för att återta platsen alldeles nära Gud.

I den här veckans nummer av Kyrkans Tidning skriver tidigare biskopen i Stockholm Caroline Krook om Jesu intåg i Jerusalem. Hon skriver så här: ”Vad var det som drev ut människorna på gatorna i Jerusalem för att hylla Jesus som en tänkbar kung? Kanske var det samma längtan som driver oss till kyrkorna under adventstiden. Jag tror inte det handlar om den ytliga hänförelsen, där samma människor ena stunden ropar ”hurra” och ”hosianna” och andra stunden ”bort med honom” och ”korsfäst”. Nej, jag tror att det handlar om en längtan efter att bli berörd, berörd på djupet”.

Jesus hade aldrig ens kommit i närheten av människornas längtan om han inte kommit s.a.s i ögonhöjd. Han sökte närheten, och han vågade närheten vapenlös. Han red inte bort från människor och människornas längtan. Han förskansade sig inte bakom murar och checkpoints.

Han sökte de tillfällen där han fick möjlighet att ställa frågan om just människors längtan.  ”Vad vill du att jag ska göra för dig? Vad tror du att jag kan göra för dig?”

Samtidigt som han avslöjade makten som självisk och maktfullkomlig reste han upp människor – i en både bildlig och verklig mening. Han inte bara läkte såren. Han tog itu med dom system och strukturer som var orsaken till människors lidande.

Precis som Jesus fick ut människorna på gatorna i Jerusalem, så kallar han ut oss i offentligheten. Det är till oss som sitter här nära intill varandra som Gud sätter sitt hopp. Det är till oss han säger orden som vi känner igen från evangelietexten att ”Herren behöver dem!”. Som om Jesus skulle tränga sig in i bänkraderna och se var och en av oss i ögonen och säga att ”dig behöver jag” och dig behöver jag och dig och dig!

Jag tänker att Jesus utmanar oss att våga. Han frågar efter vårt mod.

Evangelietexten berättar att Jesus själv vågade. Vi ser att människor vågade då de gick ihop med andra, och jag tänker att i närheten till ordet, i närheten till Jesus Kristus och i närheten till andra har vi anledning att känna oss modiga.

Vi är här därför att vi behöver känna kraften i att vara med andra. Kraften som ligger i att sjunga med andra och tillsammans med andra lyssna till bibelns texter. Vi är här för att tillsammans med andra få möta Gud. Det gör skillnad att vi är här och inte sitter hemma var och en för sig.

Det är när vi vågar som vi bidrar till det som är den här söndagens tema – nämligen ”ett nådens år”.

Att inte bara humma lite försiktigt över den ondska som breder ut sig, utan våga ställa oss upp och säga ifrån. Att högt och tydligt sätta ord på det som händer och påverkar allas våra liv. Att våga det. Våga tänka på ett annat sätt. Våga stå upp för värderingar som inte alltid är de mest gångbara.

Då sker bl.a. det som skett i Vellinge i Skåne att politiker tvingas backa från en både inskränkt och självisk hållning och ger plats för några av de flyktingbarn som sökt sig till Sverige.

Ett nådens år blir det om vi förmår skapa mer av tillit oss emellan. När vi mer börjar tala med varandra än om varandra. När vi mer slutar förfasa oss över det som händer på gator och torg och själva ger oss ut för att göra skillnad.

Ett nådens år blir det när vi tänker om oss själva som en som är kallad av Gud att göra skillnad. Att förstå att vi är betrodda av Gud. Att detta är nåd i sig själv!

Jesus red in i sta´n. Han mötte dom som bodde i sta´n. På samma sätt är sta´n vår arena. För Jesus var det en åsna som gällde. I vår tappning är det, tillsammans med andra församlingar i sta´n, bl.a. en husvagn på Fristadstorget, det är vårt barn- och ungdomsarbete, våra kontakter med skolor i vårt närområde. Agapes närvaro i Nyfors. Världens Barn-kampanjen eller vår support till Frälsningsarméns insamling inför jul. Det är inte minst allas våra kontakter i det som är vår vardag. Tänk om allt detta som att vi är med om att göra skillnad i Eskilstuna och långt utöver världen. Detta är nåd. Guds kraft som gör skillnad i människors liv, i relationer och samhällssammanhang. Det är nåd!

Gud kallar oss samman för att i nästa ögonblick sända oss vidare. Det är där vi är nu. Snart är vi på väg härifrån och det är som det ska! Med bilden av det tända ljuset på näthinnan och adventssångerna klingande i vårt inre. Djärva och modiga.

Amen.

Text: Matt.21:1-9

Tema:
”Ett nådens år”

 

 

Skriv en kommentar