Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för höststarten av våra verksamheter.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Ett sammanhang för livet och döden

IMG_5413När vi här i S:t Eskilskyrka försöker beskriva hur vi tänker om detta att vara kyrka och församling, så är det ett ord som ofta återkommer, och det är ordet ”sammanhang”. Vi säger att tron behöver ett sammanhang för att leva. Att efterföljelsen behöver ett sammanhang för att vi inte alldeles ska tappa orken och att kyrkan och församlingen just är detta trons allra viktigaste sammanhang som knyter oss samman med både Gud och med andra.
Dagen vi lever, stunder och ögonblick som är livet, behöver också ett sammanhang att relatera till. Vi behöver relatera till det som skapar mening och mål i livet. Jag tänker att detta också gäller om döden och att Bibelns berättelser hjälper oss till ett sammanhang där vi vågar tanken att livet här och nu har ett slut.
En av de bibeltexter som just bidrar till att skapa ett sammanhang för livet och döden, det är den text vi lyssnat till i inledningen av gudstjänsten:
 
”Var skulle jag komma undan din närhet?Vart skulle jag fly för din blick? [8] Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där. [9] Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, [10] skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand. [11] Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, [12] så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus”, Ps 139:7-12.

Här skapas ett sammanhang för det utsatta och ytterst för döden. Det sammanhang som psalmisten beskriver skapar Gud med sin närvaro.

Det är i detta sammanhang vi möts idag på Alla Helgons dag, då frågorna om tillvarons förutsättning ställs på sin spets. Är det som är livet här och nu allt? Att när vår stund på jorden är till ända, så är det bara minnet av oss som lever? Att när vi säger att vi hoppas, så är det ett hopp som lever så länge vi lever? Tänker vi att det är allt? Är det nog?

I trons perspektiv är inte detta nog. Perspektivet är vidare än så. Nu är förbundet med ett se´n. Livet här och nu är förbundet med det liv som öppnar sig bortom döden, där vi får möta Gud ansikte mot ansikte. Att detta ”se´n” hjälper oss att leva i det som är vårt nu.

Det ligger mycket av tröst i orden från Psaltaren att om jag än må säga eller tänka: ”Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, [12] så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus”. Om jag än säger det eller tänker det, att det bara är mörker som gäller, så är trons verklighet en annan: ”Natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus”.

I förrgår lyssnade jag till biskop Caroline Krok i Storkyrkan i Stockholm i samband med att hon under högtidliga former la ner sin biskopsstav. Hon talade utifrån en av Alla Helgonatidens texter om kraften som finns i den lysande ljuslågan. Om lågorna som brinner som hjälper oss att stanna upp – om så bara för en stund. Kring lågan skapas ett rum av stillhet och eftertanke. Vi behöver dom stunderna som kan hjälpa oss till en insikt om det som är livets och dödens sammanhang, insikten att Gud skapar ett sammanhang som är större än det vi kan tänka och förklara – ett sammanhang för vårt hopp.

Alla ljusen som tänds den här dagen och som lyser när kvällsmörkret tar vid, de påminner oss om psaltarorden hur ”själva mörkret är ljus”. När ljusen vi tänt brinner ut, så är det andra ljus som tänds. Som en evig påminnelse om att mörkret inte har makt över ljuset. Inte ens döden har i ett evighetsperspektiv makt över livet.

Det är med den utgångspunkten vi möts idag på Alla Helgons dag.

 BÖN

Livets Gud, i saknaden efter nära och kära som döden har ryckt bort från oss, så söker vi din närhet.

Tack Gud för den eller dom vi just nu har i våra tankar – anhöriga och vänner som stått oss nära. Tack Gud för allt vad dessa människor fått betyda för oss och för andra. Tack för allt det goda och all den glädje som du lät oss få del av genom dessa människor. Tack för minnen vi bär på som dyrbara gåvor.

Vi ber om tröst och närhet i sorgens ögonblick.

Tack Gud för livet du ger oss. Tack för närhet, kärlek och trohet – goda gåvor som kommer ur din hand. Herre hjälp oss att ta vara på det stycke liv vi har kvar att leva.

Följ oss Herre i livet, genom döden och in i det eviga livet i din närhet, där ingen gråter och ingen såras och där det svaga blir fyllt av kraft. Genom Jesus, Kristus, vår Herre.

Amen. 

 

 

 

 

  

 

 

 
 

Skriv en kommentar