Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för Sveriges framtid.
Vi ber för en vit jul.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: ”Vad händer med våra värderingar i mötet med verkligheten?”

img_9835_090906cgVem bryr sig? Med en axelryckning – vem bryr sig! Som Kain som tyckte att han inte hade nå´n anledning att bry sig om vad som hänt hans bror. Han låtsades som om ingenting hänt – trots att han just slagit ihjäl sin bror. Som att det var OK.
Det är inte särskilt långt från Kains undanflykter till det som händer i vår tid, när en ung kille slår ihjäl en annan. Som att det är OK och ingen är beredd att ta på sig ansvaret. Hur har det blivit så?

Det är märkligt när en kan slå ihjäl en annan och hävda att detta handlar om respekt. Menar man sig inte ha fått den respekt man förväntat sig, så är det skäl nog för att slå ihjäl en annan. Vad är detta för respekt?

Så är vi där igen – i frågan om hur vi ser på oss själva och hur vi ser på varandra? Hur vi tänker om detta att vara människa och medmänniska? Hur är man medmänniska? Hur gör man när man bryr sig?

Nå´n har sagt att medmänniska är att vara människa 100 %. Som medmänniska tänker jag att mitt liv och mitt livs resurser är till också för en annan människa. Att det är som det ska när ”mitt” och ”ditt” flyter i varandra.

När Jesus och den laglärde var överens om att det är budet i lagen som gäller, att ”du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv”, så skapas i detta en livets och kärlekens treenighet. Gud, jag själv och min nästa i en nära och tydlig relation till varandra – som en tillvarons DNA-spiral.

Att älska sin nästa som sig själv. Hur tänker du om det?
Vad budet säger är att frågan om att komma till ro i mina relationer med andra i grunden handlar om att komma till ro i mig själv. Att respekt för andra handlar om respekt för mig själv. Kan jag acceptera mig själv med mina förtjänster och brister, så är det en god förutsättning för att också kunna acceptera andra med deras förtjänster och brister.

För två veckor sedan nämnde jag i predikan om det s.k. ”livspusslet” – detta hur vi kommer tillträtta med allt det i livet som tiden och orken ska räcka till för.
Jag tänker om detta ”livspussel” att det i första hand inte handlar om pusselbitarna i sig, utan om hur grundad jag är i mig själv och hur det påverkar mitt sätt att vara i min relation till andra och andras förväntningar.

När jag funderat över texten så har jag också funderat i termer av vad som händer med våra värderingar i mötet med verkligheten?
Prästen och leviten i liknelsen hade höga livsideal. Det var verkligen inget fel på deras värderingar. Dom kunde lagen lika bra som den laglärde. Det sägs att den judiska lagen har 248 bud och 365 förbud. Det innebär att den som åtminstone menar sig vilja följa lagen inte kan ta ett steg utan att tänka efter vad lagen säger.

När Jesus berättar om hur prästen och leviten vek undan i mötet med den slagna mannen, så är det i en mening en berättelse om värderingarnas kollaps. Det var väl gott och väl att i teorin veta hur man bör vara, men när orden inte blir till handling, vad är då stororden värda?

Den laglärde kunde inte riktigt förmå sig till att rent ut säga att det var samariern som gjorde rätt. Samarierna förhöll sig lite si och så till lagen – åtminstone enligt fariséerna och de skriftlärda – och var illa sedda av de laglärda. Den laglärde svalde tre gånger, och svarade på Jesu fråga om vem som var den slagne mannens nästa, att det var han ”som visade honom barmhärtighet”.
Det var han som struntade i sin almanacka och det han var på väg till. Han funderade inte så mycket över sin rädsla.
Han ordnade med det mest akuta där vid vägkanten. Han tog mannen med sig. Han lämnade honom inte förrän dagen därpå. Han betalade för att mannen skulle få vård. Det kostade samariern både tid och pengar. Detta var att bry sig menade Jesus. Han var barmhärtig!

Ja, vad händer med våra värderingar i mötet med verkligheten?
Det är lätt att moralisera över prästen och leviten och hur de vek åt sidan, men vi är ju själva allt som oftast där.
Har inget sett. Har inget hört. Har inget att säga.
Vi kompromissar ibland till den grad att det inte återstår så mycket av det vi egentligen säger att vi står upp för. Ibland av rädsla för hur det blir om jag säger vad jag egentligen tror och tänker. Jag orkar inte ta fajten. Kanske nå´n annan gång, men inte nu. Ibland viker vi undan av ren bekvämlighet.

Det är också i det här sammanhanget vi ska tänka in den treenighet som budet talar om  – den där Gud, jag själv och min nästa relaterar till varandra.
Jag tänker att vi behöver ett sammanhang som detta för att klara av att stå upp för det som är viktigt i livet. Vi behöver närheten till andra och vi behöver närheten till Gud för att klara av uppgiften att vara medmänniska. Det är lättare att våga när jag vet att vi är fler.

Kyrka, församling och gudstjänstliv är just ett sammanhang som möjliggör mötet med andra och med Gud . Ett sammanhang för att fundera med andra. Att få stöd av andra. Att inspireras av och själv vara den som inspirerar.
Att tillsammans med andra få fundera över hur jag är barmhärtig. Hur jag är barmhärtig som chef? Hur jag är barmhärtig i min uppgift som lärare eller sjukvårdsbiträde, som kompis eller granne, förälder eller make/maka?
Hur jag gör för att våga säga ifrån när saker och ting ställs på sin spets i personalrum och runt lunchbord?  Hur är man när man bryr sig år 2009?

Jag tänker att det är när vi gemensamt läser texten som det ändå är möjligt att personligt låta sig utmanas av Jesu ord, när han säger:
”Gå du och gör som han!” – d.v.s. var barmhärtig som samariern i Jesu liknelse. Gör som han! Var som han! Tänk som han! Bry dig som han!

Amen.

Text: Luk.10:23-37

Skriv en kommentar