Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för Sveriges framtid.
Vi ber för en vit jul.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta våra anställda.

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se
Musiker Stefan Silversten på tel 0732-511 412 eller e-post stefan@eskilskyrkan.se
Ungdomsdiakon AnnaMaria Rose på tel 073-444 53 39 eller e-post annamaria@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: ”Trons och livets vattenstämpel”

lina_1_img_1442I går döptes Smilla här i S:t Eskilskyrkan – dotter till Vanja och Niklas Grohp.
I doptalet, som Smilla så småningom kan läsa, där sa jag bl.a. detta:
”Smilla har redan sitt namn. Hon har redan sin plats i er familj. Men livet är mer. Livet är större.
Detta större är att Smilla är innesluten i Guds omsorg och kärlek. Med dopet skapas ett centrum i Smillas liv som inte förändras när annat förändras.
När vi döper så gör vi det i en övertygelse att Gud handlar i dopet och att han gör det för vår skull. Vi behöver allt det Gud är beredd att ge oss”.

Det är så uppenbart att dopet bekräftar det som gäller för kristen tro i stort, att det mer än annat handlar om relation. Dopet sätter oss i förbindelse med Jesus Kristus.
Det är precis det som Paulus formulerar i texten vi lyssnat till från Romarbrevet:
”Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? [4] Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. [5] Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han”, Rom 6:3-5.

Martin Lönnebo återskapar detta relationsdrama i Frälsarkransen.
Jag tänker mig att Frälsarkransen börjar i den stora guldfärgade gudspärlan. Det är med känslan från att ha fått känna gudspärlan mot sina fingertoppar som vi söker oss vidare runt Frälsarkransen. 

Efter gudspärlan kommer en av tystnadspärlorna. Redan med den andra pärlan är det dags att tänka efter. Tid att vara i stillhet alldeles nära Gud.

Så kommer den vita pärlan – jag-pärlan. Granne med Gud finns mitt eget liv – en påminnelse om att vi är skapade till Guds avbild.

Precis intill jagpärlan finns doppärlan – en vit pärla, lite större än jag-pärlan.
Det är så den kristna tron tänker om dopet – att det hör ihop med mitt liv och vad Gud vill med mitt liv. Dopet kommer tidigt i den kristna trons sätt att se på livet. Ibland talar vi också om dopet som porten in i kyrka och församling.
Doppärlan berättar om det för oss så avgörande att min plats är nära Gud.

I dopet återskapar vi det för kristen tro så avgörande att Jesus dog och uppstod. Vi tar oss vatten över huvudet, men Gud räddar oss till livet igen. Bortom vattnet som hotar livet finns hoppet om det nya livet. Det är detta som ständigt upprepas i livet: att vi är på väg att ge upp, på väg att gå under men räddas för att kunna leva vidare. Det är detta som är Kristusmönstret i tillvaron– genom död till liv.

Jag tänker att vi ibland blir alldeles för fokuserade vid oss själva i vårt sätt att tänka om dopet – att det avgörande är vad jag vill, att dopet är något som jag bestämmer över. Om inte jag får uttrycka att detta är vad jag vill, så är det inget ”riktigt” dop.
Det är sant att kristen tro handlar om att jag aktivt får säga mitt ja till Gud, men mer än detta handlar dopet om vad Gud är beredd att göra i mitt liv. Detta gäller oavsett om jag är döpt som barn eller som vuxen. Det är Gud som har initiativet. Gud säger sitt ja till oss. Även om jag inte fullt ut förstår vidden av det som sker. Det är detta vi stavar tillit och som är en del av trons mystik.

Har du en sedel på dig, så ta upp den! Håller du upp den mot ljuset så ser du det vi vanligtvis inte lägger märke till när vi hanterar våra sedlar. Där finns vattenstämpeln som är något av en garant för att sedeln är äkta.
Utan att dra den här liknelsen för långt, så tänker jag om dopet som något av en trons och livets vattenstämpel. Dopet är som en markör för vem vi är förbundna med.

Under nattvardsgången – och vi är snart där –  då erbjuds du att bekräfta ditt dop, och jag tänker det som en hjälp att se dopet, denna vattenstämpel i ditt liv, än tydligare.

Den som är döpt som riktigt liten har naturligtvis inga egna minnen av sitt dop.  Kanske har du fotografier som kan påminna dig om det som hände. På bilderna ser du dom som i tro bar fram dig för att döpas. Tron fanns där som en förutsättning också för dig som döptes som barn.
Du som döptes som vuxen och i dopet bekräftade din tro – kanske är det så att minnet av ditt dop är något bleknat. Inte så många av oss kommer ihåg sin dopdag – än mindre något vi firar. Dopbekräftelsen är också för dig.

Rent praktiskt kommer det att fungera så att jag doppar ett finger i det dopvatten i vilket Smilla döptes igår. Så tecknar jag ett kors i din panna samtidigt som jag säger orden:
”Du har dött och uppstått med Kristus. Vandra nu i korsets tecken”.

Jag tror många känner stor närhet till Nikodemos i texten vi läst. När Humanisterna nu driver en kampanj på temat ”Gud finns nog inte”, så är det många, många, som i skydd av nattens mörker är beredda att bekänna det motsatta att ”Gud finns nog”. Så söker man sig in i närheten av Jesus Kristus – precis så som Nikodemos gjorde, därför att jaget blir för litet som en plattform för livet. Jesus talade med Nikodemos om att bli född på nytt. Att skapa ett nytt centrum i livet. Att få öppna sina ögon – precis som den som är nyfödd – och se tillvaron i ett nytt sken.
Nikodemos kom till Jesus utifrån sina förutsättningar. Där mötte Jesus upp och därifrån tog Jesus Nikodemos vidare.

Så tänker jag om nattvardsgången här alldeles strax, att här möter Jesus Kristus upp. Det sker då du tar emot brödet och vinet i nattvarden. Det sker i dopbekräftelsens tecken och ord och det sker när Lina ber en bön om välsignelse över dig.
Gud kallar oss samman och sänder oss raskt vidare, men det sker inte med tomma händer. Gud ger av sitt goda till oss. Brödet och vinet vittnar om detta. Det kors som tecknas i din panna som en bekräftelse på ditt dop vittnar om det liksom den bön om välsignelse som beds över ditt liv.
Amen.

Texter: Rom.6:3-11, Joh.3:1-8

Predikan av Claes-Göran Ydrefors, pastor


 

I samband med gudstjänst Lina Lidskog avtackad för sin tid i församling och SMU. Hon lämnade en tt minne i form av ett fint trähantverk i form av Kristi händer som hennes pappa Bengt-Inge Lidskog gjort.

lina_img_1447

lina_img_1451

Skriv en kommentar