Predikan på nätet: Rör på er!

[singlepic=80,160,120,,right]Temapredikan i årshögtid 2008-02-10
Rör på er!
På Friskis och Svettis vet man det. Likaså på Gympozz och Nautilus. Detsamma gäller Korpen och personalen på simhallen. Vad är det dom vet, jo att varje människa utan undantag mår bra av att vara i rörelse.
Vi mår bra av att vara i rörelse, därför att vi är gjorda för att vara det.

Många får det här behovet tillfredställt i sina jobb.
Min mamma och pappa som var bönder under större delen av sitt yrkesverksamma liv, dom somnade på kvällen, ofta utmattade av hårt och slitsamt kroppsarbete.
Friskis och Svettis, Gympozz och Nautilus är resultatet av en annan tid. Fortfarande gäller dock att vi är gjorda för att röra på oss, och vi mår bra av det.

När Bibeln talar om tro, kyrka och församling så sker det också i termer av att vara i rörelse.
Också Kristi kropp mår bra av att vara i rörelse. Också den är skapad för det.
Om så S:t Eskilskyrkan som hus skulle vara K-märkt och som hus inte får förändras, så gäller om kyrkan som kropp och gemenskap att det är vidare som gäller. Ett K-märkt församlingsliv är ett dödsmärkt församlingsliv.

Vidare – det var så Jesus levde i relation till den judiska traditionen med sina texter och traditioner. Han visste vad som gällde, att så här står det skrivet, men likväl – ”jag säger er”. Han läste de gamla skrifterna – samtidigt ”läste” han sin samtid. Han lyssnade till det Gud hade att säga och levde nära människor och människors livssituation. Närheten var själva förutsättningen för hans uppgift. Det var i närheten till människor som Guds vilja kom till uttryck – i närheten som texterna i de gamla skrifterna blev meningsfulla. Det var i närheten Jesus kom till tals med sin samtid.
Så rörde sig Jesus från människa till människa, från behov till behov, från längtan till längtan. Lyssnade och sa ord som återupprättade livet.
Detta rörelsetema går som en röd tråd genom Bibeln och följer Guds folk från Gamla testamentets tid in i Nya testamentet.
Det börjar i Moseböckernas berättelse om hur israels folk var på väg från fångenskapen i Egypten. Mose blev den ledare, delvis mot sin vilja, som Gud gav uppdraget att visa folket en väg hem. Hade Mose genomfört en omröstning hade säkert en majoritet röstat för att de borde vända tillbaka till Egypten. Minnet av köttgrytorna i Egypten blev som en hägring i öknen.
I fjärde Mosebok läser vi om hur folket var på väg – i rörelse – ”från Sinais öken…från lägerplats till lägerplats”, 4 Mosebok 10:12.
Man gick med arken i täten, denna ”låda” som markerade Guds närvaro. Folket var i rörelse med det som markerade det heligas närvaro. Gud och Guds folk i rörelse.

I Jesu eget liv fanns en rörelse som var själva grunden för hans uppdrag. Paulus uttrycker det som att han avstod från sina gudomliga privilegier och antog en tjänares gestalt. I stället för att låta sig tjänas, så betjänade han andra, Fil.2:7.

”När han till det yttre hade blivit människa [8] gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. [9] Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, [10] för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, [11] och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära,” Fil 2:7-11.

Det är rörelse och vidare som gäller när Jesus kallade sina lärjungar.

Han sökte upp sina blivande lärjungar i deras vardagsmiljöer och sa sitt: ”Kom och följ mig”, Matt.3:19. Mötet med Jesus gjorde att livet tog en annan vändning.
När några av Johannes lärjungar mötte Jesus och undrade var han bodde så var svaret ”Följ med och se”, Joh.1:39. En nyfiken fråga som ledde vidare i lärjungaskap och efterföljelse.
Evangelierna är från början till slut en berättelse om hur Jesus själv rörde sig från plats till plats, från människa till människa. Det var ständigt, nästan rastlöst, vidare som gällde. Notera hur det var: genom att själv vara på väg så drog han andra människor med sig. Genom att själv vara i rörelse satte han andra i rörelse. Genom att gå före skapade Jesus efterföljare.
Detta gällde i en konkret mening den lame man som efter ett möte med Jesus blev helad och själv kunde gå vidare, Matt.9:1ff.  Mannen fick sin rörelseförmåga tillbaka.
Det var rörelse och vidare som gällde för den kvinna som vid en brunn utanför Sykar mötte Jesus i ett omtumlande och uppriktigt samtal, Joh.4:1ff.

Kvinnan lät sin kruka stå och gick in i sta´n för att berätta om det som hänt henne. Hon var inte ens säker på om Jesus var den Messias han påstod sig vara, men det hon varit med om var nog för att rubba hennes cirklar, nog för att sätta henne i rörelse.
Det var rörelse som gällde som förutsättning då Jesus strax före sin himmelsfärd sände lärjungarna vidare.

”Ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns,” Apg. 1:8.

I Markus tappning blev det:
”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen”, Mark.16:15.

Det är detta som gäller för Kristi kropp – som om Gud säger: ”Rör på er!”
Jag tänker mig att det är detta som är kyrkans livshållning. Det är när vi är i rörelse, nära människor, med i det som är tidens utmaningar och frågor, som vi är i fas med det vi är skapade för.
Berättelsen i Apostlagärningarna om Filippos och den etiopiske hovmannen, Apg.8:26ff,  är en bild som kan få sammanfatta denna hållning.

Filippos blev väckt ur sin siesta när en ängel sa till honom att ge sig ut på vägen som leder mellan Jerusalem och Gaza. Visserligen öde och tom, men ändå. Gå! Låt inte omständigheterna styra dig.
Efter ett tag kom ett ekipage med en högt uppsatt tjänsteman i det etiopiska hovet.
Så knackade Anden Filippos på axeln och sa:
”Gå fram till vagnen och håll dig intill den”.

Filippos gled upp bredvid vagnen och noterade vad som var på gång. Han hörde mannen läsa högt ur profeten Jesaja och knöt han an till det han hörde och det för mannen viktiga samtalet tog fart.
Det är så här jag tänker om vårt uppdrag – att med intuitionen, med denna gåva från Gud påkopplad, leva nära det som händer. Med i tiden. Med i samtalet om det som är vår tids viktiga frågor. Nära mellan ord och handling. Nära mellan tanke och känsla. Nära mellan hjärna och hjärta.
Att istället för att hamna i oändliga diskussioner om tro och liv få säga ett ”Följ med och se!”. Också jag är på väg. Låt oss göra sällskap. Dina frågor är också mina frågor. Jag vet att här finns mer att upptäcka. Som luffaren som tipsar en annan om var det finns mat att få.

”Följ med och se!” Mission och evangelisation som att göra sällskap med en annan.
Det är med den utgångspunkten vi ska samtala när vi om en stund möts till årsmöte.  

Amen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.