Main menu:

Månadens förbönsämne

Vi ber för en hållbar värld.

Prenumerera på notiser

Email:

Sök på sidan

Kontakta vår pastor

Du kan nå pastor Josef Nsumbu på tel 070-313 06 01 eller e-post josef@eskilskyrkan.se

Gilla oss på Facebook

Andra kyrkor i Eskilstuna

Equmeniakyrkan

Övriga länkar

Notisarkiv

Månadsarkiv

Predikan på nätet: Minnesord på alla Helgons dag

”Var skulle jag komma undan din närhet?
Vart skulle jag fly för din blick?
[8] Stiger jag upp till himlen, finns du där,
 lägger jag mig i dödsriket, är du också där.
[9] Tog jag morgonrodnadens vingar,
gick jag till vila ytterst i havet,
 [10] skulle du nå mig även där
och gripa mig med din hand.
 [11] Om jag säger: Mörker må täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt,
[12] så är inte mörkret mörkt för dig,
 natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus”, Ps 139:7-12.

För några veckor sedan var det den helige Mikaels dag. Vi läste texten om Jakob och hans dröm där han såg en trappa som sträckte sig från jorden upp till himlen. På den trappan såg han änglar gå upp och ner.
När han vaknade, så var hans omedelbara reaktion att ”Herren är på denna plats, och jag visste det inte”.
Jakob var tydligt överraskad över att Gud gjorde sig påmind där i ödemarken. Som att han trodde att rör man sig tillräckligt långt bort, så väljer Gud att låta mig gå. Som att Gud inte orkar eller vill följa mig.
Det blev alldeles uppenbart för Jakob att det inte var så och han utbrister:
”Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port”, 1 Mosebok 28:17.

Det som blev 100%-igt klart för Jakob, det var hur Gud knöt samman himmel och jord. Änglarna rörde sig på den trappa som i Jakobs dröm knöt samman gudomligt och mänskligt, det som begränsas i tid och rum med det som är evigt.

Jag tänker mig att Jakobs dröm också kan hjälpa oss att förstå att det finns ingen gudsövergiven värld, och jag vill att du tar det riktigt under skinnet. Att det uppdrag som Jesus föddes in med i den här världen, det var just att påminna om det. Att Gud tänker samman himmel och jord. Att det genom Jesus Kristus skapas en port till himmelen.

En helg som den här ställs frågorna om tillvarons förutsättning på sin spets. Är det som är livet här och nu allt? Att när vår stund på jorden är till ända, så är det bara minnet av oss som lever? Att när vi säger att vi hoppas, så är det ett hopp som lever så länge vi lever? Tänker vi att det är allt? Är det nog?

I trons perspektiv är inte detta nog. Perspektivet är större än så. Nu är förbundet med ett se´n. Livet här och nu är förbundet med det liv som öppnar sig bortom döden, där vi får möta Gud ansikte mot ansikte.  Att detta se´n hjälper oss att leva i det som är vårt nu. Att detta se´n hjälper oss att släppa det där krampaktiga taget om allt det som hör samman med vårt nu, därför att detta inte är allt.
Det finns ett hopp som förbinder nu med se´n.
Trappan i Jakobs dröm talar om att Gud rör sig i både det som är vårt nu och det som är vårt se´n.

Det ligger mycket av tröst i orden från Psaltaren att om jag än må säga eller tänka:
”Mörker må täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt,
[12] så är inte mörkret mörkt för dig,
 natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus”.
Om jag än säger det eller tänker det, att det är bara mörker som gäller så är trons verklighet en annan:
”Natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus”.
Verkligheten sträcker sig längre än till det jag kan tänka eller ens har bra bilder för.

Alla ljusen som tänds den här dagen och som fortfarande lyser när kvällsmörkret tar vid, dom påminner oss om psaltarorden hur ”själva mörkret är ljus”.
När ljusen vi tänt brinner ut, så är det andra ljus som tänds. Som en evig påminnelse om att mörkret inte har makt över ljuset. Inte ens döden har i ett evighetsperspektiv makt över livet.

Det är med den utgångspunkten vi möts idag på Alla Helgons dag.

BÖN
Livets Gud, i saknaden efter nära och kära som döden har ryckt bort från oss, så söker vi din närhet.
Tack Gud för den eller dom vi just nu har i våra tankar – anhöriga och vänner som stått oss nära, några som varit medlemmar i Eskilstuna Missionsförsamling.
Tack Gud för allt vad dessa människor fått betyda för oss och för andra. Tack för allt det goda och all den glädje som du lät oss få del av genom dessa människor. Tack för minnen vi bär på som dyrbara gåvor.
Vi ber om tröst och närhet i sorgens ögonblick.

Tack Gud för livet du ger oss. Tack för närhet, kärlek och trohet – goda gåvor som kommer ur din hand.
Herre hjälp oss att ta vara på det stycke liv vi har kvar att leva.

Följ oss Herre i livet, genom döden och in i det eviga livet i din närhet, där ingen gråter och ingen såras och där det svaga blir fyllt av kraft.
Genom Jesus, Kristus, vår Herre.

Amen.